| rdfs:comment
| - Louis Charles Élie Amanien Decazes (París, 29 de maig del 1819 - castell de La Grave, Bonzac (Gironda), 26 de setembre del 1886), segon duc de Decazes i segon duc de Glücksbierg, va ser un diplomàtic i parlamentari francès. (ca)
- Louis Charles Élie Amanieu Decazes, 2. Herzog Decazes und 2. Herzog von Glücksberg (* 29. Mai 1819 in Paris; † 16. September 1886 im Château de La Grave (Bonzac), Département Gironde) war ein französischer Diplomat und Politiker. Von November 1873 bis November 1877 war er Außenminister. (de)
- Louis-Charles-Élie-Amanien Decazes de Glücksbierg, 2nd Duke Decazes and 2nd Duke of Glücksbierg (29 May 1819 – 16 September 1886), was a French diplomat and statesman. (en)
- Louis Decazes, né à Paris le 29 mai 1819 et mort au château de La Grave, à Bonzac, en Gironde le 16 septembre 1886, 2e duc Decazes et 2e duc de Glücksbierg, est un diplomate et un homme politique français. (fr)
- Louis-Charles-Élie-Amanien Decazes de Glücksbjerg, hertog Decazes en duc af Glücksbjerg (Parijs 29 mei 1819 - La Grave, 16 september 1886), was een Frans politicus. (nl)
- ルイ・シャルル・エリー・アマニュー・ドゥカズ（Louis Charles Élie Amanieu Decazes、1819年5月29日 – 1886年9月16日）は、フランスの貴族、政治家。フランス第三共和政時代に外務大臣を務めた。 父は、ルイ18世の下でフランス復古王政期に首相を務めたエリー・ドゥカズである。 1819年パリに生まれる。1863年セヴェリーヌ・フォン・レーヴェンタール男爵令嬢と結婚する。1873年外務大臣に就任。第三共和制下、王党派ではあったが、普仏戦争敗北直後のフランス外交を指導し、統一ドイツ帝国の脅威（）からフランスの国益を維持しようと努めた。 (ja)
- Луи Шарль Эли Деказ (фр. Louis Charles Élie Decazes; 29 мая 1819, Париж — 16 сентября 1886) — французский дипломат, сын Эли Деказа. (ru)
- Louis Charles Amadie Decazes, född 29 maj 1819, död 16 september 1886, var en fransk politiker. Under Ludvig Filip I ambassadsekreterare i London samt minister i Madrid och Lissabon. Efter 1848 levde Decazes som privatman men tog verksam del i den orléanistiska oppositionen. Han blev deputerad i nationalförsamlingen 1870, och anslöt sig där till högra centern och bekämpade Adolphe Thiers. Albert de Broglie utnämnde 1873 Decazes till ambassadör i London och anförtrodde honom samma år utrikesministerportföljen, vilken han behöll i fyra år. Han förde en försiktig och fredlig politik och lyckades 1875, då ett nytt krigsutbrott mellan Tyskland och Frankrike befarades, skickligt undvika detta och intressera tsar Alexander II att ingripa till förmån för Frankrike. Härigenom förberedde han den fra (sv)
|
![[RDF Data]](/fct/images/sw-rdf-blue.png)
![[cxml]](/fct/images/cxml_doc.png)
![[csv]](/fct/images/csv_doc.png)
![[text]](/fct/images/ntriples_doc.png)
![[turtle]](/fct/images/n3turtle_doc.png)
![[ld+json]](/fct/images/jsonld_doc.png)
![[rdf+json]](/fct/images/json_doc.png)
![[rdf+xml]](/fct/images/xml_doc.png)
![[atom+xml]](/fct/images/atom_doc.png)
![[html]](/fct/images/html_doc.png)