rdfs:comment
| - فاينو أوير (بالفنلندية: Väinö Auer) هو جيولوجي وجغرافي وأستاذ جامعي فنلندي، ولد في 7 يناير 1895 في هلسنكي في فنلندا، وتوفي بنفس المكان في 20 مارس 1981. (ar)
- Väinö Auer (* 7. Januar 1895 in Helsinki; † 20. März 1981, ebenda) war ein finnischer Geologe und Geograph, der hauptsächlich aufgrund seiner Erkundung Patagoniens und Feuerlands bekannt ist. Auer studierte an der Universität Helsinki, sein Studium wurde jedoch aufgrund des finnischen Bürgerkriegs, an dem er teilnahm, unterbrochen. 1923 wurde er promoviert, 1929 erhielt er einen Lehrstuhl für Geographie. 1953 kehrte Auer schließlich nach Finnland zurück, wo er zunächst einen Lehrstuhl für Geographie (1953–1957), später für Geologie und Paläontologie (1957–1963) erhielt. (de)
- Väinö Auer (Helsinki, Finlandia, 7 de enero de 1895 — Helsinki, Finlandia, 20 de marzo de 1981) fue un geógrafo y geólogo finlandés. Es uno de los más destacados geógrafos de Finlandia. Es conocido por su estudio de turberas en Finlandia, Canadá y Patagonia y el uso de las capas volcánicas como el base del estudio de la cronología postglacial. Durante los años 50, el presidente Juan Perón le invitó a estudiar y prevenir la desertización en la Patagonia argentina. (es)
- Väinö Auer (Finnish pronunciation: [ˈʋæi̯nø ˈʔɑu̯er]; January 7, 1895, Helsinki – March 20, 1981, Helsinki), the son of senator , was a Finnish geologist and geographer, chiefly remembered as an explorer of Tierra del Fuego and Patagonia. He is also noted for his pioneering studies on tephrochronology, desertification, and the development of bogs. Auer returned to Finland in 1953. In the last years of his professional career, he served as a professor of geography (1953–1957), and of geology and palaeontology (1957–1963) at the University of Helsinki. (en)
- Väinö Auer, född 7 januari 1895 i Helsingfors, död 20 mars 1981 i Helsingfors, var en finländsk kvartärgeolog och geograf. Auer var professor i geografi vid Helsingfors universitet från 1929 till 1950, e.o. professor från 1953 till 1957 samt professor i geologi och paleontologi från 1957 till 1963. Han var en internationellt känd auktoritet inom sitt specialgebit myrforskningen, som han bedrev i Lappland, Kanada och Sydamerika. Han företog 14 expeditioner till Eldslandet och Patagonien, den första 1928-29, men flertalet mellan 1946 och 1953, då han tjänstgjorde som specialrådgivare vid det argentinska jordbruksministeriet. Han ägnade sig under dem åt studiet av ökendemonsfenomenet. Från expeditionerna förde han hem ett rikt material bestående av sten-, växt- och jordprover. (sv)
|