This HTML5 document contains 307 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
dbpedia-nohttp://no.dbpedia.org/resource/
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
dbpedia-arhttp://ar.dbpedia.org/resource/
n34https://web.archive.org/web/20160513013950/https:/books.google.com/
n13http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
n35https://web.archive.org/web/20160513021137/https:/books.google.com/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
n16http://dbpedia.org/resource/File:
dbphttp://dbpedia.org/property/
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
n29https://web.archive.org/web/20160723005300/https:/books.google.com/
dbpedia-ukhttp://uk.dbpedia.org/resource/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
n8https://books.google.com/
dbpedia-pthttp://pt.dbpedia.org/resource/
dbpedia-jahttp://ja.dbpedia.org/resource/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
dbpedia-plhttp://pl.dbpedia.org/resource/
yagohttp://dbpedia.org/class/yago/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
goldhttp://purl.org/linguistics/gold/
dbpedia-afhttp://af.dbpedia.org/resource/
dbpedia-nlhttp://nl.dbpedia.org/resource/
yago-reshttp://yago-knowledge.org/resource/
n14https://global.dbpedia.org/id/
n45https://web.archive.org/web/20170210193007/https:/books.google.com/
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
dbpedia-cahttp://ca.dbpedia.org/resource/
n38https://web.archive.org/web/20160513001624/https:/books.google.com/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
dbpedia-nnhttp://nn.dbpedia.org/resource/
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
n23https://web.archive.org/web/20160313120151/https:/books.google.com/
n37https://web.archive.org/web/20160512203228/https:/books.google.com/
dbpedia-kohttp://ko.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fahttp://fa.dbpedia.org/resource/
dbpedia-glhttp://gl.dbpedia.org/resource/
n26https://archive.org/details/
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
freebasehttp://rdf.freebase.com/ns/
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#

Statements

Subject Item
dbr:Wall_of_Sound
rdf:type
yago:Technique105665146 yago:WikicatArtisticTechniques dbo:RecordLabel yago:Ability105616246 owl:Thing yago:Know-how105616786 yago:WikicatMusicalTechniques yago:PsychologicalFeature100023100 yago:Abstraction100002137 yago:Method105660268 yago:Cognition100023271 dbo:Agent
rdfs:label
Wall of Sound Стіна звуку Wall of Sound Wall of Sound Wall of Sound Стена звука Mur de son Wall of Sound جدار الصوت (في الموسيقى) Ściana dźwięku ウォール・オブ・サウンド Wall of sound Wall of Sound Mur de so 월 오브 사운드
rdfs:comment
Wall of Sound (engelska 'ljudvägg'), även kallad Spector-soundet, är en musikproduktionsformel som utvecklats av den amerikanske musikproducenten Phil Spector på Gold Star Studios på 1960-talet, med stöd från ingenjörerna Stan Ross, Larry Levine, och studiomusikerna som var kända som "". Avsikten var att skapa en tät estetik som lät bra på AM-radio och jukeboxar som var populära på den tiden. Som Spector förklarade 1964, "jag var ute efter ett sound, ett sound som var så starkt att om materialet inte var det bästa, skulle ljudet ändå bära inspelningen. Det var ett fall av att utöka, utöka. Allt passade ihop som ett pussel." Le mur de son (en anglais : wall of sound) est un effet musical créé par le producteur Phil Spector. Le but est de parvenir à donner à de la musique pop la profondeur sonore d'un orchestre classique lors d'un enregistrement studio. Wall of Sound (englisch für ‚Klangmauer‘) wird in der Musikproduktion die von Musikproduzent Phil Spector ab 1962 in den Gold Star Studios von Hollywood mit seinen Künstlern bis 1966 hergestellte Popmusik bezeichnet, die durch eine hohe Sounddichte und durch intensiven Einsatz von Audioeffekten gekennzeichnet ist und oft mit einer Überorchestrierung verbunden war. جدار الصوت (يُدعى أيضًا صوت سبيكتور) هو إحدى صيغ الإنتاج الموسيقي التي طورها منتج التسجيلات الأمريكي فيل سبيكتور في غولد ستار ستوديوز في ستينيات القرن العشرين، بمساعدة المهندس لاري ليفين ومجموعة من موسيقيي الجلسات الذين عُرفوا لاحقًا باسم «ذا ريكنغ كرو». طُور جدار الصوت بهدف استغلال إمكانيات تسجيل الستوديو لخلق جمالية أوركسترالية ذات كثافة غير مسبوقة، إذ تجلت بوضوح في أجهزة الراديو وصناديق الموسيقا الخاصة بذلك العصر. شرح سبيكتور في عام 1964: «بحثت عن صوت ما، صوت قوي للغاية من شأنه دعم التسجيل في حال عدم وجود مادة تسجيل جيدة. لقد كانت حالة من التقوية، والتقوية. تلاءم كل شيء من بعضه بشكل مشابه لقطع الأحجية». Wall of Sound, também chamado de Spector Sound, é uma fórmula de produção para gravações de música pop e rock desenvolvida por Phil Spector na década de 1960. O intento era de criar uma estética de som densa, reverberada e com muitas camadas que soasse bem em aparelhos de rádio AM e jukeboxes, bastante populares à época. A fórmula foi tipificada por meio do uso de várias guitarras, entre elétricas e acústicas, sincronizadas em uníssono, com arranjos instrumentais tocados por um grande número de músicos, em proporções similares às de uma orquestra, e da gravação do resultado composto com o auxílio de uma câmara de eco. «Стіна звуку» (англ. Wall of Sound) — назва специфічної техніки аранжування і звукозапису поп- та рок-музики, яку запровадив Філ Спектор, власник в 1960-х роках. Сутність «Стіни звуку» полягала в тому, що Спектор збирав у своїй студії велику кількість музикантів, які грали свої партії в унісон, причому в такий спосіб накладалися й партії інструментів, яким не властиве ансамблеве використання, як наприклад електрогітари і бас-гітари. При цьому аранжуванням Спектора були властиве широке використання великих груп інструментів симфонічного оркестру. ウォール・オブ・サウンド(Wall of Sound、音の壁)は、アメリカ合衆国の音楽プロデューサーフィル・スペクターが1960年代前半に開発した、音圧を上げるための音楽制作手法またはそれによる音楽作品。各パートが分離せずにまとまった力強い音は、後の音楽シーンに多大なる影響を与えた。狭義ではスペクター作品のみ、広義では影響を受けた作品を含む。 월 오브 사운드(Wall of Sound) 또는 스펙터 사운드(Spector Sound)는 1960년대 에서 미국의 음반 프로듀서 필 스펙터가 고안한 음악제작공식이다. 엔지니어 과 세션 음악인들의 연합체인 ''의 단원들과 함께 만들었다. 이것의 목적은 독특하고 빽빽한 오케스트라식 미학을 창조해내는 데 있었다. 당시에 라디오나 주크박스가 음악을 전달하는 매체였던 것도 한 이유였다. 스펙터 자신은 다음과 같이 설명한다. "저는 그러한 사운드를 찾고 있었습니다. 사운드가 너무 굉장한지라 원곡이 그리 좋지 못하더라도 사운드의 힘으로 레코드를 이끌어갈 수 있는 그런 것을 말입니다. 증폭시키고 거듭 증폭시키는 것입니다. 흡사 퍼즐과 같이 모두 잘 들어맞았습니다." Il Wall of Sound (chiamato anche Spector Sound) è una tecnica di produzione musicale utilizzata nelle registrazioni di musica pop e rock, sviluppata durante i primi anni 1960 dal produttore discografico Phil Spector presso i Gold Star Studios di Los Angeles, con l'assistenza dell'ingegnere Larry Levine e del conglomerato di musicisti di sessione poi noto come "the Wrecking Crew". L'intenzione era quella di sfruttare le possibilità della registrazione in studio per creare sonorità insolitamente dense per avere un ottimo rendimento attraverso le radio e i jukebox dell'epoca. El mur de so (en anglès: wall of sound, també conegut com a Spector Sound) és una tècnica de producció musical creada pel productor nord-americà Phil Spector dins la música pop/rock en durant els anys 60. La idea era explotar les possibilitats que ofereix un estudi de gravació, utilitzar el mateix estudi com si fos un instrument amb cambres de ressò i mitjançant l'afegit de diverses capes de so amb diversos instruments i/o veus, formant la sensació d'homogeneïtat que transmet una orquestra simfònica, i que sonés bé en les ràdios i màquines de discos de l'època... Va aconseguir els resultats desitjats amb l'ajuda de l'enginyer d'àudio i el conglomerat de músics d'estudi conegut com The Wrecking Crew. The Wall of Sound (also called the Spector Sound) is a music production formula developed by American record producer Phil Spector at Gold Star Studios, in the 1960s, with assistance from engineer Larry Levine and the conglomerate of session musicians later known as "the Wrecking Crew". The intention was to exploit the possibilities of studio recording to create an unusually dense orchestral aesthetic that came across well through radios and jukeboxes of the era. Spector explained in 1964: "I was looking for a sound, a sound so strong that if the material was not the greatest, the sound would carry the record. It was a case of augmenting, augmenting. It all fit together like a jigsaw." Wall of Sound (klankmuur) is een geluidsopnametechniek waarbij gestreefd wordt naar een zo vol mogelijk diffuus geluid, waarbij de onderlinge muziekinstrumenten moeilijk te onderscheiden zijn. Phil Spector was de uitvinder van deze werkwijze. Hij streefde naar een zo goed mogelijke beluisterbaarheid van popmelodieën op elke stereo-installatie, ook al was de kwaliteit hiervan nog zo slecht. Als referentie beluisterde hij zijn mixen op een autoradio. Het typerende van de Wall of Sound is: Door deze elementen ontstaat een geluid waar geen microseconde stilte in zit. Wall of sound (en español, muro de sonido; también llamado Spector sound)​​ es una fórmula de producción para las grabaciones de pop y rock desarrollada por el productor musical estadounidense Phil Spector a principios de la década de 1960 en los estudios Gold Star en Los Ángeles, California. Trabajando con ingenieros de sonido como Larry Levine, Stan Ross y el grupo de músicos de sesión The Wrecking Crew, Spector creó un sonido denso, reverberado y con muchas capas que sonaba muy bien a través de las radios AM y en las jukeboxes, tan populares en ese momento. Creó este sonido haciendo tocar a varios guitarristas, tanto con guitarras eléctricas como acústicas, todos a la vez y al unísono, añadiendo además arreglos instrumentales tocados por una gran cantidad de músicos, llegando a alcanzar Стена звука (англ. Wall of Sound) — название техники звукозаписи и аранжировки поп- и рок-музыки, разработанной и впервые применённой продюсером и звукоинженером Филом Спектором и по-своему осмысленной Oусли «Медведем» Стэнли, звукооператором группы The Grateful Dead. Изначально принцип техники заключался в многократном дублировании инструментальных партий и многослойной их записи. Общее звучание слагалось из микса многократно исполненных дублей, зачастую подвергнутых дополнительным обработкам, чем создавался мощный инструментальный напор. Ściana dźwięku lub spectorowska ściana dźwięku (ang. Wall of Sound lub Spector Sound) – technika realizacji nagrań podczas rejestracji materiału dźwiękowego i jego aranżacji w studiu. Opracowana została w latach 60. XX wieku przez amerykańskiego producenta Phila Spectora we współpracy z , amerykańskim inżynierem dźwięku. Technika polega na wielokrotnym nagrywaniu instrumentów muzycznych i zwielokrotnianiu ich brzmienia. Daje to w rezultacie gęsty, mocny dźwięk – na pierwszym planie lub w tle utworu.
rdfs:seeAlso
dbr:Phil_Spector dbr:Brian_Wilson
foaf:depiction
n13:The_Walker_Brothers.png n13:Phil_Spector_with_MFQ_1965.png n13:The_Ronettes_1966.jpg
dcterms:subject
dbc:Phil_Spector dbc:Music_production dbc:Sound_production dbc:Musical_techniques dbc:Musical_terminology dbc:Recording
dbo:wikiPageID
379523
dbo:wikiPageRevisionID
1121970077
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:The_Wrecking_Crew_(music) dbr:Baby,_I_Love_You dbr:You've_Lost_That_Lovin'_Feelin' dbr:Be_My_Baby dbr:Angel_Fingers dbr:Bonnie_Tyler dbr:Emmylou_Harris dbr:Richard_Williams_(journalist) n16:Phil_Spector_with_MFQ_1965.png dbr:Billy_Joel dbr:Horn_section dbr:I_Wish_It_Could_Be_Christmas_Everyday dbr:Funk dbr:Brian_Wilson dbr:Say_Goodbye_to_Hollywood dbr:Concept_album dbr:French_horn dbr:Loudness_war dbr:Acoustic_piano dbr:(You're_My)_Soul_and_Inspiration dbc:Phil_Spector dbr:Jeff_Barry dbr:I_Got_You_Babe dbr:Don't_You_Worry_My_Little_Pet dbr:Love_Is_All_We_Have_to_Give dbr:Spiritualized dbr:Beach_Boys dbr:Audio_engineer dbr:The_Beach_Boys dbr:Baby_Don't_Go dbr:Shadow_Morton dbr:Perfect_fifth dbr:R&B dbr:Zip-A-Dee-Doo-Dah dbr:Total_Eclipse_of_the_Heart dbr:E_Street_Band dbr:Loudspeaker dbr:Melody_Maker dbr:Bob_B._Soxx_&_the_Blue_Jeans dbr:Eiichi_Ohtaki dbr:Overdubbing dbr:Domenic_Priore dbr:MGM_Records dbr:The_Alan_Parsons_Project dbr:Mark_Wirtz dbr:Born_to_Run_(song) dbr:The_Byrds dbr:Eight_Miles_High dbr:Just_Like_Honey dbr:Waterloo_(ABBA_song) dbr:Sneaky_Feelings dbr:Unchained_Melody dbr:Atlantic_Records dbr:Darlene_Love dbr:Dusty_Springfield dbr:Let_It_Come_Down_(Spiritualized_album) dbr:Phil_Spector dbr:See_My_Baby_Jive dbr:Old_Man_River_(song) dbr:Make_It_Easy_On_Yourself dbr:Ladies_and_Gentlemen_We_Are_Floating_in_Space dbr:Wagnerian dbr:Born_to_Run dbr:Richard_Wagner dbr:Bobby_Hatfield dbr:Andrew_Loog_Oldham dbr:Wall_of_Sound_(disambiguation) dbr:Microphone dbr:Echo_chamber dbr:Straitjacket_Fits dbr:Reggae dbr:Harpsichord dbr:String_instrument dbr:Ring_Ring_(ABBA_song) dbr:People_Need_Love dbr:Ike_and_Tina_Turner dbr:Reverberation dbr:Richard_Middleton_(musicologist) dbr:Daniel_Lanois dbr:River_Deep,_Mountain_High dbr:Simon_and_Garfunkel dbr:Bat_Out_of_Hell dbr:Meat_Loaf dbc:Sound_production dbr:Brill_Building dbc:Music_production dbr:Wizzard dbr:Reverb dbr:The_Kursaal_Flyers dbc:Musical_techniques dbr:Flying_Nun_Records dbr:Tambourine dbr:Orchestral dbr:Art_Garfunkel dbr:AM_radio dbr:Bill_Medley dbr:Wrecking_Ball_(Emmylou_Harris_album) dbr:Marshall_Leib dbr:Barney_Kessel dbr:The_Righteous_Brothers dbr:Verve_Records dbr:I_Only_Want_to_Be_with_You dbr:The_Shangri-Las dbc:Musical_terminology dbr:Billy_Strange n16:The_Walker_Brothers.png dbr:The_Jesus_and_Mary_Chain dbr:Session_musician dbr:Send_You dbr:String_section dbr:Stan_Kenton dbr:George_Harrison dbr:Good_Vibrations dbr:Brass_instrument dbr:Recording_studio_as_an_instrument dbr:Bridge_over_Troubled_Water_(song) dbr:Dancing_Queen dbr:Gold_Star_Studios dbr:Smile_(The_Beach_Boys_album) dbr:Falling_Into_You dbr:Checkmates,_Ltd. dbr:Dynamic_range_compression dbr:God_Only_Knows dbr:Garage_rock dbr:The_JPS_Experience dbr:The_Blossoms dbr:Don't_Answer_Me dbr:The_Students dbr:It's_All_Coming_Back_to_Me_Now dbr:Pet_Sounds n16:The_Ronettes_1966.JPG dbr:Making_Love_Out_of_Nothing_at_All dbr:Jukebox dbr:ABBA dbr:Spill_(audio) dbr:Todd_Rundgren dbr:Jim_Steinman dbr:I'm_So_Young dbr:The_Walker_Brothers dbc:Recording dbr:Leader_of_the_Pack dbr:Electric_piano dbr:Da_Doo_Ron_Ron dbr:The_Teddy_Bears dbr:Celine_Dion dbr:The_Sun_Ain't_Gonna_Shine_(Anymore) dbr:Air_Supply dbr:You_Don't_Have_to_Say_You_Love_Me dbr:Johnny_Franz dbr:Audio_power dbr:Michael_B._Tretow dbr:Noise_music dbr:Wagnerian_rock dbr:Noise_in_music dbr:Bruce_Springsteen dbr:Jerry_Leiber_and_Mike_Stoller dbr:Wouldn't_It_Be_Nice dbr:Larry_Levine dbr:Excerpt_from_A_Teenage_Opera dbr:Remember_(Walking_in_the_Sand)
dbo:wikiPageExternalLink
n8:books%3Fid=PZ0R4_Oxr-4C%7Cyear=2010%7Cpublisher=MIT n8:books%3Fid=81YIAQAAMAAJ%7Cyear=2005%7Cpublisher=Sanctuary%7Clocation=London%7Cisbn=1-86074-627-6%7Caccess-date=March n8:books%3Fid=a-F4AmTkYgwC%7Cyear=2003%7Cpublisher=Music n23:books%3Fid=81YIAQAAMAAJ%7Curl-status=live n26:hesrebel00ribo%7Curl-access=registration%7Cyear=1989%7Cpublisher=Dutton%7Cisbn=978-0-525-24727-2 n29:books%3Fid=4ckLKGTXRwQC&pg=PA38%7Curl-status=live n8:books%3Fid=4ckLKGTXRwQC&pg=PA38%7Cyear=2007%7Cpublisher=Ashgate n34:books%3Fid=DJM6FgvlWw0C%7Curl-status=live n35:books%3Fid=xeR-tetr45MC%7Curl-status=live n37:books%3Fid=a-F4AmTkYgwC%7Curl-status=live n38:books%3Fid=y4Sk0FNXkjcC%7Curl-status=live n8:books%3Fid=xeR-tetr45MC%7Cyear=2007%7Cpublisher=St. n8:books%3Fid=DJM6FgvlWw0C%7Cyear=2001%7Cpublisher=University n8:books%3Fid=y4Sk0FNXkjcC%7Cyear=2004%7Cpublisher=Hal n45:books%3Fid=PZ0R4_Oxr-4C%7Curl-status=live
owl:sameAs
dbpedia-uk:Стіна_звуку dbpedia-no:Wall_of_Sound n14:nfwh dbpedia-pl:Ściana_dźwięku dbpedia-gl:Wall_of_Sound dbpedia-fa:دیوار_صوتی_(موسیقی) dbpedia-ja:ウォール・オブ・サウンド dbpedia-ru:Стена_звука dbpedia-fr:Mur_de_son dbpedia-it:Wall_of_Sound yago-res:Wall_of_Sound freebase:m.021dly dbpedia-nn:Wall_of_Sound dbpedia-es:Wall_of_sound dbpedia-ko:월_오브_사운드 dbpedia-nl:Wall_of_Sound dbpedia-pt:Wall_of_Sound dbpedia-ar:جدار_الصوت_(في_الموسيقى) dbpedia-de:Wall_of_Sound wikidata:Q1856554 dbpedia-sv:Wall_of_Sound dbpedia-af:Klankmuur dbpedia-ca:Mur_de_so
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:Cite_book dbt:Primary_source_inline dbt:Wiktionary dbt:Refend dbt:Reflist dbt:Refbegin dbt:Short_description dbt:Main dbt:Category_see_also dbt:Quote_box dbt:Sfn dbt:Blockquote dbt:See_also dbt:Phil_Spector dbt:Music_production dbt:About-distinguish-text dbt:Rock_music dbt:Listen dbt:Use_mdy_dates dbt:Citation dbt:Pop_music dbt:Clear dbt:Specific-section
dbo:thumbnail
n13:Phil_Spector_with_MFQ_1965.png?width=300
dbp:align
right
dbp:description
The Righteous Brothers' 1965 single "You've Lost That Lovin' Feelin'" stands as an example of a Spector production with open spaces, contradicting the Wall of Sound's reputation as pure noise. "Wouldn't It Be Nice" from Pet Sounds features an assortment of pianos, accordions, and guitars augmenting each other.
dbp:filename
Beach Boys-wouldn t it be nice.ogg Righteous Brothers - You've Lost That Lovin' Feelin'.ogg
dbp:quote
We were working on the transparency of music; that was the Teddy Bears sound: you had a lot of air moving around, notes being played in the air but not directly into the mics. Then, when we sent it all into the chamber, this air effect is what was heard—all the notes jumbled and fuzzy. This is what we recorded—not the notes. The chamber.
dbp:source
—Marshall Leib
dbp:title
The Beach Boys – "Wouldn't It Be Nice" The Righteous Brothers – "You've Lost That Lovin' Feelin'"
dbp:width
25.0
dbo:abstract
Wall of Sound (engelska 'ljudvägg'), även kallad Spector-soundet, är en musikproduktionsformel som utvecklats av den amerikanske musikproducenten Phil Spector på Gold Star Studios på 1960-talet, med stöd från ingenjörerna Stan Ross, Larry Levine, och studiomusikerna som var kända som "". Avsikten var att skapa en tät estetik som lät bra på AM-radio och jukeboxar som var populära på den tiden. Som Spector förklarade 1964, "jag var ute efter ett sound, ett sound som var så starkt att om materialet inte var det bästa, skulle ljudet ändå bära inspelningen. Det var ett fall av att utöka, utöka. Allt passade ihop som ett pussel." För att uppnå Wall of Sound krävde Spectors arrangemang stora ensembler (inklusive några instrument som inte brukade användas för att spela i grupp, såsom elektrisk och akustiska gitarrer), med flera instrument i dubbla lager och till och med tredubbla lager för att skapa ett fylligare och rikare ljud. Spector, som också tog med en rad orkestrala instrument – stråkar, träblåsinstrument, brass och slagverk – som inte tidigare förknippats med popmusik riktad till ungdomar, kännetecknar hans metod som "ett Wagnerskt förhållningssätt till rock'n'roll: lite symfonier för barnen". Larry Levine erinrade sig: "Senare fick jag reda på att det fanns andra ljudtekniker som försökte kopiera Wall of Sound genom att vrida upp alla reglage för att få full mättnad, men allt som hände var att de fick distorsion." Komplexiteten i Wall of Sound-tekniken var utan motstycke när det gällde ljudproduktion för populärmusik. Wrecking Crew-gitarristen Barney Kessel anmärkte senare: "Musikaliskt var det fruktansvärt enkelt, men det sätt han spelade in och mickade det, smetades ljudet ut så att man inte kunde särskilja något instrument. Tekniker som distorsion och eko var inte nya, men Phil kom och använde dem för att göra ljud som inte hade gjorts tidigare. Jag tyckte att det var genialt." Enligt Beach Boys ledare Brian Wilson, som använde formeln i stor utsträckning: "Under 1940- och -50-talet var arrangemangen "OK här, lyssna till valthornet" eller "lyssna på det här stråkavsnittet nu." Det var ett bestämt ljud. Det var inte kombinationer av ljud, och med Phil Spector hittade vi ljudkombinationer, som—vetenskapligt sett—är en lysande del av en ljudproduktion." 월 오브 사운드(Wall of Sound) 또는 스펙터 사운드(Spector Sound)는 1960년대 에서 미국의 음반 프로듀서 필 스펙터가 고안한 음악제작공식이다. 엔지니어 과 세션 음악인들의 연합체인 ''의 단원들과 함께 만들었다. 이것의 목적은 독특하고 빽빽한 오케스트라식 미학을 창조해내는 데 있었다. 당시에 라디오나 주크박스가 음악을 전달하는 매체였던 것도 한 이유였다. 스펙터 자신은 다음과 같이 설명한다. "저는 그러한 사운드를 찾고 있었습니다. 사운드가 너무 굉장한지라 원곡이 그리 좋지 못하더라도 사운드의 힘으로 레코드를 이끌어갈 수 있는 그런 것을 말입니다. 증폭시키고 거듭 증폭시키는 것입니다. 흡사 퍼즐과 같이 모두 잘 들어맞았습니다." Стена звука (англ. Wall of Sound) — название техники звукозаписи и аранжировки поп- и рок-музыки, разработанной и впервые применённой продюсером и звукоинженером Филом Спектором и по-своему осмысленной Oусли «Медведем» Стэнли, звукооператором группы The Grateful Dead. Изначально принцип техники заключался в многократном дублировании инструментальных партий и многослойной их записи. Общее звучание слагалось из микса многократно исполненных дублей, зачастую подвергнутых дополнительным обработкам, чем создавался мощный инструментальный напор. Термин имел и иное значение — группа The Grateful Dead использовала т. н. «стену звука» на своих концертных выступлениях — в виде тщательно рассчитанной конструкции динамиков, позволявшей озвучивать зал не с так называемой PA (public adressed)-аппаратуры усиления и воспроизведения, стоящей на «порталах» сцены, а с «бекстэйджа» (то есть пространства сцены за музыкантами). При этом функцию звукорежиссёра выполняли сами музыканты, создавая звуковой баланс по собственному усмотрению, в соответствии с понимаемыми художественными задачами. В 1970-х годах эта «стена» постоянно увеличивалась, так как группа инвестировала в неё существенную часть своей прибыли, чтобы обеспечить наилучший возможный звук на концертах. Каждый год добавлялись несколько динамиков, пока стена не достигла высоты в 10 метров и веса в несколько сотен тонн. В современной звукозаписи «стеной звука», как правило, называют записи, в которых акцент идёт не на звучании отдельных инструментов, а на цельности и мощности общего звучания. В отличие от ранних записей, в которых инструменты «раскидывались» на правый и левый канал неравномерно (барабаны в один, вокал в другой и т. п.), в основе «стены звука» лежит принцип баланса левого и правого канала, что достигается путём компоновки инструментов по их частотным характеристикам и в итоге даёт мощное стерео. При записи инструменты обычно выравнивают по их средней громкости и равномерно распределяют по всему стереополю.Вокал в таких записях не выделяется на фоне других инструментов, а порой звучит даже тише инструментальной части. в культуре * песня «» группы Slade с альбома-сборника Wall of Hits (1991) Wall of Sound (englisch für ‚Klangmauer‘) wird in der Musikproduktion die von Musikproduzent Phil Spector ab 1962 in den Gold Star Studios von Hollywood mit seinen Künstlern bis 1966 hergestellte Popmusik bezeichnet, die durch eine hohe Sounddichte und durch intensiven Einsatz von Audioeffekten gekennzeichnet ist und oft mit einer Überorchestrierung verbunden war. Wall of Sound, também chamado de Spector Sound, é uma fórmula de produção para gravações de música pop e rock desenvolvida por Phil Spector na década de 1960. O intento era de criar uma estética de som densa, reverberada e com muitas camadas que soasse bem em aparelhos de rádio AM e jukeboxes, bastante populares à época. A fórmula foi tipificada por meio do uso de várias guitarras, entre elétricas e acústicas, sincronizadas em uníssono, com arranjos instrumentais tocados por um grande número de músicos, em proporções similares às de uma orquestra, e da gravação do resultado composto com o auxílio de uma câmara de eco. Wall of Sound (klankmuur) is een geluidsopnametechniek waarbij gestreefd wordt naar een zo vol mogelijk diffuus geluid, waarbij de onderlinge muziekinstrumenten moeilijk te onderscheiden zijn. Phil Spector was de uitvinder van deze werkwijze. Hij streefde naar een zo goed mogelijke beluisterbaarheid van popmelodieën op elke stereo-installatie, ook al was de kwaliteit hiervan nog zo slecht. Als referentie beluisterde hij zijn mixen op een autoradio. Het typerende van de Wall of Sound is: * lange bastonen * snelle percussie (meestal sambaballen en/of castagnetten) * een heel zware bassdrum (of pauken) in de achtergrond * een constant neuriënd koor * leadzang die niet (duidelijk) boven de begeleiding uitkomt Door deze elementen ontstaat een geluid waar geen microseconde stilte in zit. ウォール・オブ・サウンド(Wall of Sound、音の壁)は、アメリカ合衆国の音楽プロデューサーフィル・スペクターが1960年代前半に開発した、音圧を上げるための音楽制作手法またはそれによる音楽作品。各パートが分離せずにまとまった力強い音は、後の音楽シーンに多大なる影響を与えた。狭義ではスペクター作品のみ、広義では影響を受けた作品を含む。 جدار الصوت (يُدعى أيضًا صوت سبيكتور) هو إحدى صيغ الإنتاج الموسيقي التي طورها منتج التسجيلات الأمريكي فيل سبيكتور في غولد ستار ستوديوز في ستينيات القرن العشرين، بمساعدة المهندس لاري ليفين ومجموعة من موسيقيي الجلسات الذين عُرفوا لاحقًا باسم «ذا ريكنغ كرو». طُور جدار الصوت بهدف استغلال إمكانيات تسجيل الستوديو لخلق جمالية أوركسترالية ذات كثافة غير مسبوقة، إذ تجلت بوضوح في أجهزة الراديو وصناديق الموسيقا الخاصة بذلك العصر. شرح سبيكتور في عام 1964: «بحثت عن صوت ما، صوت قوي للغاية من شأنه دعم التسجيل في حال عدم وجود مادة تسجيل جيدة. لقد كانت حالة من التقوية، والتقوية. تلاءم كل شيء من بعضه بشكل مشابه لقطع الأحجية». نشأت بعض الأفكار الخاطئة حيال جدار الصوت، إذ اعتُقد أن تطويره معتمد ببساطة على رفع الضجيج والتشويه إلى الحد الأقصى، لكن تطلبت طريقة تطويره قدرًا أكبر من التظليل الموسيقي. من أجل الوصول إلى جدار الصوت، دعت ترتيبات سبيكتور العديد من الفرق الموسيقية الكبيرة للمشاركة (بما في ذلك بعض الأدوات الموسيقية غير المستخدمة عادة في عزف الفرق، مثل الغيتار الصوتي أو الكهربائي)، بالإضافة إلى استخدام الأدوات الموسيقية المتعددة بهدف مضاعفة العديد من الأجزاء مرتين أو ثلاث مرات لخلق نغمة غنية وثرية أكثر. على سبيل المثال، حرص سبيكتور في أغلب الأوقات على مضاعفة جزء معين عبر عزفه بواسطة غيتار صوتي مع بيانو كهربي وهاربسكورد. يتعذر على المستمع التمييز بين هذه الآلات الثلاث عند مزجها بشكل جيد. شملت ميزات الصوت الأخرى إدخال سبيكتور سلسلة من الأدوات الموسيقية الأوركسترالية (الآلات الوترية، وآلات النفخ الخشبية، وآلات النفخ النحاسية والآلات الإيقاعية) غير المستخدمة سابقًا في موسيقا البوب الموجهة للشباب. سُلط الضوء أيضًا على رد الصوت من حجرة الصدى من أجل الحصول على تركيب إضافي. وصف أساليبه بأنها «نهج فاغنري للروك آند رول: سيمفونيات صغيرة للأطفال». تؤدي دمج الفرق الموسيقية مع رد الصوت أيضًا إلى زيادة متوسط القوة الصوتية بشكل مشابه للضاغط الصوتي. بحلول عام 1979، أصبح استخدام الضاغط إحدى الممارسات الشائعة في أجهزة الراديو، ما أدى إلى خلق الاتجاه الذي مهد الطريق لظهور حرب الجهارة في ثمانينات القرن العشرين. شكلت تعقيدات هذه التقنية سابقة في مجال إنتاج الصوت للموسيقى الشعبية. وفقًا للمؤدي الرئيسي في فرقة ذا بيتش بويز براين ويلسون، الذي استخدم هذه الصيغة على نطاق واسع: «في الأربعينيات والخمسينيات، اعتُبرت الترتيبات «جيدة هنا، استمع إلى هذا البوق الفرنسي» أو «استمع إلى مقطع الوتر هذا الآن». كان جميعها بمثابة صوت محدد. لم تشمل مجموعات مركبة من الأصوات واستطعنا، مع مجيء فيل سبيكتور، إيجاد مجموعات صوتية مركبة، التي تمثل – من الناحية العلمية – جانبًا رائعًا لإنتاج الصوت». Wall of sound (en español, muro de sonido; también llamado Spector sound)​​ es una fórmula de producción para las grabaciones de pop y rock desarrollada por el productor musical estadounidense Phil Spector a principios de la década de 1960 en los estudios Gold Star en Los Ángeles, California. Trabajando con ingenieros de sonido como Larry Levine, Stan Ross y el grupo de músicos de sesión The Wrecking Crew, Spector creó un sonido denso, reverberado y con muchas capas que sonaba muy bien a través de las radios AM y en las jukeboxes, tan populares en ese momento. Creó este sonido haciendo tocar a varios guitarristas, tanto con guitarras eléctricas como acústicas, todos a la vez y al unísono, añadiendo además arreglos instrumentales tocados por una gran cantidad de músicos, llegando a alcanzar proporciones similares a las de una orquesta. Para la grabación del sonido usaba una sala de eco. Il Wall of Sound (chiamato anche Spector Sound) è una tecnica di produzione musicale utilizzata nelle registrazioni di musica pop e rock, sviluppata durante i primi anni 1960 dal produttore discografico Phil Spector presso i Gold Star Studios di Los Angeles, con l'assistenza dell'ingegnere Larry Levine e del conglomerato di musicisti di sessione poi noto come "the Wrecking Crew". L'intenzione era quella di sfruttare le possibilità della registrazione in studio per creare sonorità insolitamente dense per avere un ottimo rendimento attraverso le radio e i jukebox dell'epoca. «Стіна звуку» (англ. Wall of Sound) — назва специфічної техніки аранжування і звукозапису поп- та рок-музики, яку запровадив Філ Спектор, власник в 1960-х роках. Сутність «Стіни звуку» полягала в тому, що Спектор збирав у своїй студії велику кількість музикантів, які грали свої партії в унісон, причому в такий спосіб накладалися й партії інструментів, яким не властиве ансамблеве використання, як наприклад електрогітари і бас-гітари. При цьому аранжуванням Спектора були властиве широке використання великих груп інструментів симфонічного оркестру. Завдяки цій техніці, Спектор досягав густого, щільного і потужного звуку, який добре транслювався через AM-радіомовлення, або використовувався у музичних автоматах, популярних в ту епоху. Ефект «стіни звуку» Спектор використав у ряді пісень альбому Let it Be гурту The Beatles. Іншими відомими приклади застосування цієї техніки є пісні: * «Be My Baby» гурту The Ronettes en 1963 * «Dancing Queen» гурту ABBA * «Bohemian Rhapsody» гурту Queen * «Born to Run» Брюса Спрінґстіна та E Street Band Окрім Спектора, аналогічний прийом застосував Браян Вілсон, продюсер гурту The Beach Boys, зокрема він чутний у піснях «God Only Knows», «Wouldn't it Be Nice» і, особливо, психоделічній ». The Wall of Sound (also called the Spector Sound) is a music production formula developed by American record producer Phil Spector at Gold Star Studios, in the 1960s, with assistance from engineer Larry Levine and the conglomerate of session musicians later known as "the Wrecking Crew". The intention was to exploit the possibilities of studio recording to create an unusually dense orchestral aesthetic that came across well through radios and jukeboxes of the era. Spector explained in 1964: "I was looking for a sound, a sound so strong that if the material was not the greatest, the sound would carry the record. It was a case of augmenting, augmenting. It all fit together like a jigsaw." A popular misconception holds that the Wall of Sound was created simply through a maximum of noise and distortion, but the method was actually more nuanced. To attain the Wall of Sound, Spector's arrangements called for large ensembles (including some instruments not generally used for ensemble playing, such as electric and acoustic guitars), with multiple instruments doubling or tripling many of the parts to create a fuller, richer tone. For example, Spector often duplicated a part played by an acoustic piano with an electric piano and a harpsichord. Mixed well enough, the three instruments would then be indistinguishable to the listener. Among other features of the sound, Spector incorporated an array of orchestral instruments (strings, woodwind, brass and percussion) not previously associated with youth-oriented pop music. Reverb from an echo chamber was also highlighted for additional texture. He characterized his methods as "a Wagnerian approach to rock & roll: little symphonies for the kids". The combination of large ensembles with reverberation effects also increased the average audio power in a way that resembles compression. By 1979, the use of compression had become common on the radio, marking the trend that led to the loudness war in the 1980s. The intricacies of the technique were unprecedented in the field of sound production for popular music. According to Beach Boys leader Brian Wilson, who used the formula extensively: "In the '40s and '50s, arrangements were considered 'OK here, listen to that French horn' or 'listen to this string section now.' It was all a definite sound. There weren't combinations of sound and, with the advent of Phil Spector, we find sound combinations, which—scientifically speaking—is a brilliant aspect of sound production." Le mur de son (en anglais : wall of sound) est un effet musical créé par le producteur Phil Spector. Le but est de parvenir à donner à de la musique pop la profondeur sonore d'un orchestre classique lors d'un enregistrement studio. Ściana dźwięku lub spectorowska ściana dźwięku (ang. Wall of Sound lub Spector Sound) – technika realizacji nagrań podczas rejestracji materiału dźwiękowego i jego aranżacji w studiu. Opracowana została w latach 60. XX wieku przez amerykańskiego producenta Phila Spectora we współpracy z , amerykańskim inżynierem dźwięku. Technika polega na wielokrotnym nagrywaniu instrumentów muzycznych i zwielokrotnianiu ich brzmienia. Daje to w rezultacie gęsty, mocny dźwięk – na pierwszym planie lub w tle utworu. Tę technikę podczas sesji nagraniowych wykorzystali tacy muzycy jak Leonard Cohen, Tina Turner oraz grupy The Beach Boys i Ramones. El mur de so (en anglès: wall of sound, també conegut com a Spector Sound) és una tècnica de producció musical creada pel productor nord-americà Phil Spector dins la música pop/rock en durant els anys 60. La idea era explotar les possibilitats que ofereix un estudi de gravació, utilitzar el mateix estudi com si fos un instrument amb cambres de ressò i mitjançant l'afegit de diverses capes de so amb diversos instruments i/o veus, formant la sensació d'homogeneïtat que transmet una orquestra simfònica, i que sonés bé en les ràdios i màquines de discos de l'època... Va aconseguir els resultats desitjats amb l'ajuda de l'enginyer d'àudio i el conglomerat de músics d'estudi conegut com The Wrecking Crew. Spector va reunir a grans grups de músics tocant alguns instruments que generalment no s'usen per tocar en conjunt (per exemple, guitarres elèctriques i acústiques), sovint duplicant i triplicant molts instruments tocats en el mateix to, capa per capa per donar la sensació d'un mur de so. A més, Spector va arreglar les cançons per a grans grups de músics tocant instruments, o afegint veus, tradicionalment associats amb orquestres, per exemple, violins o grans cors. El propi Spector va dir de la seva tècnica que era "un enfocament wagnerià del rock & roll: petites simfonies per als nens", referint-se al fet que aquest mètode de producció era com afegir la idea d'una orquestra de música clàssica com Wagner dins de la música pop/rock, la fusió de dos estils completament diferents. És una tècnica que en aquella època va ser tendència, però actualment s'ha perdut en favor de música amb produccions més senzilles, és a dir, amb menys instruments i més silencis.
gold:hypernym
dbr:Formula
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Wall_of_Sound?oldid=1121970077&ns=0
dbo:wikiPageLength
38837
dbo:soundRecording
dbr:Wall_of_Sound__Sound__1
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Wall_of_Sound