The mere addition paradox (also known as the repugnant conclusion) is a problem in ethics identified by Derek Parfit and discussed in his book Reasons and Persons (1984). The paradox identifies the mutual incompatibility of four intuitively compelling assertions about the relative value of populations. Parfit’s original formulation of the repugnant conclusion is that, “For any perfectly equal population with very high positive welfare, there is a population with very low positive welfare which is better, other things being equal.”
| Attributes | Values |
|---|
| rdf:type
| |
| rdfs:label
| - Paradoja de la mera adición (es)
- Conclusion répugnante (fr)
- Mere addition paradox (en)
- Paradoxo da mera adição (pt)
- Motbjudande slutsatsen (sv)
|
| rdfs:comment
| - La paradoja de la mera adición, también conocida como conclusión repugnante, es un problema en ética identificado por Derek Parfit y discutido en su libro Razones y Personas de 1984. La paradoja identifica la incompatibilidad mutua de cuatro afirmaciones intuitivamente convincentes sobre el valor relativo de las poblaciones. (es)
- The mere addition paradox (also known as the repugnant conclusion) is a problem in ethics identified by Derek Parfit and discussed in his book Reasons and Persons (1984). The paradox identifies the mutual incompatibility of four intuitively compelling assertions about the relative value of populations. Parfit’s original formulation of the repugnant conclusion is that, “For any perfectly equal population with very high positive welfare, there is a population with very low positive welfare which is better, other things being equal.” (en)
- La conclusion répugnante, également connue sous le nom de paradoxe de la simple addition, est un problème en éthique, identifié par Derek Parfit et discuté dans son livre Reasons and Persons (1984). Le paradoxe identifie l'incompatibilité mutuelle de quatre affirmations intuitivement convaincantes de la valeur relative de populations. (fr)
- O Paradoxo da Mera Adição, também conhecido como a conclusão repugnante, é um problema na ética, identificado por Derek Parfit e discutido em seu livro Motivos e Pessoas (Reasons and Persons) (1984). O paradoxo identifica a mútua incompatibilidade de quatro afirmações intuitivamente convincentes sobre o valor relativo das populações. (pt)
- Den motbjudande slutsatsen (The Repugnant Conclusion) är det tankeexperiment som först fördes fram 1986 av filosofen Derek Parfit i boken Reasons and Persons. Enligt Parfits ursprungliga formulering säger den motbjudande slutsatsen att "för varje tänkbar global befolkning på minst tio miljarder människor, alla med en mycket hög livskvalitet, måste det finnas en mycket större tänkbar befolkning vars existens, allt annat lika, skulle vara att föredra trots att medlemmarna har liv som knappt är värda att leva." (sv)
|
| foaf:depiction
| |
| dcterms:subject
| |
| Wikipage page ID
| |
| Wikipage revision ID
| |
| Link from a Wikipage to another Wikipage
| |
| Link from a Wikipage to an external page
| |
| sameAs
| |
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| thumbnail
| |
| has abstract
| - La paradoja de la mera adición, también conocida como conclusión repugnante, es un problema en ética identificado por Derek Parfit y discutido en su libro Razones y Personas de 1984. La paradoja identifica la incompatibilidad mutua de cuatro afirmaciones intuitivamente convincentes sobre el valor relativo de las poblaciones. (es)
- The mere addition paradox (also known as the repugnant conclusion) is a problem in ethics identified by Derek Parfit and discussed in his book Reasons and Persons (1984). The paradox identifies the mutual incompatibility of four intuitively compelling assertions about the relative value of populations. Parfit’s original formulation of the repugnant conclusion is that, “For any perfectly equal population with very high positive welfare, there is a population with very low positive welfare which is better, other things being equal.” (en)
- La conclusion répugnante, également connue sous le nom de paradoxe de la simple addition, est un problème en éthique, identifié par Derek Parfit et discuté dans son livre Reasons and Persons (1984). Le paradoxe identifie l'incompatibilité mutuelle de quatre affirmations intuitivement convaincantes de la valeur relative de populations. (fr)
- O Paradoxo da Mera Adição, também conhecido como a conclusão repugnante, é um problema na ética, identificado por Derek Parfit e discutido em seu livro Motivos e Pessoas (Reasons and Persons) (1984). O paradoxo identifica a mútua incompatibilidade de quatro afirmações intuitivamente convincentes sobre o valor relativo das populações. (pt)
- Den motbjudande slutsatsen (The Repugnant Conclusion) är det tankeexperiment som först fördes fram 1986 av filosofen Derek Parfit i boken Reasons and Persons. Enligt Parfits ursprungliga formulering säger den motbjudande slutsatsen att "för varje tänkbar global befolkning på minst tio miljarder människor, alla med en mycket hög livskvalitet, måste det finnas en mycket större tänkbar befolkning vars existens, allt annat lika, skulle vara att föredra trots att medlemmarna har liv som knappt är värda att leva." Tankeexperimentet fungerar som en kritik av utilitarismen och går ut på att om mängden lycka (eller intressetillfredsställelse, beroende på vilken variant av utilitarismen det rör sig om) är det som avgör hur bra världen är, så vore en värld med 100 miljarder knappt lyckliga människor bättre än en värld med 1 miljard mycket lyckliga människor. Det "motbjudande" är att man som utilitarist tvingas erkänna att det kan vara bättre med en värld där människor är så pass lyckliga att de precis anser livet värt att leva, jämfört med en värld med färre men lyckligare människor. Problemet uppmärksammades första gången av den engelske utilitaristen Henry Sidgwick. Det nämns i författarens Etikens metoder, som utgavs 1874. Här är ett citat ur upplagan från 1907: [D]en punkt upp till vilken, enligt utilitaristiska principer, fokmängden bör uppmuntras att öka, är inte den där den genomsnittliga lyckan är den största möjliga [...] utan den vid vilken produkten som uppnås genom att multiplicera antalet levande personer med mängden genomsnittlig lycka når sitt maximum. Förutom att utgöra ett problem för utilitarister är argumentet inflytelserikt i den bredare diskussion som går under beteckningen populationsetik (population ethics), som under de senaste decennierna varit under intensiv diskussion. Filosofer har ställt frågor som "Är det möjligt att göra världen till en bättre plats genom att skapa fler lyckliga varelser?" och "Finns det en moralisk förpliktelse att skaffa barn?". Det huvudsakliga problemet är hur man ska formulera en teori som tar tillvara våra moraliska intuitioner i frågor om olika sakförhållandens—som rör antalet människor, deras livskvalitet och identitet—moraliska värde. Den motbjudande slutsatsen har visat sig vara svår att undvika, utan att man tvingas anamma en annan, lika kontraintuitiv, slutsats. Den utgör därför en av den moderna etikens mest aktuella frågeställningar. (sv)
|
| gold:hypernym
| |
| prov:wasDerivedFrom
| |
| page length (characters) of wiki page
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| is Link from a Wikipage to another Wikipage
of | |
![[RDF Data]](/fct/images/sw-rdf-blue.png)
![[cxml]](/fct/images/cxml_doc.png)
![[csv]](/fct/images/csv_doc.png)
![[text]](/fct/images/ntriples_doc.png)
![[turtle]](/fct/images/n3turtle_doc.png)
![[ld+json]](/fct/images/jsonld_doc.png)
![[rdf+json]](/fct/images/json_doc.png)
![[rdf+xml]](/fct/images/xml_doc.png)
![[atom+xml]](/fct/images/atom_doc.png)
![[html]](/fct/images/html_doc.png)
