| rdfs:comment
| - Archibald Campbell (died 1744) was a clergyman of the Scottish Episcopal Church who served as Bishop of Aberdeen. He was the son of Lord Neill Campbell by his first wife Lady Vere Kerr; his grandfathers were Archibald Campbell, 1st Marquess of Argyll, and William Kerr, 1st Earl of Lothian. Campbell died in London in June 1744. (en)
- Archibald Campbell, död 1744, var en präst inom Skotska Episkopalkyrkan som tjänstgjorde som biskop av Aberdeen. Han var son till lord och dennes hustru lady Vere Ker; hans farfar var Archibald Campbell, 1:e markis av Argyll och hans morfar . Han utbildades för biskopsämbetet och vigdes i Dundee 1711, men utan att få ett eget stift. Den 10 maj 1721 valdes han, av stiftets prästerskap, till biskop i Aberdeen, men besökte aldrig sitt stift, utan uppehöll sig huvudsakligen i London; och då han fann att hans uppfattningar i vissa frågor inte delades av hans kolleger avsade han sig tjänsten 1724. (sv)
|
| has abstract
| - Archibald Campbell (died 1744) was a clergyman of the Scottish Episcopal Church who served as Bishop of Aberdeen. He was the son of Lord Neill Campbell by his first wife Lady Vere Kerr; his grandfathers were Archibald Campbell, 1st Marquess of Argyll, and William Kerr, 1st Earl of Lothian. He was a student of the church fathers and the author of a book on the Middle State, in defense of prayer for the dead. He lived in England for many years and was an associate of English nonjurors including George Hickes, Thomas Brett, Thomas Deacon, and Roger Laurence. In the usages controversy he was a staunch defender of the usages and wrote two pamphlets. When Brett engineered a reunion with the non-usager nonjurors in the early 1730s, Campbell, Laurence, and Deacon stood apart and constituted the extreme usager party. In mid-1733, after failing to find assistance from any English nonjuring or Episcopalian Bishops, Campbell proceeded to consecrate Laurence alone, and thereafter both consecrated Deacon. Due to the uncanonical nature of the consecration this breakaway group was never recognised by the regular nonjurors. The Orthodox British Church, as it became known, had congregations in London, Shrewsbury and Manchester, the latter lasting into the first decade of the nineteenth century. Campbell died in London in June 1744. (en)
- Archibald Campbell, död 1744, var en präst inom Skotska Episkopalkyrkan som tjänstgjorde som biskop av Aberdeen. Han var son till lord och dennes hustru lady Vere Ker; hans farfar var Archibald Campbell, 1:e markis av Argyll och hans morfar . Han utbildades för biskopsämbetet och vigdes i Dundee 1711, men utan att få ett eget stift. Den 10 maj 1721 valdes han, av stiftets prästerskap, till biskop i Aberdeen, men besökte aldrig sitt stift, utan uppehöll sig huvudsakligen i London; och då han fann att hans uppfattningar i vissa frågor inte delades av hans kolleger avsade han sig tjänsten 1724. Han studerade kyrkofäderna och skrev en bok om mellantillståndet, till försvar för bönen för de döda. Han bodde i England under många år och var förbunden med engelska non-jurors som , , och . I stiden om de liturgiska bruken försvarade han dessa och skrev två pamfletter till förmån för dem. År 1717 blev biskop Campbell bekant med , metropoliten av Thebe, som då var i London, och tillsammans med några engelska non-jurors föreslog han en union med Östkyrkan, som Arsenius, när han reste till Ryssland, tog med sig till Peter den store. Tsaren godkände projektet, men det gick i stöpet, då han krävde godkännandet av vissa punkter som britterna inte kunde skriva under. (sv)
|
![[RDF Data]](/fct/images/sw-rdf-blue.png)
![[cxml]](/fct/images/cxml_doc.png)
![[csv]](/fct/images/csv_doc.png)
![[text]](/fct/images/ntriples_doc.png)
![[turtle]](/fct/images/n3turtle_doc.png)
![[ld+json]](/fct/images/jsonld_doc.png)
![[rdf+json]](/fct/images/json_doc.png)
![[rdf+xml]](/fct/images/xml_doc.png)
![[atom+xml]](/fct/images/atom_doc.png)
![[html]](/fct/images/html_doc.png)