Otto Ivar Wickman (10 July 1872 in Lund – 20 April 1914 in Saltsjöbaden) was a Swedish physician, who discovered in 1907 the epidemic and contagious character of poliomyelitis.
Otto Ivar Wickman (* 10. Juli 1872 in Lund; † 20. April 1914 in Saltsjöbaden) war ein schwedischer Mediziner, der wichtige Beiträge zur Erforschung der Poliomyelitis (Kinderlähmung) leistete. (de)
Otto Ivar Wickman (10 July 1872 in Lund – 20 April 1914 in Saltsjöbaden) was a Swedish physician, who discovered in 1907 the epidemic and contagious character of poliomyelitis. (en)
Otto Ivar Wickman, född 10 juli 1872 i Lund, död 20 april 1914 på Grand Hotel Saltsjöbaden, var en svensk läkare. Wickman blev student i Lund 1890 och medicine kandidat där 1895. Han blev därefter medicine licentiat 1901 vid Karolinska institutet i Stockholm, medicine doktor 1906 samt docent i neurologi vid nämnda institut 1907. Wickmans bana bröts av en övermäktig självkritik och yttre motgångar. Han var stammare och kunde därför inte hävda sin lärarskicklighet på det sätt som krävdes för en professur. Han var distriktsläkare i Östermalms östra distrikt i Stockholm 1907-1909. Han författade dock en rad betydelsefulla skrifter, särskilt inom neurologin och om polions patologi och epidemiologi. (sv)
Otto Ivar Wickman (ur. 10 lipca 1872 w Lund, zm. 20 kwietnia 1914 w Saltsjöbaden) – szwedzki lekarz, w 1907 roku opisał jako pierwszy zakaźny charakter wirusowego zapalenia rogów przednich rdzenia kręgowego. Po powrocie do Szwecji nie otrzymał wbrew oczekiwaniom profesury, co prawdopodobnie przyczyniło się do tego że w 1914 roku w wieku 41 lat popełnił samobójstwo strzelając sobie w serce. (pl)