rdfs:comment
| - أوتو ليبمان (بالألمانية: Otto Liebmann) (25 فبراير 1840 - 14 يناير 1912) كان فيلسوفًا ألمانيًا من أتباع المدرسة الكانطية الجديدة. (ar)
- Otto Liebmann, eigentlich Friedrich Ernst Otto Liebmann, (* 25. Februar 1840 in Löwenberg, Schlesien; † 14. Januar 1912 in Jena) war ein deutscher Philosoph. (de)
- Otto Liebmann (German: [ˈliːpman]; 25 February 1840 – 14 January 1912) was a German neo-Kantian philosopher. (en)
- Otto Liebmann (ur. 25 lutego 1840 w Lwówku Śląskim, zm. 14 stycznia 1912 w Jenie) – niemiecki filozof. (pl)
- Отто Либман (нем. Otto Liebmann, 1840—1912) — немецкий философ, представитель раннего неокантианства. (ru)
- 奥托·李卜曼(Otto Liebmann) (1840年2月25日-1912年1月14日),德国新康德主义哲学家。 (zh)
- Otto Liebmann (25 februari 1840 – 14 januari 1912) was een Duits filosoof. Liebmann verdedigde, als een van de voorlopers van het neokantianisme, in zijn bekendste boek, Kant und die Epigonen, de filosofie van Kant tegen diens ‘epigonen’, ofwel volgelingen. Volgens Liebmann ontwikkelen deze filosofen zich in de schaduw van Kant, zonder belangrijke verbeteringen aan te brengen. De gedachten van Fichte, Schelling, Hegel, Fries, Herbart en Schopenhauer worden behandeld, nadat aandacht is besteed aan Kants eigen leer. (nl)
- Otto Liebmann, född 25 februari 1840, död 14 januari 1912 i Jena, var en tysk filosof, far till matematikern . Liebmann, som sedan 1882 var professor i Jena, var en av sin tids främsta representanter för nykantianismen, till vilken han gav det energiska fältropet i sin ungdomsskrift Kant und die Epigonen (1865), där varje kapitel slutade med orden: "Alltså måste man återgå till Kant". Han såg den kantska filosofins grundsanning i påvisandet av att rum, tid och kategorierna är det mänskliga medvetandets funktioner och att subjekt och predikat är nödvändiga korrelat, men betecknade läran om "tinget i sig" som en främmande blodsdroppe i kriticismen, en rest av dogmatism. (sv)
|