rdfs:comment
| - A Backstugusittare ("hill cottage sitter") is a historical term of a certain category of the country side population in the history of Sweden. It referred to the inhabitants of a backstuga (hill cottage), who lived on common land or the land of someone else and did not engage in any farming. (en)
- Backstugusittare (vardagligt backstusittare) är ett ålderdomligt uttryck för lantbor som bodde på någon annans mark, eller på allmänningen i en backstuga, men till skillnad från torparna arrenderade backstugusittaren normalt ingen jord till sin stuga. Backstugusittaren var helt beroende av markägarens godtycke, men disponerade i regel över ett litet potatisland, och kanske en jordlott, som jordägaren lånat ut. Till hushållet hörde ofta mindre djur, som katter, grisar, getter och höns. (sv)
|
has abstract
| - A Backstugusittare ("hill cottage sitter") is a historical term of a certain category of the country side population in the history of Sweden. It referred to the inhabitants of a backstuga (hill cottage), who lived on common land or the land of someone else and did not engage in any farming. In contrast to the somewhat similar torpare, backstugusittare did not use any land and lived on the charity of the landowner or, if they lived on common land, on the charity of the village. They may grow some potatoes for their own use and have some smaller animals but normally only enough to eat themselves. That category of people were normally among the very poorest of the village community and supported themselves on odd jobs, some handicrafts and charity. The phenomenon is confirmed from the early 17th-century. After the land reform of 1827, during which the farmers moved out from the villages and occupied land previously left for the torpare, the category grew larger, as the torpare were often given no other choice than to become backstugusittare. However, during the 19th-century, it also became more common for successful village craftsmen to live temporarily in the backstuga merely to save money, which somewhat raised the status of backstugusittare. (en)
- Backstugusittare (vardagligt backstusittare) är ett ålderdomligt uttryck för lantbor som bodde på någon annans mark, eller på allmänningen i en backstuga, men till skillnad från torparna arrenderade backstugusittaren normalt ingen jord till sin stuga. Backstugusittaren var helt beroende av markägarens godtycke, men disponerade i regel över ett litet potatisland, och kanske en jordlott, som jordägaren lånat ut. Till hushållet hörde ofta mindre djur, som katter, grisar, getter och höns. Så gott som alltid var de som bodde på detta vis mycket fattiga, och försörjde sig på tillfälliga arbeten, hemslöjd eller andra uppdrag. Stugan var befriad från skatt. Undantagsvis fanns backstugusittare med relativt god standard. En del hantverkare fann i den enkla byggnaden en billig bostad, utan att för den skull vara fattiga. På 1600- och 1700-talet bodde de allra fattigaste, och ibland de utstötta och föraktade, i backstugorna. ”Statusen” förbättrades något under 1800-talet, då daglönare började flytta in i de enkla bostäderna. I och med laga skiftet, 1827, ökade antalet backstugusittare. Anledningen var att gårdarna flyttade ut från byarna och gjorde anspråk på de jordar som disponerats av torparna. Torparna hade då ingen annan råd än att bli daglönare (tillfälliga arbeten). I slutet av 1800-talet fanns det lika många backstugusittare som torpare i Sverige. (sv)
|