About: Grobian     Goto   Sponge   NotDistinct   Permalink

An Entity of Type : yago:Story106369829, within Data Space : dbpedia.demo.openlinksw.com associated with source document(s)
QRcode icon
http://dbpedia.demo.openlinksw.com/describe/?url=http%3A%2F%2Fdbpedia.org%2Fresource%2FGrobian&invfp=IFP_OFF&sas=SAME_AS_OFF

Saint Grobian (Medieval Latin, Sanctus Grobianus) is a fictional patron saint of vulgar and coarse people. His name is derived from the Middle High German grob or grop, meaning coarse or vulgar. The Old High German cognate is gerob, gerop. The word "grobian" has thus passed into the English language as an obscure word for any crude, sloppy, or buffoonish person.

AttributesValues
rdf:type
rdfs:label
  • Grobian (de)
  • Grobian (en)
  • Grobianus (fr)
  • Grobian (sv)
rdfs:comment
  • Saint Grobian (Medieval Latin, Sanctus Grobianus) is a fictional patron saint of vulgar and coarse people. His name is derived from the Middle High German grob or grop, meaning coarse or vulgar. The Old High German cognate is gerob, gerop. The word "grobian" has thus passed into the English language as an obscure word for any crude, sloppy, or buffoonish person. (en)
  • Grobian [ˈɡʀoːbi̯aːn] ist eine Bezeichnung für eine Person, der es an Feingefühl oder guten Manieren mangelt. Das Wort, abgeleitet vom Adjektiv „grob“, ist im Frühneuhochdeutschen wohl im Scherz als makkaronische Analogiebildung zu Heiligennamen wie Damian entstanden, wie etwa die Verwendung in Sebastian Brants Narrenschiff nahelegt: eyn nuwer heylig heiszt Grobian. Möglich ist auch eine Ableitung oder Beeinflussung von „grober Johann“ bzw. „grober Hans“ – bei Luther als Hans Grobianus –, wobei Hans hier ähnlich wie bei Hanswurst oder Hansdampf in allen Gassen als Platzhalter für irgendeinen Namen steht. Das Wort Grobian findet sich auch in den skandinavischen Sprachen; im Schwedischen wurde es auf die im 17. Jahrhundert lebenden Adligen und Johan Stenbock bezogen, die im Volksmund „Grob- (de)
  • Grobianus, sous sa forme latine, ou Grobian, sous sa forme germanique, est un personnage du folklore allemand qui symbolise la rustrerie (l'adjectif grob, dont son nom est dérivé, signifie grossier). Il apparaît pour la première fois en 1494, sous la plume de Sébastien Brant, dans La Nef des fous (Das Narrenschiff) : il prend alors les traits d'un saint patron de la grossièreté. On le retrouve, métamorphosé en porc, dans la Confrérie des fripons (Die Schelmenzunft) de Thomas Murner, en 1512. Un petit opuscule publié en 1538 porte pour titre : Grobianus Tischzucht (ou Petit Grobianus) : il s'adresse aux Frères de la Porcherie. (fr)
  • Grobian är ett uttryck för en person som är grov, ohyfsad och tölpaktig. Ordet har sitt ursprung i tyskans grob som betyder "grov". Formen grobian är en skämtsam bildning som första gången dök upp i Sebastian Brants diktverk Das Narrenschiff (dårskeppet) från 1494. Diktverket som beskriver mänskliga svagheter innehåller ett kapitel om det påhittade helgonet Sankt Grobian. Diktverket översattes till många språk, bland annat latin, där Sankt Grobian blev Sanctus Grobianus och en annan tysk författare skrev 1549 en bok med titeln Grobianus. (sv)
foaf:depiction
  • http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/Narrenschiff_(1549).jpg
dcterms:subject
Wikipage page ID
Wikipage revision ID
Link from a Wikipage to another Wikipage
Link from a Wikipage to an external page
sameAs
dbp:wikiPageUsesTemplate
thumbnail
has abstract
  • Grobian [ˈɡʀoːbi̯aːn] ist eine Bezeichnung für eine Person, der es an Feingefühl oder guten Manieren mangelt. Das Wort, abgeleitet vom Adjektiv „grob“, ist im Frühneuhochdeutschen wohl im Scherz als makkaronische Analogiebildung zu Heiligennamen wie Damian entstanden, wie etwa die Verwendung in Sebastian Brants Narrenschiff nahelegt: eyn nuwer heylig heiszt Grobian. Möglich ist auch eine Ableitung oder Beeinflussung von „grober Johann“ bzw. „grober Hans“ – bei Luther als Hans Grobianus –, wobei Hans hier ähnlich wie bei Hanswurst oder Hansdampf in allen Gassen als Platzhalter für irgendeinen Namen steht. Das Wort Grobian findet sich auch in den skandinavischen Sprachen; im Schwedischen wurde es auf die im 17. Jahrhundert lebenden Adligen und Johan Stenbock bezogen, die im Volksmund „Grob-Jan“ genannt wurden. Als Grobianismus bzw. grobianisch wird ein Genre des 16.–17. Jahrhunderts bezeichnet: Tischzuchten, in denen die groben Sitten und Gepflogenheiten der Zeit satirisch beschrieben werden. (de)
  • Saint Grobian (Medieval Latin, Sanctus Grobianus) is a fictional patron saint of vulgar and coarse people. His name is derived from the Middle High German grob or grop, meaning coarse or vulgar. The Old High German cognate is gerob, gerop. The word "grobian" has thus passed into the English language as an obscure word for any crude, sloppy, or buffoonish person. (en)
  • Grobianus, sous sa forme latine, ou Grobian, sous sa forme germanique, est un personnage du folklore allemand qui symbolise la rustrerie (l'adjectif grob, dont son nom est dérivé, signifie grossier). Il apparaît pour la première fois en 1494, sous la plume de Sébastien Brant, dans La Nef des fous (Das Narrenschiff) : il prend alors les traits d'un saint patron de la grossièreté. On le retrouve, métamorphosé en porc, dans la Confrérie des fripons (Die Schelmenzunft) de Thomas Murner, en 1512. Un petit opuscule publié en 1538 porte pour titre : Grobianus Tischzucht (ou Petit Grobianus) : il s'adresse aux Frères de la Porcherie. Mais c'est Friedrich Dedekind (1524-1598), élève de Philippe Melanchthon et bientôt pasteur luthérien, qui contribue de manière décisive au développement de ce que l'on appela postérieurement le "grobianisme" : il publie en 1549 un poème en deux livres, intitulé Grobianus ; un troisième livre est ajouté en 1552. Ce poème en latin se compose de distiques élégiaques. Il présente de manière ironique les règles de la rustrerie : puisque les gens n'ont jamais été aussi mal élevés que depuis qu'on leur apprend les bonnes manières dans des traités de civilité, dit à peu près Dedekind, inculquons-leur de mauvaises manières, et qui sait si leurs mœurs ne s'amélioreront pas ? Le Grobianus est traduit en langue vernaculaire dès 1551, par Caspar Scheidt : il s'agit d'une traduction libre, dont la préface met en scène "Maître Grobianus" et sa femme, Grobiana. C'est par cette traduction que le personnage entre définitivement dans le folklore allemand. En littérature, on le retrouve notamment dans la Geschichtklitterung de Johann Fischart, dont Caspar Scheidt est le parrain : la Geschichtklitterung étant une traduction libre du Gargantua de Rabelais, le grobianisme et le pantagruélisme se rejoignent ici, pour la première fois. Le poème de Dedekind est retraduit à plusieurs reprises : en allemand de nouveau (1567 et 1640), en hongrois (1592), en anglais (1609 et 1739), en polonais (1637), en tchèque (1647). Mais cet humour peu raffiné n'est pas du goût de tous : Karl Marx décrit le grobianisme comme une émanation douteuse de la petit-bourgeoisie allemande. De fait, après Norbert Elias, les commentateurs se sont principalement intéressés à sa signification historique et sociologique, le rapportant à l'émergence d'une classe moyenne dans l'Allemagne de la Renaissance. On pourrait aussi envisager une lecture historico-religieuse du phénomène, et se demander pourquoi un pasteur comme Dedekind composa un poème à ce point excessif et complaisant, du moins à nos yeux : l'évolution des formes de piété dans la sphère luthérienne apporterait sans doute des éléments de réponse intéressants.[Interprétation personnelle ?] (fr)
  • Grobian är ett uttryck för en person som är grov, ohyfsad och tölpaktig. Ordet har sitt ursprung i tyskans grob som betyder "grov". Formen grobian är en skämtsam bildning som första gången dök upp i Sebastian Brants diktverk Das Narrenschiff (dårskeppet) från 1494. Diktverket som beskriver mänskliga svagheter innehåller ett kapitel om det påhittade helgonet Sankt Grobian. Diktverket översattes till många språk, bland annat latin, där Sankt Grobian blev Sanctus Grobianus och en annan tysk författare skrev 1549 en bok med titeln Grobianus. Boken översattes till engelska med anpassning till engelska förhållanden 1509 av Alexander Barclay som Ship of Fools. Boken börjar med narren/dåren som har många böcker, men han säger att han läser få och ännu färre förstår han. Michel Foucault, som skrev Vansinnets historia under den klassiska epoken (Madness and Civilization), såg i den medeltida allegorin om ett skepp med dårar en symbol för medvetandet om synd och ondska. (sv)
gold:hypernym
prov:wasDerivedFrom
page length (characters) of wiki page
foaf:isPrimaryTopicOf
is Link from a Wikipage to another Wikipage of
is Wikipage redirect of
is foaf:primaryTopic of
Faceted Search & Find service v1.17_git139 as of Feb 29 2024


Alternative Linked Data Documents: ODE     Content Formats:   [cxml] [csv]     RDF   [text] [turtle] [ld+json] [rdf+json] [rdf+xml]     ODATA   [atom+xml] [odata+json]     Microdata   [microdata+json] [html]    About   
This material is Open Knowledge   W3C Semantic Web Technology [RDF Data] Valid XHTML + RDFa
OpenLink Virtuoso version 08.03.3330 as of Mar 19 2024, on Linux (x86_64-generic-linux-glibc212), Single-Server Edition (378 GB total memory, 67 GB memory in use)
Data on this page belongs to its respective rights holders.
Virtuoso Faceted Browser Copyright © 2009-2024 OpenLink Software