rdfs:comment
| - بينتي إيليس إسكولا (8 يناير 1883 - 6 ديسمبر 1964) هو عالم جيولوجي فنلندي طور مفهوم . وفاز بميدالية ولاستون عام 1958، وجائزة فتليسن عام 1964، وحصل على جنازة رسمية بعد وفاته. تم تسمية المعدن eskolaite على شرفه. كان إسكولا طالبًا عند ويلهلم رامزي. (ar)
- Pentti Eskola (Pentti Eelis Eskola; * 8. Januar 1883 in Lellainen, , Provinz ; † 6. Dezember 1964 in Helsinki ) war ein finnischer Mineraloge und Geologe. Als studierter Chemiker wandte er die Grundlagen dieser Wissenschaft auf die kristallinen Gesteine an, um das Verständnis für ihre Entstehung voranzutreiben. Das wichtigste Ergebnis seiner Forschung war das Konzept der metamorphen Fazies, einer wichtigen Idee zum Verständnis der Gesteine der Erdkruste. (de)
- Pentti Eelis Eskola (1883-1964) fue un geólogo finés que desarrollo el concepto de las facies metamórficas. Ganó la Medalla de Wollaston en 1958, y al morir se le concedió un funeral de estado. (es)
- Pentti Eelis Eskola, né Berndt Eelis Eskola, (1883-1964) est un géologue finlandais qui développe la notion de faciès métamorphique auparavant introduite par Amanz Gressly. (fr)
- ペンティ・エーリス・エスコラ(Pentti Eelis Eskola、1883年1月8日 - 1964年3月25日)は、フィンランドの地質学者である。変成岩の研究で知られる。 Turku-Pori の Lellainen で生まれた。ヘルシンキ大学で化学を学び、記載岩石学(petrography)を研究分野とした。1921年から2年間、アメリカ合衆国のカーネギー研究所の地質学研究所で研究した後、1924年にヘルシンキに戻りヘルシンキ大学の教授となり、1953年までその職にあった。 赤鉄鉱グループのエスコライト(eskolaite、Cr2O3)に命名された。 (ja)
- Пентти Еелис Э́скола (фин. Pentti Eelis Eskola; 8 января 1883, Леллайнен, Хонкилахти — 6 декабря 1964, Хельсинки) — финский геолог и петрограф, член Академии Финляндии (1921). (ru)
- Pentti Eelis Eskola (ur. 8 stycznia 1883 w w Finlandii, zm. 6 grudnia 1964 w Helsinkach) – fiński petrograf, geolog. (pl)
- Пентті Ееліс Ескола (фін. Pentti Eelis Eskola 8 січня 1883, , , — 6 грудня 1964, Гельсінкі) — фінський геолог і петрограф, член Академії Фінляндії (1921). (uk)
- Pentti Eelis Eskola (8. ledna 1883 – 6. prosince 1964 Helsinky) byl finský geolog a mineralog. Původně studoval chemii a zkoumal chemické změny hornin, prosazoval koncept metamorfních facií. V roce 1914 obhájil dizertační práci o petrologii regionu . Od roku 1916 byl docentem a od roku 1924 profesorem Helsinské univerzity, v roce 1953 odešel do penze. Působil také v USA na Univerzitě Carnegieho–Mellonových. V roce 1921 se stal členem Finské akademie věd, v roce 1940 Německé akademie věd Leopoldina a v roce 1951 Národní akademie věd Spojených států amerických. Byla mu udělena (1951), Wollastonova medaile (1958) a (1964). Byl uznávaným popularizátorem vědy a Finové mu vypravili státní pohřeb. (cs)
- Pentti Elias Eskola (8 January 1883 – 6 December 1964) was a Finnish geologist who specialised in the petrology of granites and developed the concept of metamorphic facies. He won the Wollaston Medal in 1958, the Vetlesen Prize in 1964, and was given a state funeral upon his death. The mineral eskolaite is named in his honor. His daughter Päivätär became a chemistry teacher. Eskola also discussed philosophy in a book on world outlook and corresponded with philosophers Rolf Arnkil and Sigfrid Sirenius. (en)
- Pentti Eelis Eskola foi um geólogo finlandês. Foi estudante de química e posteriormente professor na Universidade de Helsinque. Em 1906 obteve um doutorado em Ciências Físicas na Universidade de Helsínquia. Eskola especializou-se mais tarde em petrologia, centrando-se especialmente no estudo das associações minerais que existiam nas rochas. Em 1914 deduziu que a composição mineralógica das rochas metamórficas, una vez alcançado o equilíbrio, somente dependia da sua composição química. Realizou diversos estudos petrológicos sobre os terrenos metamórficos situados no Sul da Península Escandinava e introduziu/divulgou o termo facies metamórfica. (pt)
- Pentti Eelis Eskola, född 8 januari 1883 i byn Lellainen, Honkilax, död 6 december 1964 i Helsingfors, var en finländsk geolog. Eskola studerade ursprungligen kemi vid Helsingfors universitet, där han 1915 blev filosofie licentiat, filosofie doktor och docent i petrologi 1916. Efter att under en period ha varit verksam vid Carnegie Institutions geofysiska laboratorium i Washington, D.C., blev han 1922 statsgeolog och 1924 professor i mineralogi och geologi vid Helsingfors universitet, en befattning vilken han lämnade 1953. (sv)
|