rdfs:comment
| - خواكين لورينزو فيلانويفا هو كاتب وصحفي ومؤرخ وشاعر وسياسي إسباني، ولد في 10 أغسطس 1757 في شاطبة في إسبانيا، وتوفي في 26 مارس 1837 في دبلن في جمهورية أيرلندا. انتخب (1 يوليو 1820 – 27 سبتمبر 1823) وانتخب (24 أكتوبر 1810 – 25 سبتمبر 1813). (ar)
- Joaquim Llorenç Villanueva i Astengo (Xàtiva, 10 d'agost de 1757 — Dublín,1837) fou un polític i sacerdot valencià. Germà de Jaume Villanueva, va ser diputat a les Corts de Cadis i també durant el trienni liberal (1820-1823). Entre les reformes que impulsà destaquen: l'abolició de la Inquisició, la creació de la província de Xàtiva i la devolució del seu nom original a aquesta ciutat (en comptes de l'imposat per Felip V, Nueva Colonia de San Felipe). Les seues idees liberals tingueren com a conseqüència que haguera d'exiliar-se el 1823 al Regne Unit on morí el 1837, a Dublín. (ca)
- Joaquín Lorenzo Villanueva (* 10. August 1757 in Xàtiva (Provinz Valencia); † 25. März 1837 in Dublin) war ein spanischer Geistlicher, Politiker und Schriftsteller. (de)
- Joaquín Lorenzo Villanueva y Astengo (Játiva, 10 de agosto de 1757 - Dublín, 25 de marzo de 1837) fue un clérigo, historiador y escritor liberal español de la Ilustración, hermano del también historiador Jaime Villanueva. (es)
- Joaquín Lorenzo Villanueva (1757–1837) was a Spanish priest, historian and writer. He was educated at the University of Valencia, and became a prominent historian of the Church. He was appointed court preacher at Madrid and confessor at the royal chapel. In 1823 he moved to Ireland, where ten years later he published Phoenician Ireland, an attempt to prove an ancient Phoenician colonization of the country. The work was translated into English in 1837 by Henry O'Brien. (en)
- Иоаким Лоренсо Вильянуэва-и-Астенго (исп. Joaquín Lorenzo Villanueva y Astengo) (10 августа 1757, Хатива — 26 марта 1837, Дублин) — испанский священник, политик, писатель и историк. (ru)
- Joaquín Lorenzo Villanueva, född den 10 augusti 1757 i Xàtiva, död den 25 mars 1837 i Dublin, var en spansk författare och politiker. Villanueva var medlem av cortes 1813–1820, utnämndes till minister vid påvestolen 1822, där han emellertid inte blev mottagen på grund av sina jansenistiska åsikter. Utsatt för politiska förföljelser, emigrerade han till England, där han publicerade sin autobiografi (Vida literaria, 1825). Senare bosatte han sig på Irland. Villanuevas litterära verksamhet rörde sig på många områden. De mest betydande av hans arbeten är De la leccion de la Sagrada Escritura en lenguas vulgares (1791), Tratado de la divina providencia, omfattande 8 böcker på vers och prosa, Viaje literario á las iglesias de España, El Kempis de los literatos, El jansenismo med flera av religiö (sv)
|