Jorma Juhani Koivulehto (Finnish pronunciation: [ˈjormɑ ˈjuhɑni ˈkoi̯vulehto]; 12 October 1934 in Tampere – 23 August 2014 in Helsinki) was a Finnish philologist. At University of Helsinki, he was adjunct professor from 1973 to 1983, and later full professor of Germanic philology from 1983 to 1998. His research concerned Indo-European loans in the Finnish language and was therefore part of the Finnish historical-comparative research tradition which started in the late 18th century. In a series of articles, for instance Indogermanisch-Uralisch: Lehnbeziehungen oder (auch) Urverwandschaft? (1994) and Zur indogermanisch- germanischen kontinuität in der Nachbarschaft der Finnougrier (1995), he proposes a theory regarding the stratification of loanwords in Finnish. According to this theory, the
Attributes | Values |
---|
rdf:type
| |
rdfs:label
| - Jorma Koivulehto (cs)
- Jorma Koivulehto (en)
- Jorma Koivulehto (sv)
|
rdfs:comment
| - Jorma Koivulehto (12. října 1934, Tampere – 23. srpna 2014) byl profesorem germanistiky na Helsinské univerzitě a badatelem v oblasti finských přejatých slov. je znám především svou prací týkající se finské etymologie. Byl členem Finské akademie věd a dalších dvou zahraničních akademií. (cs)
- Jorma Juhani Koivulehto (Finnish pronunciation: [ˈjormɑ ˈjuhɑni ˈkoi̯vulehto]; 12 October 1934 in Tampere – 23 August 2014 in Helsinki) was a Finnish philologist. At University of Helsinki, he was adjunct professor from 1973 to 1983, and later full professor of Germanic philology from 1983 to 1998. His research concerned Indo-European loans in the Finnish language and was therefore part of the Finnish historical-comparative research tradition which started in the late 18th century. In a series of articles, for instance Indogermanisch-Uralisch: Lehnbeziehungen oder (auch) Urverwandschaft? (1994) and Zur indogermanisch- germanischen kontinuität in der Nachbarschaft der Finnougrier (1995), he proposes a theory regarding the stratification of loanwords in Finnish. According to this theory, the (en)
- Jorma Juhani Koivulehto, född 12 oktober 1934 i Tammerfors, död 23 augusti 2014 Helsingfors, var en finländsk filolog. Koiuvulehtos språkintresse väcktes under studietiden vid ; han influerades särskilt av tyskläraren . Efter avlagd studentexamen 1953 följde studier vid Helsingfors universitet: germansk filologi för Emil Öhmann som huvudämne, samt latin, romersk litteratur och engelsk filologi. Han blev magister 1958 på en avhandling om latinska lånord i en fornhögtysk översättning av Tatianus, för vilken har erhöll laudatur, det högsta vitsordet. (sv)
|
dcterms:subject
| |
Wikipage page ID
| |
Wikipage revision ID
| |
Link from a Wikipage to another Wikipage
| |
Link from a Wikipage to an external page
| |
sameAs
| |
dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
has abstract
| - Jorma Koivulehto (12. října 1934, Tampere – 23. srpna 2014) byl profesorem germanistiky na Helsinské univerzitě a badatelem v oblasti finských přejatých slov. je znám především svou prací týkající se finské etymologie. Byl členem Finské akademie věd a dalších dvou zahraničních akademií. (cs)
- Jorma Juhani Koivulehto (Finnish pronunciation: [ˈjormɑ ˈjuhɑni ˈkoi̯vulehto]; 12 October 1934 in Tampere – 23 August 2014 in Helsinki) was a Finnish philologist. At University of Helsinki, he was adjunct professor from 1973 to 1983, and later full professor of Germanic philology from 1983 to 1998. His research concerned Indo-European loans in the Finnish language and was therefore part of the Finnish historical-comparative research tradition which started in the late 18th century. In a series of articles, for instance Indogermanisch-Uralisch: Lehnbeziehungen oder (auch) Urverwandschaft? (1994) and Zur indogermanisch- germanischen kontinuität in der Nachbarschaft der Finnougrier (1995), he proposes a theory regarding the stratification of loanwords in Finnish. According to this theory, the oldest loans were borrowed into Finnish in the Bronze Age, which would indicate that Finns at this time lived by the Baltic Sea. (en)
- Jorma Juhani Koivulehto, född 12 oktober 1934 i Tammerfors, död 23 augusti 2014 Helsingfors, var en finländsk filolog. Koiuvulehtos språkintresse väcktes under studietiden vid ; han influerades särskilt av tyskläraren . Efter avlagd studentexamen 1953 följde studier vid Helsingfors universitet: germansk filologi för Emil Öhmann som huvudämne, samt latin, romersk litteratur och engelsk filologi. Han blev magister 1958 på en avhandling om latinska lånord i en fornhögtysk översättning av Tatianus, för vilken har erhöll laudatur, det högsta vitsordet. Han blev filosofie doktor 1971. Som biträdande professor 1973–1983 och professor i germansk filologi vid Helsingfors universitet 1983–1998 ägnade han sig åt forskning i indoeuropeiska lånord i finska språket och fortsatte därmed den historisk-komparativa forskningstradition som i Finland har sitt ursprung i sent 1700-tal. Han innehade 1988–1993 en forskarprofessur vid Finlands Akademi. I en serie skrifter, bland annat Indogermanisch-Uralisch: Lehnbeziehungen oder (auch) Urverwandschaft? (1994) och Zur indogermanisch- germanischen kontinuität in der Nachbarschaft der Finnougrier (1995), lade Koivulehto fram en teori om åldersskiktningen av lånord som innebär att tidigare uppfattningar om de indoeuropeiska lånordens art och omfattning i finskan kunnat revideras, liksom även synen på Finlands förhistoria. Han menade att de äldsta lånorden går tillbaka till bronsåldern, vilket indikerar att finnar vid denna tid var bosatta vid Östersjön. (sv)
|
prov:wasDerivedFrom
| |
page length (characters) of wiki page
| |
foaf:isPrimaryTopicOf
| |
is Link from a Wikipage to another Wikipage
of | |
is foaf:primaryTopic
of | |