Carl-Johan (Cay) Sundström (1 July 1902, in Hamina – 5 March 1959, in Stockholm) was a Finnish dentist, politician and diplomat. He was a member of the Parliament of Finland from 1936 to 1941 and again from 1944 to 1945, representing first the Social Democratic Party of Finland (SDP) and later the Finnish People's Democratic League (SKDL). He Joined the Socialist Unity Party (SYP), a member organisation of the SKDL. Sundström was the chairman of the SKDL from 1944 to 1946.
Attributes | Values |
---|
rdf:type
| |
rdfs:label
| - Carl-Johan Sundström (de)
- Cay Sundström (en)
- Cay Sundström (sv)
- 孙士敦 (zh)
|
rdfs:comment
| - Carl-Johan (Cay) Sundström (* 1. Juli 1902 in Hamina; † 5. Mai 1959 in Stockholm) war ein finnischer Politiker und Diplomat. (de)
- 卡尔-约翰·孙士敦(瑞典語:Carl-Johan Sundström,1902年7月1日-1959年3月5日),芬兰左翼政治人物,外交官。驻华大使。 (zh)
- Carl-Johan (Cay) Sundström (1 July 1902, in Hamina – 5 March 1959, in Stockholm) was a Finnish dentist, politician and diplomat. He was a member of the Parliament of Finland from 1936 to 1941 and again from 1944 to 1945, representing first the Social Democratic Party of Finland (SDP) and later the Finnish People's Democratic League (SKDL). He Joined the Socialist Unity Party (SYP), a member organisation of the SKDL. Sundström was the chairman of the SKDL from 1944 to 1946. (en)
- Carl-Johan (Cay) Sundström, född 1 juli 1902 i Fredrikshamn, död 5 mars 1959 i Stockholm, var en finländsk politiker och diplomat. Sundström umgicks under mellankrigsdecennierna flitigt med sovjetiska diplomater och hade kontakter med den franska Clarté-rörelsen. Efter att ha blivit odontologie kandidat 1933, var han var riksdagsman 1936–1938, 1939–1941 och 1944–1945. Han var en av de så kallade sexlingarna, vilket ledde till att han 1940 uteslöts ur socialdemokraterna och 1942 dömdes till sex års tukthus. Han frigavs 1944 och var 1944–1946 ordförande i Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF) samt huvudredaktör för Vapaa Sana och Folktidningen. Han tillhörde under efterkrigstiden Socialistiska enhetspartiet och valdes till riksdagens vicetalman 1945. (sv)
|
foaf:depiction
| |
dcterms:subject
| |
Wikipage page ID
| |
Wikipage revision ID
| |
Link from a Wikipage to another Wikipage
| |
sameAs
| |
dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
thumbnail
| |
has abstract
| - Carl-Johan (Cay) Sundström (1 July 1902, in Hamina – 5 March 1959, in Stockholm) was a Finnish dentist, politician and diplomat. He was a member of the Parliament of Finland from 1936 to 1941 and again from 1944 to 1945, representing first the Social Democratic Party of Finland (SDP) and later the Finnish People's Democratic League (SKDL). He Joined the Socialist Unity Party (SYP), a member organisation of the SKDL. Sundström was the chairman of the SKDL from 1944 to 1946. From 1941 to 1944, Sundström was in prison for political reasons. He was Envoy of Finland to the Soviet Union from 1945 to 1953 and to the People's Republic of China from 1953 to 1959 (from 1954 as Ambassador). (en)
- Carl-Johan (Cay) Sundström (* 1. Juli 1902 in Hamina; † 5. Mai 1959 in Stockholm) war ein finnischer Politiker und Diplomat. (de)
- Carl-Johan (Cay) Sundström, född 1 juli 1902 i Fredrikshamn, död 5 mars 1959 i Stockholm, var en finländsk politiker och diplomat. Sundström umgicks under mellankrigsdecennierna flitigt med sovjetiska diplomater och hade kontakter med den franska Clarté-rörelsen. Efter att ha blivit odontologie kandidat 1933, var han var riksdagsman 1936–1938, 1939–1941 och 1944–1945. Han var en av de så kallade sexlingarna, vilket ledde till att han 1940 uteslöts ur socialdemokraterna och 1942 dömdes till sex års tukthus. Han frigavs 1944 och var 1944–1946 ordförande i Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF) samt huvudredaktör för Vapaa Sana och Folktidningen. Han tillhörde under efterkrigstiden Socialistiska enhetspartiet och valdes till riksdagens vicetalman 1945. Efter kriget gjorde Sundström karriär som diplomat, först som sändebud i Moskva 1945–1953, och sidoackrediterad i Bukarest (1949–1953) och Sofia (1950–1953), därefter sändebud i Peking (ambassadör från 1955). Som diplomat i Sovjetunionen var han tämligen benägen att beakta värdlandets önskemål. Både Juho Kusti Paasikivi och Urho Kekkonen underkände småningom hans verksamhet och rapportering från Moskva, varefter han förflyttades till Peking. När de sovjetiska arkiven öppnades framkom det att Sundström helt villigt hade avslöjat Finlands interna regeringsdiskussioner och strategi inför förhandlingar med Sovjetunionen och vid den internationella fredskonferensen i Paris. Det har bland annat framgått att inrikesminister Yrjö Leino och Sundström i hemlighet hade fört statsminister Mauno Pekkala till ett möte med utrikesminister Vjatjeslav Molotov på sovjetiska beskickningen i Paris. Pekkala vägrade därefter hålla Finlands anförande vid konferensen, vilket i stället framfördes av utrikesminister Carl Enckell. Sundström hade i sin ungdom tagit intryck av den vänsterradikale Karl H. Wiik. Det har också blivit känt att det sovjetiska sändebudet i Helsingfors 1929–1932 Ivan Majskij påverkat honom i marxistisk riktning. Sundström utgav 1945 boken Romantikerns revolt (om Victor Hugo). Efter hans död framgick det att Sundström hade en omfattande samling antikviteter, som han testamenterat till staten. Vid en inventering 1990 visade den sig bestå av 700 föremål (silver, porslin, målningar och möbler). (sv)
- 卡尔-约翰·孙士敦(瑞典語:Carl-Johan Sundström,1902年7月1日-1959年3月5日),芬兰左翼政治人物,外交官。驻华大使。 (zh)
|
gold:hypernym
| |
prov:wasDerivedFrom
| |
page length (characters) of wiki page
| |
foaf:isPrimaryTopicOf
| |
is Link from a Wikipage to another Wikipage
of | |
is Wikipage redirect
of | |
is leader
of | |
is secondLeader
of | |
is foaf:primaryTopic
of | |