The lever escapement, invented by the English clockmaker Thomas Mudge in 1754 (albeit first used in 1769), is a type of escapement that is used in almost all mechanical watches, as well as small mechanical non-pendulum clocks, alarm clocks, and kitchen timers.
| Attributes | Values |
|---|
| rdf:type
| |
| rdfs:label
| - Escape de palanca (es)
- Lever escapement (en)
- Ankarur (sv)
|
| rdfs:comment
| - El escape de palanca, inventado por el relojero británico en 1755, es un tipo de escape que se utiliza en casi todos los relojes mecánicos, especialmente en pequeños modelos sin péndulo, despertadores y temporizadores de cocina. Un escape es un enlace mecánico que empuja el volante del reloj, manteniéndolo girando hacia adelante y hacia atrás, de forma que con cada giro el tren de engranajes del reloj avanza una cantidad fija, moviendo así las manecillas hacia adelante a un ritmo constante. El escape es el elemento que produce el clásico sonido de "tic-tac" en los relojes mecánicos. (es)
- The lever escapement, invented by the English clockmaker Thomas Mudge in 1754 (albeit first used in 1769), is a type of escapement that is used in almost all mechanical watches, as well as small mechanical non-pendulum clocks, alarm clocks, and kitchen timers. (en)
- Ankargång är en typ av urverkskonstruktion som används i de flesta moderna mekaniska ur. I snävare bemärkelse brukar endast urverk med så kallat ankare, inberäknas, även kallad fri ankargång. I bredare bemärkelse även urverk med . Den fria ankargången uppfanns av George Grahams elev Thomas Mudge 1760. Gånghaken ersattes av ett ankare. Ankaret är konstruerat som en gånghake men förlängd med en gaffel vars slutända omsluts av en skiva, förbunden med axel och vid orons svängande fram och tillbaka för ankaret fram och åter. Den fria ankargången gav en betydligt jämnare urverksgång. (sv)
|
| foaf:depiction
| |
| dcterms:subject
| |
| Wikipage page ID
| |
| Wikipage revision ID
| |
| Link from a Wikipage to another Wikipage
| |
| Link from a Wikipage to an external page
| |
| sameAs
| |
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| thumbnail
| |
| has abstract
| - El escape de palanca, inventado por el relojero británico en 1755, es un tipo de escape que se utiliza en casi todos los relojes mecánicos, especialmente en pequeños modelos sin péndulo, despertadores y temporizadores de cocina. Un escape es un enlace mecánico que empuja el volante del reloj, manteniéndolo girando hacia adelante y hacia atrás, de forma que con cada giro el tren de engranajes del reloj avanza una cantidad fija, moviendo así las manecillas hacia adelante a un ritmo constante. El escape es el elemento que produce el clásico sonido de "tic-tac" en los relojes mecánicos. (es)
- The lever escapement, invented by the English clockmaker Thomas Mudge in 1754 (albeit first used in 1769), is a type of escapement that is used in almost all mechanical watches, as well as small mechanical non-pendulum clocks, alarm clocks, and kitchen timers. An escapement is a mechanical linkage that delivers impulses to the timepiece's balance wheel, keeping it oscillating back and forth, and with each swing of the balance wheel allows the timepiece's gear train to advance a fixed amount, thus moving the hands forward at a steady rate. The escapement is what makes the "ticking" sound in mechanical watches and clocks. (en)
- Ankargång är en typ av urverkskonstruktion som används i de flesta moderna mekaniska ur. I snävare bemärkelse brukar endast urverk med så kallat ankare, inberäknas, även kallad fri ankargång. I bredare bemärkelse även urverk med . Sedan pendeluret uppfunnits 1656 visade sig mindre lämplig för loddrivna pendelur, och omkring 1675 konstruerade engelsmannen William Clement släphaksången eller den återspringande ankargången, där lappspindeln ersattes av en tvåkload hake, en gånghake för att reglera hastighet. 1710 konstruerade en annan engelsman George Graham den vilande hakgången, där gånghjulet enbart rör sig i impulsögonblicket, då hjulet är olåst rör sig men övrigt står stilla. En variant av samma urverkstyp är stiftgången, där gånghjulets tänder ersatts av halvcylindriska stift, som sitter vinkelrätt mot hjulets plan. Den fria ankargången uppfanns av George Grahams elev Thomas Mudge 1760. Gånghaken ersattes av ett ankare. Ankaret är konstruerat som en gånghake men förlängd med en gaffel vars slutända omsluts av en skiva, förbunden med axel och vid orons svängande fram och tillbaka för ankaret fram och åter. Den fria ankargången gav en betydligt jämnare urverksgång. Den fria ankargången blev dock länge okänd för de flesta urmakare. Från 1842 togs den upp i den schweiziska urproduktionen och förbättrades då av urmakarna A. Léchaud (1812-1875) och G. A. Leschot (1800-1884). Vid slutet av 1800-talet kom den att ersätta de flesta äldre urverkstyper. Man brukar skilja mellan spetstandsankarur (i brittiska klockor), klumptandsankarur (i schweiziska klockor), glashütteankarur (i tyska klockor) och stiftsankarur. (sv)
|
| gold:hypernym
| |
| prov:wasDerivedFrom
| |
| page length (characters) of wiki page
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| is Link from a Wikipage to another Wikipage
of | |
![[RDF Data]](/fct/images/sw-rdf-blue.png)
![[cxml]](/fct/images/cxml_doc.png)
![[csv]](/fct/images/csv_doc.png)
![[text]](/fct/images/ntriples_doc.png)
![[turtle]](/fct/images/n3turtle_doc.png)
![[ld+json]](/fct/images/jsonld_doc.png)
![[rdf+json]](/fct/images/json_doc.png)
![[rdf+xml]](/fct/images/xml_doc.png)
![[atom+xml]](/fct/images/atom_doc.png)
![[html]](/fct/images/html_doc.png)
