This HTML5 document contains 201 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
dbpedia-bghttp://bg.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fihttp://fi.dbpedia.org/resource/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
dbpedia-shhttp://sh.dbpedia.org/resource/
dbpedia-hrhttp://hr.dbpedia.org/resource/
n26http://viaf.org/viaf/
n32http://www.carolusmagnus.it/inglese/pagine/
n9http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
n15http://musicbrainz.org/artist/
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
n28http://d-nb.info/gnd/
n37http://dbpedia.org/resource/File:
dbphttp://dbpedia.org/property/
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
dbpedia-lahttp://la.dbpedia.org/resource/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
n29http://scn.dbpedia.org/resource/
dbpedia-pthttp://pt.dbpedia.org/resource/
dbpedia-huhttp://hu.dbpedia.org/resource/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
n35http://data.bibliotheken.nl/id/thes/
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
dbpedia-plhttp://pl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
yagohttp://dbpedia.org/class/yago/
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
goldhttp://purl.org/linguistics/gold/
dbpedia-nlhttp://nl.dbpedia.org/resource/
n21https://global.dbpedia.org/id/
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
dbpedia-cahttp://ca.dbpedia.org/resource/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
n41http://lt.dbpedia.org/resource/
n20http://arz.dbpedia.org/resource/
freebasehttp://rdf.freebase.com/ns/
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#

Statements

Subject Item
dbr:Theodulf_of_Orléans
rdf:type
yago:WikicatGothicPeople yago:WikicatRomanCatholicSaints yago:Priest110470779 yago:Saint110546850 yago:WikicatBishopsOfOrléans yago:YagoLegalActor yago:Object100002684 yago:YagoLegalActorGeo yago:Leader109623038 yago:Organism100004475 yago:WikicatChristianSaints yago:WikicatFrenchTheologians yago:Intellectual109621545 yago:Clergyman109927451 yago:LivingThing100004258 yago:Communicator109610660 yago:SpiritualLeader109505153 yago:WikicatBishopsInGaul yago:Person100007846 yago:Wikicat9th-centuryPeople yago:Wikicat8th-centuryChristianSaints yago:WikicatCarolingianLatinWriters yago:Wikicat9th-centuryChristianSaints yago:CausalAgent100007347 yago:WikicatFrenchPoets yago:Wikicat9th-centuryBishops yago:Theologian110705615 yago:WikicatRomanCatholicBishops yago:Bishop109857200 yago:Poet110444194 owl:Thing yago:Whole100003553 yago:Writer110794014 yago:GoodPerson110138767 yago:Scholar110557854 yago:PhysicalEntity100001930 yago:WikicatFrenchSaints dbo:Person
rdfs:label
Theodulf van Orléans Theodulf of Orléans Teodulf z Orleanu Théodulf d'Orléans Teodulf av Orléans Теодульф Teodulfo Teodulfo Teodulf d'Orleans Teodulfo de Orleães Theodulf von Orléans
rdfs:comment
Teodulfo de Orleães (em latim: Theodulfus Aurelianensis; Aragão, c.750/760 – Angers, 18 de dezembro de 821) foi um escritor, poeta e bispo de Orleães (entre cerca de 798 e 818) durante os reinados de Carlos Magno e Luís, o Piedoso. Foi um dos protagonistas do chamado Renascimento carolíngio e uma figura importante durante as muitas reformas realizadas na Igreja durante o Império Carolíngio. Além disso, é quase certo que ele seja o autor do "Libri Carolini", "em grande medida a mais completa afirmação da atitude ocidental frente à arte representacional que nos legou a Idade Média". Theodulf von Orléans (lat. Theodulfus Aurelianensis, * um 750(/60); † 821 in Le Mans oder Angers) war ein westgotischer Gelehrter und Dichter, Berater Karls des Großen, Bischof von Orléans und Abt von Fleury. Teodulf z Orleanu, Theodulf, Theodulfus, Theodulfe (ur. ok. 760 w Hiszpanii, zm. 18 grudnia 821 w Angers) – biskup Orleanu, teolog, poeta i uczony doby karolińskiej. Z pochodzenia Got, nauki pobierał w opactwie Saint-Benoît. Przed 794 został członkiem dworu królewskiego Karola Wielkiego, gdzie był, obok Alkuina, najbardziej wybitną i uczoną osobistością. W 798 Karol Wielki podarował mu biskupstwo Orleanu i kilka opactw. Próbował ujednolicić tekst Wulgaty. Theodulf of Orléans (Saragossa, Spain, c. 750(/60) – 18 December 821) was a writer, poet and the Bishop of Orléans (c. 798 to 818) during the reign of Charlemagne and Louis the Pious. He was a key member of the Carolingian Renaissance and an important figure during the many reforms of the church under Charlemagne, as well as almost certainly the author of the Libri Carolini, "much the fullest statement of the Western attitude to representational art that has been left to us by the Middle Ages". He is mainly remembered for this and the survival of the private oratory or chapel made for his villa at Germigny-des-Prés, with a mosaic probably from about 806. In Bible manuscripts produced under his influence, the Book of Baruch and the Letter of Jeremiah (as Chapter 6 of the Book of Baruch) bec Теоду́льф (лат. Theodulfus Aurelianensis; 750/760—821, Ле-Ман или Анжер) — поэт эпохи Карла Великого, епископ Орлеана, аббат Флёри. Член Палатинской академии. По происхождению Теодульф был вестготом. Teodulfo, o Teodolfo, latino: Theodulfus o Teudulfus (760 circa – Angers, 821), è stato un poeta, teologo e vescovo di Orléans durante i regni di Carlo Magno e Ludovico il Pio. Théodulf d'Orléans (ou Théodulfe, Théodulphe ; en latin Theodulfus Aurelianensis), né vers 755 en Espagne et mort le 18 décembre 820 (plutôt que 821) à Angers, est un homme d'Église et un lettré de l'époque carolingienne, évêque d'Orléans, protagoniste de la « Renaissance carolingienne ». Il a été canonisé par l'Église et est fêté le 1er mai. Teodulfo (también conocido como Teodulfo de Orleans; en francés, Théodulf o Théodulfe; en latín: Theodelphus) (Aragón, ¿750? – Angers, 18 de diciembre de 821) fue un religioso y santo hispano-godo que llegó a ser nombrado obispo de Orleans. Teodulf d'Orleans (Nord d'Espanya, potser Saragossa, ca. 750/760 - Orleans, 821) fou bisbe d'Orleans entre el 797 i 818. És venerat com a sant per l'Església catòlica. Teodulf era d'origen visigot i havia nascut al nord d'Hispània, potser a Saragossa. La seva família va fugir de la invasió musulmana i es va refugiar al sud de França, a l'Aquitània. Dedicat a l'estudi fou un notable teòleg, poeta i savi. Va ensenyar a Itàlia, on el va conèixer Carlemany vers 774 i va ser cridat a la cort on va participar en el renaixement carolingi al costat d'erudits com Alcuí de York o el llombard Pau Diaca. Fou membre de l'acadèmia palatina i el 797 o 798, Carlemany el va fer nomenar bisbe d'Orleans. Teodulf av Orléans (franska: Théodulfe) (född: 750-760, död: 18 december 821) fransk biskop, diktare, teolog och personlig rådgivare till Karl den store. Teodulf var sannolikt av visigotisk härkomst och utnämndes till biskop av Orléans omkring 798. Han skrev teologiska utredningar, som De ordine baptismi och försvarade idén att den Helige Anden utgick också från Sonen och inte, som hävdades av den grekisk-ortodoxa kyrkan, endast från Fadern. Det manifesterades genom användandet av ordet Filioque ("och av Sonen") och ledde till slut till en öppen schism mellan den grekiska och den romerska kyrka. Teodulf deltog i händelserna i Rom 800. (?) Theodulf van Orléans (circa 750-760 - 821 te Angers) was als theoloog, dichter en kenner van de klassieke oudheid verbonden aan de wetenschappelijke kring die Karel de Grote om zich had gevormd.
foaf:depiction
n9:Germigny_Des_Pres_2007_02.jpg n9:Germigny_Des_Pres_2007_01.jpg
dcterms:subject
dbc:8th-century_Visigothic_people dbc:Bishops_of_Orléans dbc:Writers_from_the_Carolingian_Empire dbc:821_deaths dbc:9th-century_Latin_writers dbc:8th-century_Frankish_writers dbc:8th-century_Latin_writers dbc:Carolingian_poets dbc:Medieval_Latin_poets dbc:760s_births dbc:9th-century_Visigothic_people dbc:Bishops_in_the_Carolingian_Empire
dbo:wikiPageID
5205659
dbo:wikiPageRevisionID
1113716459
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Second_Council_of_Nicaea dbr:Viking dbr:Codex_Theodulphianus dbr:Carolingian_architecture dbr:Carolingian_art dbr:St._Augustine dbc:8th-century_Visigothic_people dbr:Correctory dbr:Veneration dbr:Palace_of_Aachen dbr:Germigny-des-Prés dbr:Charlemagne dbr:Carolingian_Renaissance dbr:Saint-Benoît-sur-Loire dbr:Bernard_of_Italy dbr:Relic dbc:Bishops_of_Orléans dbr:Benedict_of_Aniane dbr:Gregory_the_Great dbr:Fresco dbr:Benedictine dbr:Idolatry dbc:Writers_from_the_Carolingian_Empire dbr:Aquitaine dbr:The_Testament_of_Charlemagne dbr:Louis_the_Pious dbr:Isidore_of_Seville dbr:Ark_of_the_Covenant dbr:Seven_liberal_arts dbc:821_deaths dbr:Carolingian_Empire dbr:Louis_Baunard dbr:Fleury-sur-Loire dbr:Constantinople dbc:8th-century_Frankish_writers dbr:Bishop_of_Orléans dbc:9th-century_Latin_writers dbr:Alcuin dbr:Visigothic dbr:Ancient_Greek_language dbr:Vulgate dbr:Spain dbr:Mosaic dbr:Letter_of_Jeremiah dbr:Pope_Leo_III dbr:Capitulary dbr:Libri_Carolini dbr:Saints dbc:Carolingian_poets dbr:St._Jerome dbr:Normans dbr:Usury dbc:8th-century_Latin_writers dbr:Mappa_Mundi dbr:Season dbr:Maguelonne n37:Germigny_Des_Pres_2007_01.jpg dbr:Iconoclasm dbc:760s_births dbc:Medieval_Latin_poets n37:Germigny_Des_Pres_2007_02.jpg dbr:Cherubim dbr:Book_of_Baruch dbr:Saragossa dbc:9th-century_Visigothic_people dbr:All_Glory,_Laud_and_Honour dbc:Bishops_in_the_Carolingian_Empire dbr:Hebrew dbr:Angers
dbo:wikiPageExternalLink
n32:corte_ing.htm%23teodolfo
owl:sameAs
dbpedia-de:Theodulf_von_Orléans dbpedia-bg:Теодулф n15:66f4cd78-f21d-4f61-b6f5-8da67151fe8d dbpedia-sh:Theodulf_od_Orléansa dbpedia-pl:Teodulf_z_Orleanu n20:ثيودولف_اوف_اورليانس n21:4jFLf dbpedia-pt:Teodulfo_de_Orleães dbpedia-hr:Teodulf_Orléanski dbpedia-it:Teodulfo dbpedia-es:Teodulfo n26:72751795 dbpedia-fr:Théodulf_d'Orléans n28:118621750 n29:Tiudulfu dbpedia-nl:Theodulf_van_Orléans dbpedia-la:Theodulfus_Aurelianensis dbpedia-fi:Theodulf_Orleansilainen n35:p075022931 dbpedia-sv:Teodulf_av_Orléans n28:1090255640 freebase:m.0d7s8g dbpedia-ru:Теодульф dbpedia-hu:Orléans-i_Theodulf n41:Teodulfas_iš_Orleano wikidata:Q534814 dbpedia-ca:Teodulf_d'Orleans
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:Circa dbt:Cite_CE1913 dbt:Cite_EB1911 dbt:C. dbt:Short_description dbt:Authority_control dbt:Cite_book dbt:Cite_journal dbt:Sfn dbt:Wikisource_author dbt:Reflist dbt:Disputed_inline
dbo:thumbnail
n9:Germigny_Des_Pres_2007_02.jpg?width=300
dbo:abstract
Теоду́льф (лат. Theodulfus Aurelianensis; 750/760—821, Ле-Ман или Анжер) — поэт эпохи Карла Великого, епископ Орлеана, аббат Флёри. Член Палатинской академии. По происхождению Теодульф был вестготом. Teodulf z Orleanu, Theodulf, Theodulfus, Theodulfe (ur. ok. 760 w Hiszpanii, zm. 18 grudnia 821 w Angers) – biskup Orleanu, teolog, poeta i uczony doby karolińskiej. Z pochodzenia Got, nauki pobierał w opactwie Saint-Benoît. Przed 794 został członkiem dworu królewskiego Karola Wielkiego, gdzie był, obok Alkuina, najbardziej wybitną i uczoną osobistością. W 798 Karol Wielki podarował mu biskupstwo Orleanu i kilka opactw. W swojej diecezji pracował z powodzeniem jako reformator zarówno duchowieństwa, jak i ludności, jak na to wskazują jego dwa kapitularze, z którego jeden ma czterdzieści sześć rozdziałów. Popierał szkolnictwo, znany był też jako mecenas i miłośnik sztuki. Autor pieśni "Gloria, laus et honor", jeden z najwybitniejszych twórców hymnów okresu karolińskiego. Swój urząd sprawował nadal po śmierci Karola Wielkiego, ale później, na skutek oskarżania o udział w spisku króla Bernarda z Włoch, został w 818 złożony z urzędu i zesłany do Angers, gdzie zmarł. Próbował ujednolicić tekst Wulgaty. Teodulf d'Orleans (Nord d'Espanya, potser Saragossa, ca. 750/760 - Orleans, 821) fou bisbe d'Orleans entre el 797 i 818. És venerat com a sant per l'Església catòlica. Teodulf era d'origen visigot i havia nascut al nord d'Hispània, potser a Saragossa. La seva família va fugir de la invasió musulmana i es va refugiar al sud de França, a l'Aquitània. Dedicat a l'estudi fou un notable teòleg, poeta i savi. Va ensenyar a Itàlia, on el va conèixer Carlemany vers 774 i va ser cridat a la cort on va participar en el renaixement carolingi al costat d'erudits com Alcuí de York o el llombard Pau Diaca. Fou membre de l'acadèmia palatina i el 797 o 798, Carlemany el va fer nomenar bisbe d'Orleans. El 798 fou designat com un dels missi dominici encarregats d'alguns afers a Septimània i al sud dels Pirineus. En total els missi domini eren quatre: dos eclesiàstics i dos seglars; l'altra eclesiàstic fou Leidrat, bisbe de Lió (798-814) i els dos seculars segurament eren comtes però no se sap quins. Teodulf va escriure un relat de la seva tasca que els va portar a tota la Narbonesa o Septimània. Van sortir de Lió seguint el Roine i van entrar a Septimània per Nimes que descriu com una vila considerable; després van anar a Magalona i Substancion, deixant Agde a l'esquerra, arribant llavors a Besiers i d'allí a Narbona, ciutat que Teodulf elogia i compara a la d'Arle. També elogia la rebuda dels habitants als que anomena com els seus parents (consanguineos). De Narbona van anar a Carcassona i d'aquesta a Redae (Rasès) des d'on van retornar a Narbona, on es va celebrar un placitum o assemblea de la província on es van trobar gran nombre d'eclesiàstics i seculars. En acabar, els comissaris van anar a Provença i van acabar la comissió a Cavaillon. Se sap que Leidrat va anar, per orde especial de Carlemany, al sud dels Pirineus per imposar al bisbe Fèlix d'Urgell que abjurés de la seva heretgia i anés a un concili que tindria lloc el 800 a Aquisgrà. A la tornada, Teodulf va exercir com a bisbe i fou alhora abat de Fleury, després abadia de Saint-Benoît-sur-Loire. El 800 va assistir a la coronació de l'emperador i el 804 va succeir Alcuí com a conseller teològic de Carlemany. Poc després de la mort d'aquest, el 28 de gener del 814, fou sospitós de participar en la revolta del rei Bernat d'Itàlia contra el seu pare l'emperador Lluís el Pietós el 817, per la qual cosa fou destituït com a bisbe i fou empresonat (818) a Angers, segurament a l'abadia de Saint-Aubin, on va morir el 821. Va ser el creador de les escoles que van formar els quadres de comandament de l'imperi. Fou un dels autors dels Libri Carolini que combatien la prohibició del culte a les imatges establerta pel concili de Nicea II. Venerat com a sant, la seva memòria es commemora l'1 de maig. Teodulf av Orléans (franska: Théodulfe) (född: 750-760, död: 18 december 821) fransk biskop, diktare, teolog och personlig rådgivare till Karl den store. Teodulf var sannolikt av visigotisk härkomst och utnämndes till biskop av Orléans omkring 798. Han skrev teologiska utredningar, som De ordine baptismi och försvarade idén att den Helige Anden utgick också från Sonen och inte, som hävdades av den grekisk-ortodoxa kyrkan, endast från Fadern. Det manifesterades genom användandet av ordet Filioque ("och av Sonen") och ledde till slut till en öppen schism mellan den grekiska och den romerska kyrka. Teodulf deltog i händelserna i Rom 800. (?) Teodulf ansåg även att kvinnan är svag och underlägsen mannen och att det i högsta grad är olämpligt att hon vidrör heliga ting i kyrkan. [1] Teodulf, som verkade under Karl den stores regeringstid, lät 806 uppföra ett palatskapell intill sin privata villa i Germigny-des-Prés vid floden Loire. Detta palatskapell förstördes av normander, och i sin nuvarande restaurerade skepnad från 1800-talet är det ett av mycket få bevarade exemplen på arkitekturen på fransk mark från Karl den stores tid. Se vidare: Konstens historia: Frankrike. Teodulf skrev också för tiden originella, latinska dikter och hade stor betydelse inom hymndiktningen till exempel med Gloria, laus et honor, tonsatt av Egidus Binchois och Antoine Brumel under 1400-talet. I Teodulfs korrespondens finns beskrivningar av kretsen kring Karl den store. Under Ludvig den fromme misstänktes Teodulf vara delaktig i en sammansvärjning 817 och förvisades till Angers. Teodulf dog i fängelse i Angers 821. Teodulfo, o Teodolfo, latino: Theodulfus o Teudulfus (760 circa – Angers, 821), è stato un poeta, teologo e vescovo di Orléans durante i regni di Carlo Magno e Ludovico il Pio. Theodulf of Orléans (Saragossa, Spain, c. 750(/60) – 18 December 821) was a writer, poet and the Bishop of Orléans (c. 798 to 818) during the reign of Charlemagne and Louis the Pious. He was a key member of the Carolingian Renaissance and an important figure during the many reforms of the church under Charlemagne, as well as almost certainly the author of the Libri Carolini, "much the fullest statement of the Western attitude to representational art that has been left to us by the Middle Ages". He is mainly remembered for this and the survival of the private oratory or chapel made for his villa at Germigny-des-Prés, with a mosaic probably from about 806. In Bible manuscripts produced under his influence, the Book of Baruch and the Letter of Jeremiah (as Chapter 6 of the Book of Baruch) became part of the Western (Vulgate) Bible canon. Teodulfo de Orleães (em latim: Theodulfus Aurelianensis; Aragão, c.750/760 – Angers, 18 de dezembro de 821) foi um escritor, poeta e bispo de Orleães (entre cerca de 798 e 818) durante os reinados de Carlos Magno e Luís, o Piedoso. Foi um dos protagonistas do chamado Renascimento carolíngio e uma figura importante durante as muitas reformas realizadas na Igreja durante o Império Carolíngio. Além disso, é quase certo que ele seja o autor do "Libri Carolini", "em grande medida a mais completa afirmação da atitude ocidental frente à arte representacional que nos legou a Idade Média". Finalmente, Teodulfo é lembrado também por que seu oratório privado (ou capela), construído em sua villa em Germigny-des-Prés, sobreviveu e nele se pode admirar um mosaico datando, provavelmente, de 806. Théodulf d'Orléans (ou Théodulfe, Théodulphe ; en latin Theodulfus Aurelianensis), né vers 755 en Espagne et mort le 18 décembre 820 (plutôt que 821) à Angers, est un homme d'Église et un lettré de l'époque carolingienne, évêque d'Orléans, protagoniste de la « Renaissance carolingienne ». Il a été canonisé par l'Église et est fêté le 1er mai. Theodulf van Orléans (circa 750-760 - 821 te Angers) was als theoloog, dichter en kenner van de klassieke oudheid verbonden aan de wetenschappelijke kring die Karel de Grote om zich had gevormd. Teodulfo (también conocido como Teodulfo de Orleans; en francés, Théodulf o Théodulfe; en latín: Theodelphus) (Aragón, ¿750? – Angers, 18 de diciembre de 821) fue un religioso y santo hispano-godo que llegó a ser nombrado obispo de Orleans. Theodulf von Orléans (lat. Theodulfus Aurelianensis, * um 750(/60); † 821 in Le Mans oder Angers) war ein westgotischer Gelehrter und Dichter, Berater Karls des Großen, Bischof von Orléans und Abt von Fleury. Theodulfs Nachruhm beruht vor allem auf seinen Gedichten, von denen rund 80 noch erhalten sind. Über seine Herkunft, wahrscheinlich aus westgotischem Adel Spaniens, und über seine Ausbildung, die jedenfalls juristische Kenntnisse einschloss und ihn in seinen sprachlich-stilistischen Fähigkeiten über die Zeitgenossen heraushebt, liegen keine genauen Angaben vor. Theodulf avancierte am Hof Karls des Großen und wurde von ihm vor Juli 798 zum Abt von Fleury und zum Bischof von Orléans ernannt. 798 war er gemeinsam mit Leidrad von Lyon als missus dominicus, d. h. richterlicher Stellvertreter des Königs, in Südfrankreich, visitierte dort Septimanien und amtierte vorwiegend in Narbonne. Die Reise schildert er in seinem Carmen contra judices, das die Verhältnisse im südlichen Frankenreich kritisiert und in seinen Ermahnungen an die Richter und Führer der Region eine Art Fürstenspiegel darstellt. Ebenfalls 798 schlug Alkuin Karl vor, Theodulf an der Prüfung der Schriften des Bischofs Felix von Urgell gegen den Adoptianismus zu beteiligen, eine Schrift Theodulfs ist hierzu jedoch nicht erhalten. Die lange umstrittene Frage, ob er an der Entstehung der Libri Carolini beteiligt war, in denen Karl eine Stellungnahme gegen die Beschlüsse des 2. Konzils von Nicäa (787) zum Bilderstreit ausarbeiten ließ, dürfte mit der Neuedition von Ann Freeman zu seinen Gunsten entschieden sein. Unabhängig von Alkuin veranstaltete Theodulf um 800 eine eigene Revision des lateinischen Bibeltexts der Vulgata des Hieronymus. Dieser Arbeit, die in sechs Codices erhalten ist, werden von der modernen Forschung beachtliche Qualitäten zuerkannt. Im Unterschied zu Alkuins Text blieb sie jedoch weitgehend folgenlos. Im Jahr 800 empfing Theodulf Karl in Orléans und begleitete ihn nach Rom, wo er Papst Leo III. gegen seine römischen Ankläger verteidigte und an der Krönung Karls teilnahm. Um 800 und zwischen 800 und 813 ließ er zur Neuordnung seiner Diözese zwei Kapitularien ausarbeiten, von denen das erste großen Einfluss in den mittelalterlichen Kapitularien und Kanones erlangte und auch ins Altenglische übersetzt wurde. Unter den Kirchen, die er in seiner Diözese erbauen ließ, befindet sich die am 3. Januar 805 oder 806 geweihte Kirche von Germigny-des-Prés, heute einer der ältesten erhaltenen Kirchenbauten Frankreichs, errichtet auf dem Grundriss eines griechischen Kreuzes nach dem Vorbild des Aachener Doms. In Germigny-des-Prés kann man noch heute die im Jahr 1820 wiederentdeckten und seither restaurierten Mosaike byzantinischen Stils betrachten, die auf ein von Theodulf beauftragtes Bildprogramm zurückgehen dürften. Theodulf verfasste für Karl ein Gutachten De processione spiritus sanctu zum Streit über das „filioque“, der auf der Aachener Synode von 809 beraten wurde (wobei Kaiser Karl dann aber dem Gegengutachten des Arn von Salzburg den Vorzug gab), desgleichen um 812 ein Gutachten De ordine baptismi. Als Karl 814 starb, war Theodulf unter den Zeugen seines Testaments. Auch zu Karls Sohn und Nachfolger Ludwig dem Frommen stand er zunächst in guter Beziehung. Als Papst Stephan IV. zur Krönung Ludwigs 816 nach Reims kam, gehörte Theodulf zu den geistlichen Würdenträgern, die dem Papst entgegengeschickt wurden. Kurz darauf fiel er jedoch in Ungnade. Er wurde 817 der Mitwisserschaft an der Verschwörung von Ludwigs Neffen Bernhard von Italien bezichtigt, 818 auf einer Synode in Aachen verurteilt und seiner Ämter enthoben und verbrachte die letzten drei Jahre seines Lebens in Haft und Exil. Sein liturgisch bedeutsamer Hymnus Gloria, laus et honor, der am Palmsonntag gesungen wird, soll nach einer von Jacobus de Voragine in die Legenda aurea übernommenen Legende während der Haft in Angers entstanden und von Theodulf am Fenster seiner Zelle so ergreifend gesungen worden sein, dass Ludwig, der in der Palmsonntagprozession von 821 unter dem Fenster vorüberkam, ihn aus der Haft begnadigte und wieder in sein Bischofsamt einsetzte.
gold:hypernym
dbr:Writer
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Theodulf_of_Orléans?oldid=1113716459&ns=0
dbo:wikiPageLength
12767
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Theodulf_of_Orléans