| rdfs:comment
| - Taistoísmo (taistolaisuus en finés) fue un nombre que se le dio a la tendencia ortodoxa prosoviética cuando el movimiento eurocomunista tuvo lugar en Finlandia entre los años 1970 y 1980. Los taistoístas fueron un grupo de oposición interior en el Partido Comunista de Finlandia, quienes debido a su líder han recibido el nombre. Su objetivo estaba centrado principalmente en establecer un régimen socialista en Finlandia. Particularmente, los dogmas del taistoísmo eran ideológicamente cercanos al neoestalinismo. (es)
- Taistoism (Finnish: taistolaisuus) was an orthodox pro-Soviet tendency in the mostly Eurocommunist Finnish communist movement in the 1970s and 1980s. The Taistoists were an interior opposition group in the Communist Party of Finland. They were named after their leader Taisto Sinisalo whose first name means "a battle", "a fight" or "a struggle". Sinisalo's supporters constituted a party within a party, but pressure from the Communist Party of the Soviet Union prevented the party from formally splitting. The term taistolaisuus was a derogatory nickname invented by Helsingin Sanomat and was never used by the group themselves. Although they were sometimes identified as "Stalinists", this was not a central part of their orthodoxy. (en)
- Taistoism (finska: taistolaisuus) är den politiska ideologi som företräddes av den stalinistiska minoriteten inom Finlands kommunistiska parti (FKP) och fick namnet efter Taisto Sinisalo, som 1970–1982 var partiets vice ordförande. (sv)
|
| has abstract
| - Taistoísmo (taistolaisuus en finés) fue un nombre que se le dio a la tendencia ortodoxa prosoviética cuando el movimiento eurocomunista tuvo lugar en Finlandia entre los años 1970 y 1980. Los taistoístas fueron un grupo de oposición interior en el Partido Comunista de Finlandia, quienes debido a su líder han recibido el nombre. Su objetivo estaba centrado principalmente en establecer un régimen socialista en Finlandia. Particularmente, los dogmas del taistoísmo eran ideológicamente cercanos al neoestalinismo. Dicho término fue inventado a principios de los años setenta por los periodistas del periódico Helsingin Sanomat. Los mismos partidarios nunca han hecho uso del término pues les parecía ofensivo, y dicho movimiento fue identificado así en su retórica, por ejemplo, como fuerzas basándose en la lucha de clases. Los partidarios a menudo eran conocidos por su inclinación hacia el estalinismo. Los luchadores más prominentes estuvieron presentes en el teatro, la música y en aparatos estudiantiles. La voz del movimiento estaba en Helsinki, donde salía el periódico izquierdista semanal llamado "". Sus inicios fueron como un movimiento remoto, cuando se eligió un nuevo liderazgo para reformar al partido, así quienes mostraban su disconformidad comenzaron a criticar. La discusión en la época estuvo centrada tanto en cuestiones ideológicas como políticas. La oposición de la época no tardó en manifestarse, entre otras cosas, a las nuevas interpretaciones del marxismo-leninismo, la política de gobierno de su partido y la participación en soluciones de ingresos centralizados. Los partidarios mostraron su adhesión a la Unión Soviética y su Partido Comunista. Este movimiento continuó hasta que concretaron disolverse a mediados de la década de 1980, fundando y formando el Partido Comunista de Finlandia. (es)
- Taistoism (Finnish: taistolaisuus) was an orthodox pro-Soviet tendency in the mostly Eurocommunist Finnish communist movement in the 1970s and 1980s. The Taistoists were an interior opposition group in the Communist Party of Finland. They were named after their leader Taisto Sinisalo whose first name means "a battle", "a fight" or "a struggle". Sinisalo's supporters constituted a party within a party, but pressure from the Communist Party of the Soviet Union prevented the party from formally splitting. The term taistolaisuus was a derogatory nickname invented by Helsingin Sanomat and was never used by the group themselves. Although they were sometimes identified as "Stalinists", this was not a central part of their orthodoxy. The opposition was expelled from the party 1985–1986 and it formed the Communist Party of Finland (Unity), which took the name "Communist Party of Finland" after the original party's bankruptcy in 1992. Some of the former Taistoists later joined the Left Alliance or have since abandoned Communism altogether. (en)
- Taistoism (finska: taistolaisuus) är den politiska ideologi som företräddes av den stalinistiska minoriteten inom Finlands kommunistiska parti (FKP) och fick namnet efter Taisto Sinisalo, som 1970–1982 var partiets vice ordförande. Anhängarna kallades taistoiter och rörelsen, som främst appellerade till studenterna, som från slutet av 1960-talet strömmade till partiets minoritetsflygel med avsikten att kämpa för ideal som den europeiska nyvänstern – av vilken detta finländska fenomen var en yttring – redan upplevde som förlegade. Studenternas revolutionsromantik var mentalt besläktad med den idealisering av sovjetsamhället som under decennierna mellan de båda världskrigen hade förekommit i intellektuella kretsar i Västeuropa, bland annat i Storbritannien. Från studenternas led spred sig denna romantik till kulturlivet och medierna. Dess företrädare lyckades uppnå synliga positioner särskilt inom det statliga Yle. Att denna situation uppstod just i Finland berodde på flera omständigheter. Utvecklingen hade under 1960-talet lett till att kommunismen i intellektuella kretsar – där man tidigare hade varit starkt avståndstagande till denna och all annan marxism – på som man föreställde sig rationella grunder började betraktas med mindre misstro, som ett medel för skapandet av integration i samhället. Denna ideologiska förskjutning vänsterut medförde att även studenterna upptäckte arbetarklassen och kommunismen. De radikala element som senare blev tongivande accepterade dock inte att kommunismen skulle integreras i det borgerliga samhället. Även den uppgörelse med inbördeskriget 1918 som ägde rum under 1960-talet – främst som ett resultat av Väinö Linnas så kallade torpartrilogi – knuffade studenterna i riktning mot yttervänstern. Taistoiterna uppfattades av en del som ett allvarligt hot mot det bestående samhället, vars grundvalar den ungdomliga skaran dock inte hade några förutsättningar att kunna rubba på egen hand. Som särskilt hotfullt upplevdes det att de unga entusiasternas verksamhet i skolor och vid universitet dirigerades från sovjetambassaden, vilket ledde till borgerliga motåtgärder som finansierades bland annat av arbetsgivarorganisationerna, främst bland dem Näringslivets delegation. När man i andra politiska läger knöt direkta sovjetkontakter, innebar detta att taistoiterna och övriga radikala kommunister marginaliserades. Efter att Arvo Aalto, som var företrädare för majoritetsflygeln, blivit partiordförande 1984 uteslöts inemot 500 partiavdelningar med 10 000 medlemmar. De uteslutna taistoisterna bildade 1986 gruppen Finlands kommunistiska parti (enhet) och valorganisationen Demokratiskt Alternativ. Efter att det ursprungliga FKP 1990 uppgått i Vänsterförbundet bildade taistoisterna 1997 det nya Finlands kommunistiska parti. (sv)
|
![[RDF Data]](/fct/images/sw-rdf-blue.png)
![[cxml]](/fct/images/cxml_doc.png)
![[csv]](/fct/images/csv_doc.png)
![[text]](/fct/images/ntriples_doc.png)
![[turtle]](/fct/images/n3turtle_doc.png)
![[ld+json]](/fct/images/jsonld_doc.png)
![[rdf+json]](/fct/images/json_doc.png)
![[rdf+xml]](/fct/images/xml_doc.png)
![[atom+xml]](/fct/images/atom_doc.png)
![[html]](/fct/images/html_doc.png)