This HTML5 document contains 208 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
n18http://dbpedia.org/resource/File:
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
dbpedia-cahttp://ca.dbpedia.org/resource/
n22https://books.google.com/
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
n14https://global.dbpedia.org/id/
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
schemahttp://schema.org/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ukhttp://uk.dbpedia.org/resource/
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
n26http://www.ontologydesignpatterns.org/ont/dul/DUL.owl#
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
dbpedia-srhttp://sr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-pthttp://pt.dbpedia.org/resource/
n9http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
dbpedia-arhttp://ar.dbpedia.org/resource/
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
dbpedia-zhhttp://zh.dbpedia.org/resource/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
dbphttp://dbpedia.org/property/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
dbpedia-nlhttp://nl.dbpedia.org/resource/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/

Statements

Subject Item
dbr:Anglo-French_War_(1213–1214)
rdf:type
dbo:SocietalEvent owl:Thing dbo:MilitaryConflict n26:Event schema:Event wikidata:Q1656682 dbo:Event
rdfs:label
Guerra anglo-francese (1213-1214) Conflicte entre Capets i Plantagenêts Guerre franco-anglaise de 1213-1214 Англо-французская война (1202—1214) Rivalidad Capetos-Plantagenet Anglo-French War (1213–1214) التنافس بين الكابيتيين والبلانتاجنت Англо-французька війна (1202—1214) 英法戰爭 (1213年-1214年) Conflit entre Capétiens et Plantagenêts Französisch-Englischer Krieg von 1202 bis 1214 Frans-Engelse Oorlog Anglo-franska kriget (1202–1214) Guerra anglo-francesa (1202–1214)
rdfs:comment
La guerra anglo-francese del 1213-1214 fu un importante conflitto di epoca basso medievale che vide contrapposti il Regno di Francia al Regno d'Inghilterra, oltre ad altri stati alleati. Venne combattuto allo scopo di tentare di limitare il crescente potere del re Filippo II di Francia e di riconquistare i possedimenti continentali angioini che il re Giovanni d'Inghilterra aveva perso un decennio prima. È ampiamente considerata come la prima guerra di coalizione anti-francese; si concluse nella decisiva battaglia di Bouvines, dove Filippo sconfisse duramente l'Inghilterra e i suoi alleati. De Frans-Engelse Oorlog van 1202 tot 1214, ook Engels-Franse of Anglo-Franse Oorlog genoemd, was een langdurige strijd tussen het koninkrijk Engeland, waarvan de koning aan het begin van de oorlog nog grote lenen in Frankrijk bezat, en het koninkrijk van Frankrijk. Tijdens deze oorlog, die door meerdere wapenstilstanden werd onderbroken, kon Frankrijk grote delen van het zogenaamde Angevijnse Rijk in Frankrijk heroveren en behouden. De nederlagen in deze oorlog leidden in Engeland tot de Eerste Baronnenoorlog en de ondertekening van de Magna Carta door Jan zonder Land. A guerra anglo-francesa de 1202-1214 foi um confronto militar entre o Reino da Inglaterra e o Reino da França. Foi travada principalmente na Normandia, onde o rei inglês João (alcunhado de Sem-Terra) lutou contra Filipe II da França pelo domínio da região. O fim da guerra veio na decisiva batalha de Bouvines, onde a França derrotou a Inglaterra e seus aliados. O exército anglo-normando retirou-se para o castelo, segurando sua posição. Apesar de todas as suas tentativas de contra-ataque, estendeu-se por anos o cerco. Logo, Filipe ordenou um ataque, resultando na queda do castelo. Англо-французька війна 1202–1214 років — війна, що спалахнула між королівством Англія і королівством Франція за територію Нормандії, де король Англії Іоанн Безземельний виступав проти короля Франції Філіпа II Августа. Кінець війні поклала битва при Бувіні, в якій Філіп отримав безперечну перемогу. El conflicte entre Capets i Plantagenêts cobreix un període de 100 anys (1159 a 1259) i fa confrontar el regne de França amb l'imperi Plantagenêt. Aquest conflicte també és anomenat per alguns historiadors com a «primera guerra dels Cent Anys». La guerra té lloc quan al 1159 les armades d'Enric II d'Anglaterra entren a Périgueux. El rei d'Anglaterra havia decidit, en efecte, eixamplar les seves possessions al Sud-Est francès annexionant el comtat de Tolosa que comprenia, entre altres, el Quercy. The Anglo-French War was a major medieval conflict which pitted the Kingdom of France against the Kingdom of England and various other states. It was fought in an attempt to curb the rising power of King Philip II of France and regain the Angevin continental possessions King John of England lost to him a decade earlier. It is widely regarded as the very first anti-French coalition war and came to an end at the decisive Battle of Bouvines, where Philip defeated England and its allies. Anglo-franska kriget var ett krig mellan Kungariket Frankrike och Kungariket England. Kriget utkämpades främst i Normandie, där Johan av England stred mot kung Filip II August av Frankrike om herravälde. I slutet av kriget kom det avgörande slaget vid Bouvines, där Filip besegrade England och dess allierade. Den anglo-normandiska armén retirerade till slottet och höll sin position. Även om alla deras undsättningsförsök misslyckades, höll de ut i åratal. Snart beordrade Filip sina män att klättra upp på garderober eller toalettrännor. Smyganfallen resulterade i slottets fall. 英法戰爭 (1213年-1214年)是一場中世紀的重大且決定性的戰爭,雙方為法蘭西王國和金雀花王朝與神聖羅馬帝國和其聯軍。這場戰爭是為了遏制法蘭西王國的崛起,並奪回金雀花王朝十年前失去的本土領地。它被廣泛地認為是第一次反法同盟,最終在決定性的布汶戰役中法軍大勝,使法國一躍成為歐洲第一強國。 這場衝突是金雀花王朝和卡佩家族長達一世紀的爭鬥的一場戰爭,這場爭鬥始於1154年安茹伯爵亨利繼位成為英格蘭國王並與路易七世爭鬥,結束於路易九世於1242年塔耶堡戰役對英國的勝利。 Le conflit opposant les dynasties des Capétiens et des Plantagenêts couvre une période de 100 ans (1159 à 1259) et commence par une opposition entre Louis VII, roi des Francs, et Henri II, comte d'Anjou et du Maine, duc de Normandie et d'Aquitaine et roi d'Angleterre. Ce conflit est aussi appelé par certains historiens la « première guerre de Cent Ans ». En 1159, Henri II entreprend d'étendre son territoire dans le Sud-Ouest de la France en annexant le comté de Toulouse qui comprend, entre autres, le Quercy. L'intervention de Louis VII en faveur du comte de Toulouse démarre le conflit. كان التنافس بين الكابيتيين والبلانتاجنت سلسلة من الصراعات والنزاعات امتدت لفترة 100 عام (1159-1259) حاربت خلالها أسرة كابيه، حكام مملكة فرنسا، أسرة بلانتاجينت (المعروفة أيضًا باسم أسرة أنجو)، حكام مملكة إنجلترا، لردع القوة المتنامية للإمبراطورية الأنجوفية التي يسيطر عليها أسرة بلانتاجينت. يشير بعض المؤرخين إلى هذه الأحداث بوصفها «حرب المائة عام الأولى». * كانت السلالتان فرنسيتين. * كان النبلاء الذين شكلوا الجيش الإنجليزي في الأساس من أصل فرنسي مع عدد قليل من الأجانب. * كان جنود المشاة للملك الإنجليزي مجندين محليين في «فرنسا» (أنجو، وغويان، ونورماندي، وبريتاني، وغير ذلك). La guerre anglo-française de 1213-1214 est une guerre entre le royaume de France et le royaume d'Angleterre. Elle s'est principalement déroulée en Normandie, où Jean sans Terre, roi d'Angleterre a combattu Philippe Auguste. Lors de la bataille de Bouvines, Philippe a battu l'Angleterre et ses alliés, ce qui marque la fin de la guerre. La rivalidad Capetos-Plantagenet cubre un periodo de 100 años (1159-1259), durante el cual la Casa de los Capetos, gobernantes del Reino de Francia, luchó contra la Casa de Plantagenet (también conocida como la Casa de Anjou), gobernantes del Reino de Inglaterra, para suprimir el creciente poder del Imperio angevino controlado por los Plantagenet. Este conflicto es también conocido por algunos historiadores como la "Primera Guerra de los Cien Años".​ Der Französisch-Englische Krieg von 1202 bis 1214, auch Englisch-Französischer oder Anglo-Französischer Krieg genannt, war ein langjähriger Krieg zwischen dem Königreich England, dessen König zu Beginn des Krieges noch große Lehen in Frankreich besaß, und dem Königreich Frankreich. Durch den Krieg, der mehrfach von Waffenstillständen unterbrochen wurde, konnte Frankreich weite Teile des so genannten angevinischen Reichs in Frankreich erobern und behaupten. Die Niederlage in dem Krieg führte in England zum Krieg der Barone und zum Abschluss der Magna Carta. Англо-французская война 1202—1214 — вооруженный конфликт между Филиппом Августом и Иоанном Безземельным.
foaf:name
Anglo-French War
foaf:depiction
n9:Shield_and_Coat_of_Arms_of_the_Holy_Roman_Emperor_(c.1200-c.1300).svg n9:Arms_of_the_Kings_of_France_(France_Ancien).svg n9:Coat_of_arms_of_Brabant.svg n9:Royal_Arms_of_England_(1198-1340).svg n9:Arms_of_William_the_Conqueror_(1066-1087).svg n9:Arms_of_Aquitaine_and_Guyenne.svg n9:Arms_of_Otto_IV,_Holy_Roman_Emperor.svg n9:Bataille_de_Bouvines_gagnee_par_Philippe_Auguste.jpg n9:Blason_Nord-Pas-De-Calais.svg n9:Blason_Courtenay.svg n9:Arms_of_Geoffrey_of_Anjou.svg
dbo:place
dbr:Flanders dbr:Normandy dbr:France
dcterms:subject
dbc:England–France_relations dbc:Anglo-French_wars dbc:13th-century_military_history_of_the_Kingdom_of_England dbc:History_of_Nord_(French_department) dbc:Robin_Hood dbc:Conflicts_in_1213 dbc:Conflicts_in_1214 dbc:Philip_II_of_France dbc:1210s_in_France dbc:1213_in_England dbc:1214_in_England dbc:Wars_involving_England dbc:Wars_involving_France dbc:Battles_involving_Flanders
dbo:wikiPageID
31910823
dbo:wikiPageRevisionID
1112646642
dbo:wikiPageWikiLink
dbc:England–France_relations dbr:Eustace_the_Monk dbr:Capetian-Plantagenet_rivalry dbr:Battle_of_Taillebourg dbr:Renaud_de_Dammartin dbr:County_of_Flanders dbr:Louis_IX_of_France dbr:France dbc:Anglo-French_wars dbr:Winchester dbc:13th-century_military_history_of_the_Kingdom_of_England dbr:Otto_IV,_Holy_Roman_Emperor dbr:Duchy_of_Normandy dbc:History_of_Nord_(French_department) n18:Coat_of_arms_of_Brabant.svg n18:Arms_of_the_Kings_of_France_(France_Ancien).svg dbr:Siege_of_Château_Gaillard dbr:Regent dbc:Robin_Hood dbr:Kingdom_of_England dbr:Normandy dbr:Truce_of_Chinon dbr:Kingdom_of_France dbr:Capetian–Plantagenet_rivalry dbr:Battle_of_Sandwich_(1217) n18:Royal_Arms_of_England_(1198-1340).svg n18:Arms_of_William_the_Conqueror_(1066-1087).svg dbr:Richard_I_of_England dbr:William_Marshal,_1st_Earl_of_Pembroke dbc:Conflicts_in_1213 dbc:Conflicts_in_1214 dbr:Louis_VIII_of_France dbr:Louis_VII_of_France dbr:Henry_I,_Duke_of_Brabant dbr:Flanders dbr:Philip_II_of_France n18:Arms_of_Aquitaine_and_Guyenne.svg n18:Arms_of_Geoffrey_of_Anjou.svg n18:Arms_of_Otto_IV,_Holy_Roman_Emperor.svg dbr:House_of_Plantagenet dbr:Sandwich,_Kent dbr:Normandy_campaigns_of_1200–1204 dbr:House_of_Capet n18:Blason_Nord-Pas-De-Calais.svg dbr:County_of_Boulogne dbr:Treaty_of_Lambeth dbc:Philip_II_of_France n18:Shield_and_Coat_of_Arms_of_the_Holy_Roman_Emperor_(c.1200-c.1300).svg dbr:Henry_II_of_England dbc:1210s_in_France dbc:1213_in_England dbc:1214_in_England dbc:Battles_involving_Flanders dbc:Wars_involving_England dbc:Wars_involving_France dbr:Battle_of_Bouvines dbr:Henry_III_of_England dbr:House_of_Welf dbr:County_of_Anjou dbr:Pope_Innocent_III dbr:Battle_of_Lincoln_(1217) dbr:Angevin_Empire dbr:First_Barons'_War dbr:John,_King_of_England dbr:Duchy_of_Aquitaine n18:Blason_Courtenay.svg
dbo:wikiPageExternalLink
n22:books%3Fid=qTDfAQAAQBAJ%7Cdate=31
owl:sameAs
dbpedia-it:Guerra_anglo-francese_(1213-1214) dbpedia-sr:Англо-француски_рат_(1213—1214) dbpedia-ru:Англо-французская_война_(1202—1214) dbpedia-zh:英法戰爭_(1213年-1214年) n14:tuvS dbpedia-de:Französisch-Englischer_Krieg_von_1202_bis_1214 dbpedia-fr:Conflit_entre_Capétiens_et_Plantagenêts wikidata:Q4763630 dbpedia-sv:Anglo-franska_kriget_(1202–1214) dbpedia-uk:Англо-французька_війна_(1202—1214) wikidata:Q19870743 dbpedia-pt:Guerra_anglo-francesa_(1202–1214) dbpedia-ar:التنافس_بين_الكابيتيين_والبلانتاجنت dbpedia-ca:Conflicte_entre_Capets_i_Plantagenêts dbpedia-es:Rivalidad_Capetos-Plantagenet dbpedia-nl:Frans-Engelse_Oorlog dbpedia-fr:Guerre_franco-anglaise_de_1213-1214
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:Use_dmy_dates dbt:! dbt:Campaignbox_Anglo-French_Bouvines dbt:Surrendered dbt:Cite_book dbt:Infobox_military_conflict dbt:Reflist dbt:For dbt:More_footnotes dbt:Campaignbox_Anglo-French_wars
dbo:thumbnail
n9:Bataille_de_Bouvines_gagnee_par_Philippe_Auguste.jpg?width=300
dbp:caption
Philip II of France at the Battle of Bouvines
dbp:combatant
20
dbp:commander
20
dbp:conflict
Anglo-French War
dbp:date
1213
dbp:imageSize
300
dbp:partof
the Capetian–Plantagenet rivalry
dbp:place
dbr:Normandy dbr:France dbr:Flanders
dbp:result
French victory *Truce of Chinon *Collapse of the Angevin Empire
dbo:abstract
Le conflit opposant les dynasties des Capétiens et des Plantagenêts couvre une période de 100 ans (1159 à 1259) et commence par une opposition entre Louis VII, roi des Francs, et Henri II, comte d'Anjou et du Maine, duc de Normandie et d'Aquitaine et roi d'Angleterre. Ce conflit est aussi appelé par certains historiens la « première guerre de Cent Ans ». Les origines du conflit remontent au début des années 1150. Geoffroy Plantagenêt, comte d'Anjou, du Maine et de Touraine depuis 1129, acquiert la Normandie en 1144. Son fils Henri, futur Henri II d'Angleterre, hérite à sa mort en 1151 de ses possessions et étend son domaine à l'Aquitaine par son mariage avec la duchesse Aliénor en 1152. Il obtient enfin l'Angleterre en 1154. En 1159, Henri II entreprend d'étendre son territoire dans le Sud-Ouest de la France en annexant le comté de Toulouse qui comprend, entre autres, le Quercy. L'intervention de Louis VII en faveur du comte de Toulouse démarre le conflit. Entre 1173 et 1174, Henri II doit faire face à une révolte menée par son épouse Aliénor d'Aquitaine et ses fils Henri, Richard et Geoffroy, désireux d'hériter des territoires de l'empire Plantagenêt. Cette guerre est aussi la lente conquête par les Capétiens de leur royaume. En effet, le pouvoir réel du roi de France est encore peu étendu, alors même que la suzeraineté de cette dynastie s'étend bien au-delà du domaine royal d'Île-de-France. En outre, au XIIe siècle, le royaume de France est délimité par quatre fleuves (le Rhône, la Saône, la Meuse et l’Escaut). La rivalidad Capetos-Plantagenet cubre un periodo de 100 años (1159-1259), durante el cual la Casa de los Capetos, gobernantes del Reino de Francia, luchó contra la Casa de Plantagenet (también conocida como la Casa de Anjou), gobernantes del Reino de Inglaterra, para suprimir el creciente poder del Imperio angevino controlado por los Plantagenet. Este conflicto es también conocido por algunos historiadores como la "Primera Guerra de los Cien Años".​ El conflicto fue principalmente francés: ambas dinastías eran francesas, los nobles que conformaban el ejército Inglés eran esencialmente de origen francés, y los soldados de infantería eran locales reclutados en Francia (Anjou, Guyena, Normandía, Bretaña, etc.). En este periodo, las posesiones continentales del Rey Inglés fueron consideradas más importantes que sus posesiones insulares, y significativamente mayor que incluso que aquellas del soberano francés, aun cuando este último era el señor de los formadores de la mayor parte de las posesiones que tenía en el continente. Y el idioma oficial de los dos bandos era el Francés de aquel tiempo. El Francés también seguía siendo la lengua oficial de Inglaterra hasta 1361. Tal es el origen de las expresiones que se siguen encontrando hoy en los escudos y blasones de la monarquía Inglesa 'Honi soit qui mal y pense' y 'Dieu et mon droit'. Los reyes ingleses, quiénes fueron de origen francés, tomaron esposas desde Francia desde el siglo XI al XV. Muy raros son aquellos quienes se casaron con una mujer de otro país, incluyendo ramas cadete. De ahí que los monarcas Plantagenet eran étnicamente franceses. La guerra comenzó en 1159, cuando los ejércitos del Rey Angevino, Enrique II de Inglaterra, entraron en Périgueux. El Rey de Inglaterra había decidido aumentar más sus posesiones en el suroeste para añadir el condado de Toulouse, el cual incluye, entre otros, Quercy. La guerra vio la conquista gradual por los Capetos de su reino. De hecho, el poder Real del Rey de Francia aún no era extenso, así como la soberanía de su dinastía extendida mucho más allá de su pequeño dominio de Isla de Francia. Cubrió casi el territorio de Francia entero, hasta las marcas del Sacro Imperio Romano Germánico, (Sena/Morvan/Valle del Ródano) al este. Los reyes ingleses siguieron siendo vasallos de los reyes franceses incluso después de que el conflicto terminase (con el Tratado de París de 1259) y hasta el Tratado de Brétigny en 1360. The Anglo-French War was a major medieval conflict which pitted the Kingdom of France against the Kingdom of England and various other states. It was fought in an attempt to curb the rising power of King Philip II of France and regain the Angevin continental possessions King John of England lost to him a decade earlier. It is widely regarded as the very first anti-French coalition war and came to an end at the decisive Battle of Bouvines, where Philip defeated England and its allies. The Duchy of Normandy, once a site of conflict between Richard I of England and Philip II, grew to be one of the hot spots of medieval Anglo-French wars as the King of England had to defend a continental holding so close to Paris. In 1202, Philip II launched an invasion of Normandy, culminating in the six month-long Siege of Château Gaillard, which led to the conquest of the duchy and of neighbouring territories. In 1214, when Pope Innocent III assembled an alliance of states against France, John registered in. The allies met Philip near Bouvines and were soundly defeated. The French victory resulted in the conquest of Flanders and put an end to further attempts from John to regain his lost territories. This conflict was an episode of a century long struggle between the House of Capet and the House of Plantagenet over the Angevin domains in France, which started with Henry II's accession to the English throne in 1154 and his rivalry with Louis VII, and ended with Louis IX's triumph over Henry III at the Battle of Taillebourg in 1242. Anglo-franska kriget var ett krig mellan Kungariket Frankrike och Kungariket England. Kriget utkämpades främst i Normandie, där Johan av England stred mot kung Filip II August av Frankrike om herravälde. I slutet av kriget kom det avgörande slaget vid Bouvines, där Filip besegrade England och dess allierade. Kungen av England, som hertig av Normandie, var tvungen att försvara sitt territorium nära Paris mot kungen av Frankrike. Det var anledningen till att Normandie var en av platserna i kriget. Tidigare stred Rikard I Lejonhjärta mot Filip II August av Frankrike där. När hans efterträdare, Johan av England, steg till tronen, stred han för att expandera sitt imperium. Först iscensatte han sin för att rivalisera mot Filip över kontroll över alla länder. Han förlorade mycket territorium upp till det stora slaget vid från 1203 och 1204. Den anglo-normandiska armén retirerade till slottet och höll sin position. Även om alla deras undsättningsförsök misslyckades, höll de ut i åratal. Snart beordrade Filip sina män att klättra upp på garderober eller toalettrännor. Smyganfallen resulterade i slottets fall. År 1214, när påve Innocentius III sammansatte en allians av stater mot Frankrike, registrerade Johan sig. De allierade mötte Filip nära Bouvines. I slaget vid Bouvines vann Filip med mindre mängd trupper på grund av användningen av avfattade lansar. Segern för Frankrike slutade i erövringen av Flandern och nederlag på varje försök från Johan att återfå sina förlorade territorier. El conflicte entre Capets i Plantagenêts cobreix un període de 100 anys (1159 a 1259) i fa confrontar el regne de França amb l'imperi Plantagenêt. Aquest conflicte també és anomenat per alguns historiadors com a «primera guerra dels Cent Anys». La guerra té lloc quan al 1159 les armades d'Enric II d'Anglaterra entren a Périgueux. El rei d'Anglaterra havia decidit, en efecte, eixamplar les seves possessions al Sud-Est francès annexionant el comtat de Tolosa que comprenia, entre altres, el Quercy. La guerra és el resultat de la reconquesta de França per part de la dinastia Capet. El poder reial, en efecte, s'estén fins a París i els seus voltants al moment de l'accessió al poder dels Capets. كان التنافس بين الكابيتيين والبلانتاجنت سلسلة من الصراعات والنزاعات امتدت لفترة 100 عام (1159-1259) حاربت خلالها أسرة كابيه، حكام مملكة فرنسا، أسرة بلانتاجينت (المعروفة أيضًا باسم أسرة أنجو)، حكام مملكة إنجلترا، لردع القوة المتنامية للإمبراطورية الأنجوفية التي يسيطر عليها أسرة بلانتاجينت. يشير بعض المؤرخين إلى هذه الأحداث بوصفها «حرب المائة عام الأولى». كانت ملكيات الملوك الإنجليز القارية تُعد أكثر أهمية من ملكيات الجزر، وأكبر بكثير من ملكيات الملوك الفرنسيين، الذين كانوا مع ذلك سادة الملوك السابقين في ما يخص معظم الملكيات التي امتلكها الملوك الإنجليز في أوروبا القارية. كان الصراع، منذ عام 1159، فرنسيًا بصفة رئيسية: * كانت السلالتان فرنسيتين. * كان النبلاء الذين شكلوا الجيش الإنجليزي في الأساس من أصل فرنسي مع عدد قليل من الأجانب. * كان جنود المشاة للملك الإنجليزي مجندين محليين في «فرنسا» (أنجو، وغويان، ونورماندي، وبريتاني، وغير ذلك). شهد التنافس والحروب العديدة التي صاحبت ذلك «استعادة» الكابيتيين مملكتهم تدريجيًا. لم تكن السلطة الملكية الحقيقية لملك فرنسا قد عظمت بعد بالفعل، رغم أن سيادة سلالته قد امتدت إلى ما وراء جزء صغير من إيل دو فرانس، إلى ما يقرب من كامل أراضي فرنسا، بما فيها ثغور الإمبراطورية الرومانية المقدسة (السين، ومورفان، ووادي الرون) ناحية الشرق. بقي الملوك الإنجليز تابعين للملوك الفرنسيين حتى بعد انتهاء الصراع بمعاهدة باريس عام 1259، واستمر ذلك حتى معاهدة بريتيجني عام 1360. 英法戰爭 (1213年-1214年)是一場中世紀的重大且決定性的戰爭,雙方為法蘭西王國和金雀花王朝與神聖羅馬帝國和其聯軍。這場戰爭是為了遏制法蘭西王國的崛起,並奪回金雀花王朝十年前失去的本土領地。它被廣泛地認為是第一次反法同盟,最終在決定性的布汶戰役中法軍大勝,使法國一躍成為歐洲第一強國。 這場衝突是金雀花王朝和卡佩家族長達一世紀的爭鬥的一場戰爭,這場爭鬥始於1154年安茹伯爵亨利繼位成為英格蘭國王並與路易七世爭鬥,結束於路易九世於1242年塔耶堡戰役對英國的勝利。 A guerra anglo-francesa de 1202-1214 foi um confronto militar entre o Reino da Inglaterra e o Reino da França. Foi travada principalmente na Normandia, onde o rei inglês João (alcunhado de Sem-Terra) lutou contra Filipe II da França pelo domínio da região. O fim da guerra veio na decisiva batalha de Bouvines, onde a França derrotou a Inglaterra e seus aliados. A Normandia, uma vez que sítio de batalha entre Ricardo I e Filipe II, cresceu para ser um dos pontos quentes da guerra, onde o monarca inglês (que era duque da Normandia) tinha que defender seus territórios perto de Paris. Quando João Sem-Terra ascendeu ao trono, ele lutou para expandir o Império Angevino, lançando uma campanha na Normandia entre 1202 e 1204 para rivalizar com Filipe em seu território. João perdeu muito território, estando sua derrota no auge durante a . O exército anglo-normando retirou-se para o castelo, segurando sua posição. Apesar de todas as suas tentativas de contra-ataque, estendeu-se por anos o cerco. Logo, Filipe ordenou um ataque, resultando na queda do castelo. Em 1214, quando o papa Inocêncio III formou um aliança contra a França, João ingressou nela. Os aliados encontraram Filipe perto de Bouvines. A batalha de Bouvines viu Filipe ganhar com uma menor quantidade de tropas devido ao uso de lanças. A vitória para a França terminou com a conquista da Flandres e da derrota de qualquer tentativa de João para recuperar seus territórios perdidos. Este conflito foi um episódio de um longo desentendimento entre a França e a Inglaterra sobre as posses da monarquia inglesa na França, que começou com a ascensão ao trono Henrique de Anjou ao trono inglês em 1154 e seu conflito com Luís VII de França, que terminou com a vitória decisiva de Luís IX de França sobre Henrique III de Inglaterra na , em 1242. La guerre anglo-française de 1213-1214 est une guerre entre le royaume de France et le royaume d'Angleterre. Elle s'est principalement déroulée en Normandie, où Jean sans Terre, roi d'Angleterre a combattu Philippe Auguste. Lors de la bataille de Bouvines, Philippe a battu l'Angleterre et ses alliés, ce qui marque la fin de la guerre. La Normandie, qui avait été une terre de conflit entre Richard Cœur de Lion et Philippe Auguste, est devenue un des points chauds des guerres que le roi d'Angleterre en tant que duc de Normandie devait mener pour défendre son territoire proche de Paris. Lorsque Jean sans Terre monte sur le trône, il doit combattre pour étendre son empire. Lors de l'invasion française de la Normandie, se terminant par la bataille du siège de Château-Gaillard en 1203-1204 ; l'armée anglo-normande se retire dans le château, en gardant ses positions. Mais finalement Philippe ordonne à ses hommes de prendre le château, ce qui fut fait en passant par les goulottes des toilettes. Jean sans Terre perd ainsi beaucoup de territoire. En 1214, le pape Innocent III rassemble une alliance d'états contre la France, les alliés se sont réunis près de Bouvines. La bataille de Bouvines voit Philippe Auguste gagner avec une armée pourtant plus faible. La victoire de la France se poursuit avec la conquête de la Flandre. Jean sans Terre cesse alors toute tentative pour reconquérir les territoires perdus. Ce conflit n'est qu'un épisode dans les longs conflits entre la France et l'Angleterre sur les possessions de la monarchie anglaise en France qui a commencé avec Henri II d'Angleterre et son adhésion au trône d'Angleterre en 1154 et son conflit avec Louis VII le Jeune, et a pris fin avec la victoire décisive de Louis IX sur Henri III d'Angleterre à la bataille de Taillebourg de 1242. Англо-французька війна 1202–1214 років — війна, що спалахнула між королівством Англія і королівством Франція за територію Нормандії, де король Англії Іоанн Безземельний виступав проти короля Франції Філіпа II Августа. Кінець війні поклала битва при Бувіні, в якій Філіп отримав безперечну перемогу. De Frans-Engelse Oorlog van 1202 tot 1214, ook Engels-Franse of Anglo-Franse Oorlog genoemd, was een langdurige strijd tussen het koninkrijk Engeland, waarvan de koning aan het begin van de oorlog nog grote lenen in Frankrijk bezat, en het koninkrijk van Frankrijk. Tijdens deze oorlog, die door meerdere wapenstilstanden werd onderbroken, kon Frankrijk grote delen van het zogenaamde Angevijnse Rijk in Frankrijk heroveren en behouden. De nederlagen in deze oorlog leidden in Engeland tot de Eerste Baronnenoorlog en de ondertekening van de Magna Carta door Jan zonder Land. Англо-французская война 1202—1214 — вооруженный конфликт между Филиппом Августом и Иоанном Безземельным. La guerra anglo-francese del 1213-1214 fu un importante conflitto di epoca basso medievale che vide contrapposti il Regno di Francia al Regno d'Inghilterra, oltre ad altri stati alleati. Venne combattuto allo scopo di tentare di limitare il crescente potere del re Filippo II di Francia e di riconquistare i possedimenti continentali angioini che il re Giovanni d'Inghilterra aveva perso un decennio prima. È ampiamente considerata come la prima guerra di coalizione anti-francese; si concluse nella decisiva battaglia di Bouvines, dove Filippo sconfisse duramente l'Inghilterra e i suoi alleati. Il Ducato di Normandia, un tempo luogo di un conflitto tra Riccardo I d'Inghilterra e Filippo II, era divenuto una delle regioni più significative delle guerre anglo-francesi medievali, poiché il re d'Inghilterra si trovava a dover difendere territori continentale vicino a Parigi. Nel 1202, Filippo II lanciò un', culminata nell', durato sei mesi, che portò alla conquista del ducato e dei territori limitrofi. Nel 1214, quando papa Innocenzo III riunì un'alleanza di stati contro la Francia, Giovanni d'Inghilterra decise di aderire. Gli alleati si scontrarono con l'esercito francese guidato da Filippo nei pressi di Bouvines dove vennero pesantemente sconfitti. La vittoria francese portò alla conquista delle Fiandre e pose fine a ulteriori tentativi da parte di Giovanni di riconquistare i suoi territori perduti. Questo conflitto fu un episodio di una lotta secolare tra la Casa dei Capetingi e la Casa di Plantageneti per i domini angioini in Francia, iniziata con l'ascesa al trono inglese di Enrico II d'Inghilterra nel 1154 e la sua rivalità con Luigi VII di Francia che terminerà con il trionfo di Luigi IX di Francia su Enrico III nella battaglia di Taillebourg del 1242. Der Französisch-Englische Krieg von 1202 bis 1214, auch Englisch-Französischer oder Anglo-Französischer Krieg genannt, war ein langjähriger Krieg zwischen dem Königreich England, dessen König zu Beginn des Krieges noch große Lehen in Frankreich besaß, und dem Königreich Frankreich. Durch den Krieg, der mehrfach von Waffenstillständen unterbrochen wurde, konnte Frankreich weite Teile des so genannten angevinischen Reichs in Frankreich erobern und behaupten. Die Niederlage in dem Krieg führte in England zum Krieg der Barone und zum Abschluss der Magna Carta.
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Anglo-French_War_(1213–1214)?oldid=1112646642&ns=0
dbo:wikiPageLength
6385
dbo:combatant
20pxHoly Roman Empire 20pxKingdom of France *20pxKingdom of England *20pxDuchy of Aquitaine 20pxCounty of Boulogne 20pxAngevin Empire *20pxCounty of Anjou *20pxDuchy of Normandy 20pxCounty of Flanders
dbo:result
French victory *Collapse of the Angevin Empire *Truce of Chinon
dbo:commander
dbr:Philip_II_of_France dbr:Otto_IV,_Holy_Roman_Emperor dbr:John,_King_of_England dbr:Renaud_de_Dammartin dbr:Henry_I,_Duke_of_Brabant
dbo:isPartOfMilitaryConflict
dbr:Capetian–Plantagenet_rivalry
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Anglo-French_War_(1213–1214)