rdfs:comment
| - Johann Kasimir Kolb(e) von Wartenberg, seit 1695 Freiherr, ab 1699 Graf (* 6. Februar 1643 in Metz; † 4. Juli 1712 in Frankfurt am Main) war ein preußischer Premierminister und führender Kopf des Drei-Grafen-Kabinetts. (de)
- Johann Kasimir Kolbe, Graf von Wartenberg (6 February 1643, in Wetterau – 4 July 1712, in Frankfurt am Main) was the first ever Minister-President (effectively Prime Minister) of the kingdom of Prussia, and the head of the "Cabinet of Three Counts". (en)
- Johann Kasimir Kolbe von Wartenberg (6 février 1643 - 4 juillet 1712) fut premier ministre du Royaume de Prusse de 1697 à 1710. Le grand-chambellan de Frédéric Ier de Prusse, fut également maréchal du royaume, chancelier de l'Ordre de l'Aigle noir et Statthalter héréditaire de toutes les principautés, comtés et seigneuries de la succession d'Orange. (fr)
- Иога́нн Ка́зимир Ко́льбе фон Ва́ртенберг (распространено также написание Кольб — нем. Johann Kasimir Kolb(e) von Wartenberg, 6 февраля 1643 года — 4 июля 1712 года) — бранденбургский и прусский государственный деятель, первый министр Пруссии, граф Священной Римской империи. (ru)
- Johann Kasimir Kolbe von Wartenberg (ur. jako Johann Kasimir Kolbe 6 lutego 1643 w Wetterau, zm. 4 lipca 1712 we Frakkfurcie nad Menem) był pruskim politykiem i ministrem. W młodym wieku dostał posadę na dworze Marii Orańskiej (1642–1688) jako nadzorca stajni (Oberstallmeister) i Tajny Radca (Geheimer Rat). Maria była szwagierką wielkiego elektora Fryderyka Wilhelma i żoną hrabiego Palatynatu Ludwiga Heinricha von Simmern (1640–1674). Po śmierci Marii w 1688, Kolbe przeszedł na służbę Fryderyka. Dalej jego kariera rozwijała się szybko. W 1690 został kapitanem (Hauptmann) Oranienburga. W roku 1691 został nadzorcą zamku Berlińskiego (Schlosshauptmann von Berlin), a w 1694 kapitanem w Havelbergu. Od 1696 nadzorcą stajni. (pl)
- Johann Kasimir Kolbe Reichsgraf von Wartenberg, född 6 februari 1643 i Wetterau, död 4 juli 1712 i Frankfurt am Main, var en tysk greve och statsman. Wartenberg övergick 1688 från pfalzisk till brandenburgsk tjänst och vann snart, skickligt begagnande kurfurst Fredrik III:s svagheter, dennes obegränsade gunst; särskilt kom hans nitälskan för kurfurstens upphöjelse till kung (1701) honom till godo. Sedan 1696 stod han som överkammarherre i spetsen för hovstaten, efter Eberhard von Danckelmans fall (1697) överhopades han med ämbeten och värdigheter, och från 1702 intog han, utan att tillhöra geheimerådet, faktiskt en premiärministers ställning. År 1699 erhöll han riksgrevlig värdighet. (sv)
|