rdfs:comment
| - In food processing, brining is treating food with brine or coarse salt which preserves and seasons the food while enhancing tenderness and flavor with additions such as herbs, spices, sugar, caramel and/or vinegar. Meat and fish are typically brined for less than twenty-four hours while vegetables, cheeses and fruit are brined in a much longer process known as pickling. Brining is similar to marination, except that a marinade usually includes a significant amount of acid, such as vinegar or citrus juice. Brining is also similar to curing, which usually involves significantly drying the food, and is done over a much longer time period. (en)
- 소금물절이는 소금절이 방식의 하나로, 고기, 채소 등 음식을 진한 소금물에 담가 절이는 것이다. 물간, 물간법(--法), 염수법(鹽水法)으로도 부르며, 마른 소금을 뿌려 절이는 섭간법(마른간법)과 구분된다. 소금물에 절인 음식은 소금물절이, 소금물절임으로 부르며, 이는 소금절이(염장 식품)의 하나이다. (ko)
- Pekelen (ook: zouten) is het conserveren van etenswaren door het in te leggen in zout of pekel. De smaak wordt door het pekelen beïnvloed en door veel mensen gewaardeerd. Hoewel er voor producten als haring en ham betere conserveringstechnieken zijn, wordt pekelen vanwege de smaak nog steeds toegepast — zij het dat sommige producten minder lang gepekeld worden en zo minder schadelijke zouten bevatten. Bekende gepekelde producten zijn
* pekelharing
* spek
* ham
* kaas
* zoutvlees
* pekelvlees (nl)
- Rimning är en gammal konserveringsmetod som innebär att man saltar kött eller fisk så att det håller för längre förvaring, och samtidigt ger en salt smak åt den tillagade maten. Även socker ger en konserverande verkan och smak, varför det numera oftast blandas med saltet. Rimningen kan ske genom att köttet gnids in med en blandning av socker och salt eller genom att man först kokar en lag på vatten, salt och socker. När den kallnat lägger man köttet i lagen. Rimning kan också vara en kombination av de två. (sv)
- Le saumurage d'un aliment est un procédé consistant à plonger l’aliment dans une saumure (un bain d'eau plus ou moins salé). La saumure utilisée dans l'alimentation peut provenir de sources naturellement salées, comme celles de Luminiş ou de Mărgineni, en Roumanie, que les habitants utilisent encore un peu au XXIe siècle. En fonction de la salinité de l’eau et du type de saumurage à effectuer, on peut y ajouter du sel acheté dans le commerce. Traditionnellement, on évalue le degré de salinité par un moyen déjà en usage chez les anciens Romains : l’œuf frais qui, jeté dans la saumure, surnage et indique ainsi que la concentration est bonne pour la conservation de la viande (langue, jambon, noix de veau), du fromage ou du poisson. (fr)
|