rdfs:comment
| - Gustav Adolf Deißmann (auch Adolf Deissmann, * 7. November 1866 in Langenscheid; † 5. April 1937 in Wünsdorf) war ein deutscher evangelischer Theologe, Papyrologe und Ökumeniker. (de)
- Gustav Adolf Deissmann (7 November 1866 – 5 April 1937) was a German Protestant theologian, best known for his leading work on the Greek language used in the New Testament, which he showed was the koine, or commonly used tongue of the Hellenistic world of that time. (en)
- Gustav Adolf Deissmann (7 novembre 1866 - 5 avril 1937) est un théologien protestant allemand, surtout connu pour son travail sur la langue grecque utilisée dans le Nouveau Testament, qu'il a démontré être la koinè, langue communément utilisée à l'époque hellénistique. (fr)
- Gustav Adolf Deissmann (Langenscheid, 7 de novembro de 1866 – Wünsdorf, 5 de abril de 1937) foi um teólogo protestante alemão, melhor conhecido por sua pioneira obra sobre a língua grega utilizada no Novo Testamento, que ele demonstrou ser o koiné, ou a língua comum utilizada no mundo helênico daquele tempo. (pt)
- Адольф Дейсман (нем. Gustav Adolf Deißmann; 7 ноября 1866, Лангеншайд — 5 апреля 1937, Вюнсдорф, Бранденбург) — немецкий протестантский богослов, экуменист. (ru)
- Gustav Adolf Deissmann ( 7 november 1866 in Langenscheid - 5 april 1937 in bij Berlijn) was een Duits protestants theoloog, vooral bekend voor zijn toonaangevende werk over de Griekse taal zoals die gebruikt wordt in het Nieuwe Testament. Hij beschouwde de woordenschat van de schrijvers van het Nieuwe Testament als "koinè", de veelgebruikte versie van het Attische Grieks zoals die als lingua franca gebruikt werd in de Hellenistische wereld van die tijd. Hij bestudeerde dit Grieks op oude papyrussen. Deissmann was ook een vooraanstaand paleograaf. (nl)
- Gustav Adolf Deißmann (eller Deissmann), född 7 november 1866 i Langenscheid, död 5 april 1937 i Wünsdorf (numera en stadsdel i Zossen), var en tysk protestantisk teolog. Deißmann blev professor i Nya testamentets exegetik 1897 i Heidelberg och 1908 i Berlin. Han ägnade huvuddelen av sitt vetenskapliga arbete åt utforskningen av den hellenistiska tidens grekiska språk. Han höll 1907 föreläsningar i Cambridge (han var teologie hedersdoktor vid flera brittiska universitet) samt 1910 och 1918, på inbjudan av Olaus Petristiftelsen, föreläsningar i Uppsala (om Paulus och om den tyska vetenskapliga teologins betydelse för kyrkans enhet). Under första världskriget var han en av Tysklands andliga ledare, ej minst genom publikationen "Evangelische Wochenbriefe" (1914-21). Genom ärkebiskop Nathan Sö (sv)
|