rdfs:comment
| - Jan van der Hoeven (* 9. Februar 1801 in Rotterdam; † 10. März 1868 in Leiden) war ein niederländischer Naturforscher. Sein offizielles botanisches Autorenkürzel lautet „Hoeven“. (de)
- Jan van der Hoeven (Róterdam, 9 de febrero de 1801-Leiden, Holanda Meridional; 10 de marzo de 1868) fue un profesor, médico, zoólogo y botánico neerlandés. Su más famoso libro es Handboek der Dierkunde (Manual de zoología, 1827-1833), traducido al alemán y al inglés (por el prof. William Clark). Escribió con la misma facilidad sobre cocodrilos así como sobre mariposas, lanceletas y lémures. (es)
- Jan van der Hoeven (9 February 1801 – 10 March 1868) was a Dutch zoologist. His most famous book is Handboek der Dierkunde (1827–1833), translated into German and English (by prof. Clark). He wrote as readily about crocodiles as about butterflies, lancelets and lemurs. His research on the nautilus resulted in the discovery of a secondary sexual organ of unknown function which was then named after him as Hoeven's organ or Van der Hoeven's organ. (en)
- ヤン・ファン・デル・フーフェン(Jan van der Hoeven、1801年2月9日 - 1868年3月10日)は、オランダの動物学者である。主著の『動物学ハンドブック』("Handboek der Dierkunde" 1827–1833)はドイツ語や英語に翻訳された。爬虫類、哺乳類や昆虫、原始的な脊索動物までを簡明に解説した。 (ja)
- Jan van der Hoeven (Rotterdam, 9 febbraio 1801 – Leida, 10 marzo 1868) è stato un entomologo, botanico e zoologo olandese., fondatore della . (it)
- Jan van der Hoeven (Rotterdam, 9 februari 1801 – Leiden, 10 maart 1868) was een Nederlandse zoöloog. In 1826 werd hij hoogleraar in de zoölogie, mineralogie en geologie te Leiden. Zijn meest bekende boek is het Handboek der Dierkunde (1827-1833) dat vertaald is in het Duits en in het Engels. Van der Hoeven schreef net zo gemakkelijk over krokodillen als over vlinders, lancetvisjes, haring(-vangst) of maki’s. Toen hij onderzoek deed naar de poliepslak ontdekte hij een tweede seksueel orgaan met een onbekende functie. Dit orgaan is naar hem vernoemd en staat bekend als Hoevens orgaan of Van der Hoevens orgaan. (nl)
- Jan van der Hoeven, född 9 februari 1801 i Rotterdam, död 10 mars 1868 i Leiden, var en nederländsk naturforskare. Han var bror till Cornelis van der Hoeven. Hoeven blev 1822 filosofie och 1824 medicine doktor, kallades 1826 till extra ordinarie professor i Leiden, där han 1835 utnämndes till ordinarie professor i zoologi. I sitt huvudarbete, Handboek der dierkunde (1827-33; andra upplagan 1846 ff), försökte han att ur fysiologisk synpunkt framställa hela zoologin. Många viktiga monografiska arbeten av honom finns dels i "Tijdschrift voor natuurlijke geschiedenis en physiologie" (1834-45), som han utgav tillsammans med , dels i en mängd andra lärda tidskrifter. Han invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1858. (sv)
|