| has abstract
| - Peter Riedel (August 1905 – November 6, 1998) was a German gliding champion, and was Air Attaché for the Nazi government in Washington, D.C., before and during World War II. Between 1977 and 1985 he published the definitive history of the German gliding movement prior to the war. Riedel was born in Dehlitz, Saxony, his father a Lutheran pastor and his mother a professor of theology at the University of Halle. His father suffered bouts of mental illness, and his mother committed suicide, meaning that Riedel was raised for some time by an uncle. In 1920, at the age of 15, Riedel attended the first gliding championship held at the Wasserkuppe, taking with him a half-built glider of his own design, which he completed and flew with the help of other attendees at the meet. From then on, he became a regular participant at the competitions. With the assistance of philanthropist , who had taken an interest in the gliding movement, Riedel was able to attend the Darmstadt University of Technology, where he studied engineering. After graduation, he trained as a commercial pilot, but could not find work, and instead spent six years working under at the Deutsche Forschungsanstalt für Segelflug (DFS - German Research Institute for Sailplane Flight). In the meantime, he continued competitive gliding, setting a world distance record of 229 km (142 mi) in 1933 and winning the Hindenburg Cup at the Wasserkuppe competition the same year. In 1934, he accompanied Professor Georgii on a tour of Brazil and Argentina to help promote the sport in Latin America, along with Wolf Hirth and Heini Dittmar. While in Argentina, Riedel set a record for long-distance soaring. Hanna Reitsch also went, and the two became good friends. Later that year, Riedel finally found work as a commercial pilot, and flew for Deutsche Luft Hansa for two years, then accepting a two-year contract with SCADTA, an airline from Colombia, not intending to return to Germany. In 1937, he competed in the Soaring Society of America's national competition. While in the U.S., he was approached by the German Military Attaché and offered a post in Washington, DC, which he accepted and took up in June 1938. His work involved gathering intelligence on U.S. air activities and reporting to Berlin. In time, he was made a commissioned officer of the Luftwaffe and given the official position of Air Attaché. In July 1938, during the 9th Annual American Soaring Contest, Riedel flying a two-place German sailplane of German make with Dr. Karl O. Lange, the contest director as his passenger, landed in Mohawk Flats near Utica, New York four hours after having taken off from Elmira, New York. When the United States entered the war, Riedel was interned along with the rest of the German embassy staff. He was returned to Germany as part of a diplomatic exchange. His wife, Helen Klug, a native of Terre Haute, Indiana and a US citizen, agreed to join him. On his return, the Heinkel company employed him as an engineer, but he soon took up another diplomatic post as Air Attaché to Sweden. There, he became aware of the atrocities of the Nazi regime from reports in both the US and Soviet press. Horrified, he began to deal directly with the US Office of Strategic Services but was betrayed by a friend and recalled to Berlin. Guessing what fate might have awaited him there, he instead went into hiding in Sweden. After the war, he was arrested as an illegal alien but escaped after some time in custody and fled to Venezuela, where Helen eventually joined him. Over the next few years, they lived and worked in Canada and South Africa, until they could finally return to settle in the U.S., where Riedel flew for TWA and Pan Am. For a while, they resided in Terre Haute, where he worked for the Reich Manufacturing Company. In his retirement, Riedel wrote an extensive and detailed history of the German gliding movement between 1911 and 1937, titled Erlebte Rhöngeschichte in three volumes. Shortly before his death, German Air Attaché, a biography, was published. Riedel is interred at Calvary Cemetery in Terre Haute. (en)
- ペーター・リーデル（Peter Riedel、1905年8月 - 1998年11月6日）はドイツのグライダー・パイロットで第二次世界大戦前はナチスの空軍駐在武官であった。1933年に229kmのグライダーの飛行距離記録をたてた。1977年から1985年にかけて、ドイツのグライダーの歴史に関する著作を著した。 ザクセン＝アンハルト州のデーリッツで、ルター派の神父と神学教授の母の間に生まれた。父の精神疾患のために叔父に育てられた。15歳の時にヴァッサークッペでの競技会に自作のグライダーで参加し、出場者の手助けでグライダーを完成し飛行した。その後競技会の常連となった。グライダー好きの慈善家のカール・コッツェンベルクの援助で、ダルムシュタット工科大学に進み工学を学んだ。卒業後民間パイロットを目指したが職を見つけられず、6年間、ドイツ滑空機研究所でヴァルター・ゲオルギイのもとで働いた。その間もグライダー競技会に参加し、1933年に229kmの長距離飛行記録を樹立し、同年、ヒンデンブルク・カップを受賞した。1934年にはゲオルギイ、ハンナ・ライチュとともにブラジル、アルゼンチンを訪れ、南アメリカのグライダー・スポーツの普及活動を行った。 1934年末、ルフトハンザのパイロットとなり、2年間、ルフトハンザのパイロットとして働いた後、2年間コロンビア航空のパイロットとして働いた。1937年にアメリカ合衆国の国内グライダー大会に参加した。アメリカ滞在中にドイツの駐在武官からワシントンで働くことを求められ、アメリカの航空活動の情報を集める仕事をし、駐在武官となった。アメリカ合衆国が第二次世界大戦に参加すると、外交官交換でドイツに帰還し、しばらくハインケルで、エンジニアとして働いた後、スウェーデンの駐在の外交官に任じられた。 スウェーデンでアメリカやソビエトの新聞でナチスの残虐行為を知り、アメリカの外交官と接触したことから、ベルリンに召還されることになり、スウェーデンに潜伏した。戦後、不法滞在で検挙されたがベネズエラに亡命した。 その後、カナダ、南アフリカで暮らした後、アメリカに移り、TWA、パンナムのパイロットとして働いた。退職、3巻からなるドイツのグライダーの歴史の著書、Erlebte Rhongeschichteを執筆した。没する直前に自伝、German Air Attacheを出版した。 (ja)
- Peter Riedel född augusti 1905 i Dehlitz Tyskland död 6 november 1998 var en tysk segelflygmästare och flygattaché. Riedel var son till en pastor och hans mamma var professor i teologi vid universitet i Halle. Efter att hans mamma begått självmord bodde han periodvis hos en farbror. Riedel byggde sin första dubbeldäckade hängglidare när han var 13 år. När de första segelflygtävlingarna i Wasserkuppe utannonserades 1920, lyckades han övertala sina föräldrar att få åka dit. På kort tid lyckades han erhålla det 7:e silver-C som delades ut, världsrekord i sträckflygning samt ett flertal segrar i de årliga mästerskapen. Med ekonomiskt stöd från fick han möjlighet att studera teknik vid universitet i Darmstadt. Efter sin examen genomgick han en trafikflygarutbildning, men trafikflyget i Tyskland var fortfarande reglerat efter första världskriget, så utsikterna om att hitta ett pilotjobb var små. Han kom istället att arbeta 6 år för meteorologiprofessorn på Deutsche Forschungsanstalt für Segelflug (DFS - German Research Institute for Sailplane Flight), med utforskandet av luftens rörelser och meteorologiska fenomen. Under tiden fortsatte han att tävla med segelflyg. Han satte ett världsrekord i distansflygning med 229 km 1933 och han vann på Wasserkuppe samma år. 1934 följde han med Georgii och Hanna Reitsch på en resa till Brasilien och Argentina för att göra reklam för segelflyg i Sydamerika. Senare samma år lyckades han få ett pilotjobb vid Lufthansa, där han stannade i två år, för att sedan lämna Tyskland för ett jobb vid ett flygbolag i Colombia, med avsikten att inte återvända till Tyskland. Före avfärden till Colombia var han med vid invigningen av Bromma flygplats 1936, där han tillsammans med Hanna Reitsch genomförde ett flertal segelflyguppvisningar. Under 1937 deltog han i nationella tävlingar, och blev där kontaktad av Tysklands militärattaché, som erbjöd honom ett jobb som civil medarbetare vid ambassaden i Washington, DC. Hans arbetsuppgifter blev att från öppna källor hitta information som kunde vara av intresse för att kunna bedöma USA:s flygstyrkor, men arbetet innebar att han även utnämndes till officer i Luftwaffe. När USA senare gick med i kriget internerades han tillsammans med den övriga ambassadpersonalen som utväxlades mot amerikansk personal i Tyskland. Även hans fru Helen Klug, som var amerikansk medborgare, följde med till Tyskland. Väl åter i hemlandet blev han anställd som flygingenjör vid Heinkels flygplansfabrik. Eftersom hans fru troligen drabbats av TBC under resan till Tyskland och behövde behandlas vid något sanatorium i Schweiz var han tvungen att låta sig enrolleras i Abwehr för att hon skulle kunna få utresetillstånd. Abwehr placerade honom i Stockholm som flygattaché. Eftersom han i Stockholm kom i kontakt sovjetisk och amerikansk press om tyska krigsförbrytelser blev hans arbetsmetoder i Stockholm mer och mer okonventionella. Han tog bland annat direktkontakt med det amerikanska OSS Office of Strategic Services. En god vän förrådde honom och han tvingades med hjälp av Harald Millgård hoppa av och gå under jorden för att undgå hemtransport och dödsstraff i Tyskland. Efter krigsslutet satt han några månader i svenskt fängelse, men lyckades fly och tog sig ut från landet i en liten båt. Han greps senare i Casablanca, där han satt fängslad i ett år, innan han lyckades fly och återförenas med sin fru i Venezuela. Trots att hans fru var amerikansk medborgare, var det problem för paret att bosätta sig i USA, och han återupptog sin civila karriär i Kanada och Sydafrika. I samband med att Eisenhoweradministrationen tog över, ändrades synen på tyskar, och paret kunde bosätta sig i USA. Där kom han att arbeta för Trans World Airlines i USA och Pan Am i Fjärran Östern. Efter pensioneringen bosatte han sig för gott i Ardmore i Oklahoma, där han skrev en trilogi om det tyska segelflygets start 1911 fram till 1939 Erlebte Rhöngeschichte, samt biografin German Air Attaché Förutom tyska, engelska och svenska pratade han ytterligare nio språk flytande. (sv)
|
![[RDF Data]](/fct/images/sw-rdf-blue.png)
![[cxml]](/fct/images/cxml_doc.png)
![[csv]](/fct/images/csv_doc.png)
![[text]](/fct/images/ntriples_doc.png)
![[turtle]](/fct/images/n3turtle_doc.png)
![[ld+json]](/fct/images/jsonld_doc.png)
![[rdf+json]](/fct/images/json_doc.png)
![[rdf+xml]](/fct/images/xml_doc.png)
![[atom+xml]](/fct/images/atom_doc.png)
![[html]](/fct/images/html_doc.png)
