| rdfs:comment
| - A Mulher de Barum (em sueco: Barumskvinnan; anteriormente conhecida como Bäckaskogsskvinnan) é o esqueleto de uma mulher, datado para cerca de 6 000 a.C., e encontrado numa sepultura da Idade da Pedra, na proximidade da aldeia de Barum, a poucos quilómetros da cidade sueca de Kristianstad. Esta mulher tinha cerca de 40 anos, e foi sepultada na posição sentada. Tinha uma ponta de seta junto ao peito e um cinzel feito de osso a seus pés.O esqueleto está muito bem conservado e encontra-se exposto no Museu Histórico de Estocolmo (pt)
- Barum woman (died 7010–6540 BCE, also known as Bäckaskogskvinna) was a Mesolithic woman whose skeleton was found in 1939 in , Sweden and is now in the Swedish History Museum in Stockholm. Her skeleton was found in 1939 on the shore of lake at village, near Bäckaskog in the province of Scania, and on the property of Bäckaskog Castle. She was believed to be male, and was called The Fisher from Barum because flint arrows believed to be used for fishing were found in the grave. When it was established in the 1970s that she was female, she was renamed Bäckaskogskvinna (Bäckaskog woman), and in 2016 the museum renamed her as Kvinnan från Barum (The woman from Barum) to reflect local wishes in Scania province, and in line with a 2015 book published with the title Kvinnan från Barum - från äldre (en)
- Die Frau von Bäckaskog (auch Frau von Barum genannt; schwedisch Bäckaskogsvinnan oder Barumskvinnan) ist ein 1939 gemachter Skelettfund einer mesolithischen Sammlerin, die vor etwa 9000 Jahren, zur Zeit der Maglemose-Kultur starb. Barum ist eine Ortschaft (småort) in der schwedischen Gemeinde Kristianstad in Schonen. Der Fund ist der älteste und einer der am besten erhaltenen Skelettfunde der Steinzeit in Schweden. Das Grab befindet sich heute im Historischen Museum in Stockholm. Am Fundort steht ein Denkmal. (de)
- La mujer de Barum (también llamada mujer de Bäckaskog; en sueco, Bäckaskogs- o Barumskvinnan) es el esqueleto descubierto en 1939 de una recolectora y pescadora mesolítica que murió hacia 7000 a. C. a finales de la época maglemosiana. Barum es un pueblo (en sueco, småort) en el municipio sueco de Kristianstad en Escania. El hallazgo es el segundo más antiguo y uno de los hallazgos esqueléticos mejor conservados de la Edad de Piedra en Suecia. La tumba se encuentra ahora en el Museo de Historia de Estocolmo. Hay un monumento en el sitio. (es)
- Barumkvinnan, förr av Statens Historiska Museum kallad Bäckaskogsskvinnan, är ett av de bäst bevarade skelettfynden i Sverige från maglemosekulturen jägarstenåldern. Hon hittades av drängen Sven Eriksson den 27 maj 1939 vid Barumsviken nära Oppmannasjöns strand Barum i Kiaby socken nordost om Kristianstad i Skåne. Arkeologen Folke Hansen grävde ut graven den 2 juni 1939. Under 1940 och 50-talets början fördes en hetsig diskussion om gravens datering mellan fr a å ena sidan Otto Rydbeck, professor emeritus i Lund och fil dr Oskar Liden och fil dr Carl-Axel Althin också i Lund. (sv)
|
| has abstract
| - Die Frau von Bäckaskog (auch Frau von Barum genannt; schwedisch Bäckaskogsvinnan oder Barumskvinnan) ist ein 1939 gemachter Skelettfund einer mesolithischen Sammlerin, die vor etwa 9000 Jahren, zur Zeit der Maglemose-Kultur starb. Barum ist eine Ortschaft (småort) in der schwedischen Gemeinde Kristianstad in Schonen. Der Fund ist der älteste und einer der am besten erhaltenen Skelettfunde der Steinzeit in Schweden. Als die in sitzender Position in einer 1,2 m tiefen ovalen Grube deponierte Frau 1939 von Folke Hansen ausgegraben wurde, fand man Werkzeuge für die Jagd und Fischerei. Die Archäologen nahmen deshalb an, dass sie das Grab eines Mannes gefunden hatten. Die 1971 erfolgte Analyse der Knochen zeigte jedoch, dass es sich um eine Frau handelt. Das deutet darauf hin, dass Frauen in der Steinzeit zur Jagd gingen, wie es offenbar durch einen gotländischen Grabfund bestätigt wird. Die Frau war 151 cm groß, schlank gebaut und etwa 40 bis 45 Jahre alt. Ihr Skelett weist auf die Geburt einer großen Kinderzahl (10–12) hin. Durch eine Kohlenstoff-14-Datierung wurde festgestellt, dass sie zwischen 7010 und 6540 v. Chr. starb. In Europa sind mehr als 74 von etwa 2100 Personen in einer sitzenden oder halb sitzenden Position bestattet worden. Weitere 31 Gräber können Sitzbestattungen enthalten haben. Die Bestattungen in Sitzposition hat dazu geführt, dass die in Megalithanlagen gefundenen Knochenhaufen als zusammengesunkene, sitzend bestattete Skelette angesehen wurden, da man davon ausging, dass bei der Neolithisierung des Nordens kein Bevölkerungsaustausch stattfand und sich die Bestattungsbräuche der Jäger und Sammler fortsetzten. Das Grab befindet sich heute im Historischen Museum in Stockholm. Am Fundort steht ein Denkmal. (de)
- Barum woman (died 7010–6540 BCE, also known as Bäckaskogskvinna) was a Mesolithic woman whose skeleton was found in 1939 in , Sweden and is now in the Swedish History Museum in Stockholm. Her skeleton was found in 1939 on the shore of lake at village, near Bäckaskog in the province of Scania, and on the property of Bäckaskog Castle. She was believed to be male, and was called The Fisher from Barum because flint arrows believed to be used for fishing were found in the grave. When it was established in the 1970s that she was female, she was renamed Bäckaskogskvinna (Bäckaskog woman), and in 2016 the museum renamed her as Kvinnan från Barum (The woman from Barum) to reflect local wishes in Scania province, and in line with a 2015 book published with the title Kvinnan från Barum - från äldre stenåldern ("The woman from Barum - from the older Stone Age") by Björn Wallebom, an archaeologist at the museum. In English-language sources the terms "Barum woman" and "Woman from Barum" are both used. She was found in 1939 by farmers digging for gravel, who removed her skull and some other bones. A professional archaeologist Folke Hansen then excavated the rest of the skeleton, made a drawing and took three photographs, and wrote up his findings. She has been exhibited in the Swedish History Museum since 1943 and is regarded as one of the highlights of its prehistory collection. In 1970, Gjevall re-examined the skeleton and declared it to be female, with the pelvis showing signs of childbirth. In 1996, the skeleton underwent more investigation with a view to its conservation, and this was described in a paper in Fornvännen in 2000. Sten et al wrote that an analysis of her bones had given a height 151 centimetres (59 in) and age at death of 40-45 years, while an assessment of her teeth had indicated an age at death of 32–40 years; her diet had been mainly terrestrial, and her burial took place in the spring (from pollen analysis) in the period 7010–6540 BCE. (en)
- La mujer de Barum (también llamada mujer de Bäckaskog; en sueco, Bäckaskogs- o Barumskvinnan) es el esqueleto descubierto en 1939 de una recolectora y pescadora mesolítica que murió hacia 7000 a. C. a finales de la época maglemosiana. Barum es un pueblo (en sueco, småort) en el municipio sueco de Kristianstad en Escania. El hallazgo es el segundo más antiguo y uno de los hallazgos esqueléticos mejor conservados de la Edad de Piedra en Suecia. Cuando Folke Hansen desenterró a la mujer sentada en un pozo ovalado de 1,2 m de profundidad en 1939, se encontraron con ella herramientas para la caza y la pesca. Por tanto, los arqueólogos asumieron que habían encontrado la tumba de un hombre, que pronto fue apodado El pescador de Barum. Sin embargo, el análisis de los huesos realizado en 1971 descubrió que se trataba en realidad de una mujer. Esto sugiere que las mujeres también cazaban y pescaban en la Edad de Piedra, como lo confirma evidentemente un hallazgo en una tumba de Gotland. La mujer medía 1,51 m de altura, era delgada y tenía entre 40 y 45 años al momento del deceso. El análisis de la pelvis y el esqueleto descalcificado indican que dio a luz gran número de hijos (10-12). La datación por carbono-14 determinó que murió entre 7010 y 6540 a. C. En la Europa nórdica y central, más de 74 de alrededor de 2.100 enterramientos mesolíticos fueron en posición sentada o semisentada. Otras 31 tumbas pueden haber contenido entierros sentados. Los entierros en posición sentada llevaron al hecho de que los montones de huesos encontrados en complejos megalíticos posteriores fueran interpretados como esqueletos hundidos, sentados y enterrados, ya que que no hubo intercambio de población durante el Neolítico y las costumbres funerarias de los cazadores y recolectores mesolíticos prosiguieron con sus descendientes. La tumba se encuentra ahora en el Museo de Historia de Estocolmo. Hay un monumento en el sitio. (es)
- Barumkvinnan, förr av Statens Historiska Museum kallad Bäckaskogsskvinnan, är ett av de bäst bevarade skelettfynden i Sverige från maglemosekulturen jägarstenåldern. Hon hittades av drängen Sven Eriksson den 27 maj 1939 vid Barumsviken nära Oppmannasjöns strand Barum i Kiaby socken nordost om Kristianstad i Skåne. Arkeologen Folke Hansen grävde ut graven den 2 juni 1939. Kvinnan var gravsatt i en 40-60 cm vid grop ca 1,20 m djup i hockerställning halvsittande. Fram till 1970-talet bedömdes skelettet tillhöra en man, men är numera efter lång diskussion betraktat som kvinnligt och som gravgåvor fanns en flinteggad benspets (tidigare kallad fågelpil) och ett mejselliknande benredskap av kluvet rörben av älg, med en ände med benänden bevarad och den andra rundad och slipad. Båda artefakterna är numera att betrakta som tidsmässigt daterande fyndet till maglemosetid. Under 1940 och 50-talets början fördes en hetsig diskussion om gravens datering mellan fr a å ena sidan Otto Rydbeck, professor emeritus i Lund och fil dr Oskar Liden och fil dr Carl-Axel Althin också i Lund. Graven finns sedan 1939 på Statens Historiska Museum i Stockholm på efter att Riksantikvarien 1939 avslagit professor Forsanders begäran om att fyndet skulle fördelas till Lunds Universitets Historiska Museum (LUHM). 1983 blossade en strid upp om Barumfyndets placering på Statens Historiska Museum. En skrivelse från privatpersoner i Kristianstad senare understödda av Kristianstad kulturnämnd och Länsmuseet i Kristianstad, begärde att hon skulle deponeras till länsmuseet i Kristianstad. Denna begäran avslogs av riksantikvarien och regeringen beslutade enligt RA:s förslag. Kvinnograven är sedan 1943 utställd på Historiska museet i Stockholm. Först i utställningen "10 000 år i Sverige" och nu senast i utställningen "Forntider". Under nya utställningar har kvinnans ställning i graven skiftat och på senare år har det förts en diskussion om kvinnans ställning i graven vid gravsättningen. 2007 publicerade Stig Welinder och Sabine Sten en artikel " The eternal traveller from Barum"där man t.o.m. ifrågasätter om hon har begravts hel eller styckats före gravsättningen. Deras resonemang är föga övertygande och får betraktas som ytterst spekulativa och osannolika. Eftersom man fann jakt- och fiskeredskap i graven, och skelettet var svårt att könsbestämma, trodde man länge att fyndet var skelettet av en man som dog när han var 40–50 år gammal. "Han" beskrevs av utgrävaren Folke Hansen som Fiskaren från Barum i en uppsats i Handlingar angående Villands härad 1941. 1970 efter ett mordfall som ledde till nya resultat om spår på skelettet efter barnafödslar, kunde osteologen Nils-Gustaf Gejvall konstatera att skelettets bäckenben och blygdben avslöjade att det rörde sig om en kvinna; därtill en kvinna som Gejvall antog hade fött mellan 10 och 12 barn. Nu var det plötsligt en mor, som var både jägare och fiskare. Gejvall skrev en artikel med rubriken "Fiskaren från Barum - flerbarnsmamma från Ancylustid". Under sent 70-tal startade en diskussion av danska arkeologer om att den flinteggade benspetsen inte var gravgåva utan det vapen som dödade henne. Den slutsatsen har visat sig grundad på lösa antaganden och inte minst att spetsen var hel och oskadad talar starkt för att den bilagts som gravgåva. Bäckaskogskvinnan var en benämning som Historiska Museet kallade henne för men detta namn ledde till en strid med den lokala opinionen och Villands Hembygdsförening, År 2000 publicerades i Fornvännen tvärvetenskapliga studier. Där håller man fast vid Gejvalls könsbestämning men ifrågasätter att hon var mångbarnsmamma. Studier av tänderna har tolkats som att kvinnan var omkring 35–45 år gammal när hon dog, sammanväxningar i suturer i hjässan och andra ålderstecken i skelettet har tolkats som en ålder på ca 40. En första C14 datering 1977 (till ca 7000 års ålder dvs. 5000 f Kr) med äldre teknik som troligen gav ett för lågt resultat har korrigerats av en ny mätning med bättre teknik har gjort troligare att hon dog mellan 7 010 och 6 540 f.Kr., under den sena maglemosekulturens tid, vilket gör henne till ett av Sveriges äldsta bevarade kvinnoskelett. Hon räknas som en av Historiska museets verkliga klenoder och har blivit lite av svensk arkeologis "Omslagsflicka" Villands härads hembygdsförening och Historiska museet använde länge olika namn på fyndet. Skåningarna förordade Barumskvinnan och Historiska museet Bäckaskogskvinnan. Den 11 maj 2016 blev det officiella namnet Barumskvinnan även på Historiska museet. På fyndplatsen i Skåne finns en minnessten uppsatt med texten: Här gravsattes den forntida fiskarkvinnan från Barum. (sv)
- A Mulher de Barum (em sueco: Barumskvinnan; anteriormente conhecida como Bäckaskogsskvinnan) é o esqueleto de uma mulher, datado para cerca de 6 000 a.C., e encontrado numa sepultura da Idade da Pedra, na proximidade da aldeia de Barum, a poucos quilómetros da cidade sueca de Kristianstad. Esta mulher tinha cerca de 40 anos, e foi sepultada na posição sentada. Tinha uma ponta de seta junto ao peito e um cinzel feito de osso a seus pés.O esqueleto está muito bem conservado e encontra-se exposto no Museu Histórico de Estocolmo (pt)
|
![[RDF Data]](/fct/images/sw-rdf-blue.png)
![[cxml]](/fct/images/cxml_doc.png)
![[csv]](/fct/images/csv_doc.png)
![[text]](/fct/images/ntriples_doc.png)
![[turtle]](/fct/images/n3turtle_doc.png)
![[ld+json]](/fct/images/jsonld_doc.png)
![[rdf+json]](/fct/images/json_doc.png)
![[rdf+xml]](/fct/images/xml_doc.png)
![[atom+xml]](/fct/images/atom_doc.png)
![[html]](/fct/images/html_doc.png)
