This HTML5 document contains 209 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
n17http://dbpedia.org/resource/File:
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
n30https://global.dbpedia.org/id/
dbpedia-eohttp://eo.dbpedia.org/resource/
dbpedia-trhttp://tr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
dbpedia-pthttp://pt.dbpedia.org/resource/
n19http://www.coha.org/the-failings-of-chile%E2%80%99s-education-system-institutionalized-inequality-and-a-preference-for-the-affluent/
n12http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
dbpedia-arhttp://ar.dbpedia.org/resource/
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
dbphttp://dbpedia.org/property/
dbpedia-thhttp://th.dbpedia.org/resource/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
n11https://www.aclu.org/files/assets/
dbpedia-nlhttp://nl.dbpedia.org/resource/
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/

Statements

Subject Item
dbr:2011–2013_Chilean_student_protests
rdf:type
owl:Thing
rdfs:label
Mouvement étudiant chilien de 2011 2011–2013 Chilean student protests احتجاجات الطلاب التشيليين 2011-2013 Studentenprotesten in Chili in 2011 Schüler- und Studentenproteste in Chile 2011–2012 Priedukadaj movadoj en Ĉilio en 2011 Студенческие протесты в Чили (2011—2013) Mobilização estudantil no Chile em 2011-2012 Proteste degli studenti cileni nel 2011 Movilización estudiantil en Chile de 2011 Studentprotesterna i Chile 2011
rdfs:comment
De studentenprotesten in 2011 in Chili waren een reeks van studentenprotesten in meerdere plaatsen in Chili. De betogers eisten een hervorming van het onderwijs, meer staatssteun voor het secundair onderwijs en de aanpak van misbruiken in het hoger onderwijs. Slechts 45% van de hogeschoolstudenten in Chili gaan naar publieke scholen, en de meeste universiteiten zijn ook privé. Studentprotesterna i Chile 2011 (Spanska: Movilización estudiantil en Chile de 2011 eller Invierno Chileno dvs. Chilenska vintern) är en serie sammanhängande protester som pågick mellan april 2011 till 2013 bland studenter och elever i Chiles skolor och högskolor. Lärarnas fackförbund och föräldrarna till studenterna/eleverna deltog också i rörelsen, likaså gruvarbetare som varit i strejk av andra anledningar. Protesterna var bland de största sedan demokratin återinfördes i landet 1990. Bei den Schüler- und Studentenprotesten in Chile im Jahr 2011 und im Jahr 2012, an denen sich zeitweise auch Gewerkschaften des produzierenden Gewerbes beteiligten, wurden umfassende Reformen im Bildungssystem des Landes gefordert. Es waren die größten Proteste in Chile seit der Rückkehr zur Demokratie im Jahre 1989. Die Bewegung wurde vor allem von Studentenverbänden organisiert, jedoch nahmen zeitweise auch Lehrer, Hochschulprofessoren und Eltern teil. Les mouvements étudiants chiliens de 2011 forment une série de manifestations réalisées par des étudiants issus de l'université et de l'enseignement secondaire, qui ont eu lieu au cours du premier et deuxième semestre de 2011. Gabriel Boric, élu président de la république en 2021, est une figure importante de ces manifestations. Студенческие протесты в Чили в 2011—2013 годах, также Чилийская студенческая зима (исп. El invierno estudiantil chileno) — серия массовых акций протеста, получившие в местной прессе название «чилийский конфликт в сфере образования». Протесты возглавляются студентами с целью добиться большего участия государства в системе среднего и высшего . В настоящее время в Чили, только 45 % старшеклассников учатся в традиционных государственных школах и большинство университетов также частные. С конца эпохи Пиночета (1990) не было создано новых государственных университетов, хотя число студентов возросло. الاحتجاجات التشيلية 2011-2013 —المعروفة باسم الشتاء التشيلي (إشارةً إلى الاحتجاجات الكبيرة في أغسطس 2011) أو الصراع التعليمي في تشيلي (كما هو موصوف في وسائل الإعلام التشيلية)- سلسلة من الاحتجاجات التي قادها الطلاب في جميع أنحاء تشيلي، مطالبين بوضع إطار جديد للتعليم في البلاد، بما في ذلك مشاركة الدولة المباشرة في التعليم الثانوي ووضع حد لوجود الربح في التعليم العالي. يدرس حاليًا في تشيلي 45% فقط من طلاب المدارس الثانوية في المدارس العامة التقليدية ومعظم الجامعات خاصة أيضًا. لم تُؤسس جامعات عامة جديدة منذ نهاية الانتقال التشيلي إلى الديمقراطية عام 1990، رغم ازدياد عدد طلاب الجامعات. Nel corso del 2011, in Cile, è stata messa in atto una serie di proteste studentesche determinate dalla mobilitazione di studenti universitari e di scuola secondaria. Le richieste insistono su un nuovo quadro di riferimento per il sistema educativo del Cile, compresa una più diretta partecipazione dello stato nell'educazione secondaria e uno stop ai grandi profitti nell'educazione superiore. Tra le risposte del governo vi è stata la creazione di un nuovo fondo per l'educazione e un rimpasto di governo che ha visto l'avvicendamento del Ministro dell'educazione del paese. Tuttavia, il governo non ha fondamentalmente affrontato le richieste del movimento studentesco, con il presidente cileno Sebastián Piñera che insiste sul concetto di educazione come "bene di consumo" e del "profitto come co La priedukadaj movadoj en Ĉilio en 2011, lanĉitaj unue de la studentoj en universitato, due de la liceanoj, kaj poste de la studentoj en profesiaj institutoj kaj teĥnikaj lernejoj, ktp, enhavas ekde marto naciskalajn manifestaciojn, fastostrikojn, policajn perfortojn kaj okupadojn de lernejoj. Tiuj movadoj fondiĝis sur la depostulo je pliigo de edukada partopreno fare de la Ŝtato, kiu aktuale nur regas 25% de la edukada sistemo. La movadoj depostulas demokratiiĝon de la rajto je edukado kaj forigon de profitcelaj lernejoj. La movilización estudiantil de 2011 corresponde a una serie de manifestaciones realizadas a nivel nacional por estudiantes universitarios y de secundaria de Chile durante 2011. Han sido consideradas como las movilizaciones más importantes de los últimos años y una de las mayores desde el retorno a la democracia. A mobilização estudantil de 2011-2012 no Chile correspondeu a uma série de manifestações realizadas a nível nacional por estudantes universitários e do ensino secundário chilenos, a partir do primeiro semestre de 2011. Chegou a ser considerada como das mais importantes dos últimos anos, mesmo comparando com a de 2006. The 2011–2013 Chilean protests – known as the Chilean Winter (in particular reference to the massive protests of August 2011) or the Chilean Education Conflict (as labelled in Chilean media) – were a series of student-led protests across Chile, demanding a new framework for education in the country, including more direct state participation in secondary education and an end to the existence of profit in higher education. Currently in Chile, only 45% of high school students study in traditional public schools and most universities are also private. No new public universities have been built since the end of the Chilean transition to democracy in 1990, even though the number of university students has increased.
rdfs:seeAlso
dbr:Chile dbr:Education
foaf:depiction
n12:La_educación_no_cabe_en_tu_Moneda.jpg n12:La_educación_no_se_vende.jpg n12:Sebastián_Piñera_anuncia_el_GANE.jpg n12:Liceo_andres_bello_en_toma.jpg n12:Free_education_protests_Pichilemu.jpg n12:Marcha_de_escolares_en_Santiago.jpg n12:Uncle_Sebastian.jpg n12:Marcha_estudiantes_Chile.jpg
dcterms:subject
dbc:Impact_of_the_Arab_Spring dbc:2011_protests dbc:2012_in_Chile dbc:Social_history_of_Chile dbc:2011_in_Chile dbc:Student_strikes dbc:2013_in_Chile dbc:2013_protests dbc:Student_protests_in_Chile dbc:2012_protests
dbo:wikiPageID
32071886
dbo:wikiPageRevisionID
1113621469
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Carabineros_de_Chile dbc:2012_protests dbr:Matrimony dbc:2011_protests dbr:Harald_Beyer_Burgos dbr:El_Mercurio dbr:List_of_countries_by_income_inequality dbr:Augusto_Pinochet dbr:For-profit dbc:Impact_of_the_Arab_Spring dbr:School_voucher dbr:Strike_action dbr:Andrés_Chadwick dbr:Universidad_de_Chile dbr:Leaders_of_the_2011_Chilean_protests dbc:2012_in_Chile dbr:Communist_Party_of_Chile dbr:Secondary_education dbr:Santiago_Metropolitan_Region dbr:2008_student_protests_in_Chile dbc:Social_history_of_Chile dbr:Online_activism dbr:Cabinet_shuffle dbr:List_of_protests_in_the_21st_century dbc:2011_in_Chile dbr:Santiago dbr:Magallanes_Province dbc:Student_strikes dbr:Chilean_transition_to_democracy dbr:Cacerolazo dbr:2010_Chilean_earthquake dbr:Evelyn_Matthei dbr:State_ownership n17:La_educación_no_cabe_en_tu_Moneda.jpg dbr:Joaquín_Lavín n17:Marcha_de_escolares_en_Santiago.jpg n17:Marcha_estudiantes_Chile.jpg dbr:Concertación dbr:Senate_of_Chile n17:Liceo_andres_bello_en_toma.jpg dbr:New_Majority_(Chile) dbr:Prueba_de_Selección_Universitaria dbr:Salvador_Allende dbr:Ultra-leftism dbr:Education_in_Chile dbr:Heritage_Foundation dbr:El_Teniente dbr:Flash_mob dbr:Instituto_Nacional dbr:Gabriel_Salazar dbr:UNESCO dbr:Demonstration_(people) dbr:Confederation_of_Chilean_Students dbr:Southern_University_of_Chile dbr:Minister_of_Education dbr:Camila_Vallejo dbr:Center_for_Public_Studies dbr:University_of_Chile_Student_Federation dbr:Student_voice dbr:Chilean_presidential_election,_2013 dbr:Liceo_José_Victorino_Lastarria_(Santiago) dbc:2013_in_Chile dbr:Chile dbr:2011_Magallanes_protests dbr:Rechtsstaat dbr:Barricade dbc:2013_protests dbr:Apartheid dbr:Isla_Teja dbr:Chilean_Communist_Party dbc:Student_protests_in_Chile dbr:Rodrigo_Hinzpeter dbr:Anarchist dbr:Gabriel_Boric n17:Uncle_Sebastian.jpg dbr:1973_Chilean_coup_d'état dbr:15-M_Movement dbr:Government-backed_loan dbr:Giorgio_Jackson dbr:Arab_Spring dbr:Job_market dbr:Penguin_Revolution dbr:Universidad_Austral_de_Chile dbr:University_of_Chile dbr:OECD dbr:The_Economist dbr:Mario_Waissbluth n17:Sebastián_Piñera_anuncia_el_GANE.jpg dbr:Sebastián_Piñera dbr:2006_student_protests_in_Chile dbr:Michelle_Bachelet dbr:Cristián_Monckeberg dbr:Free_education dbr:Chilean_Socialist_Party dbr:BBC dbr:Felipe_Bulnes dbr:Universidad_de_Santiago_de_Chile dbr:Martin_Carnoy dbr:Peru dbr:Occupation_(protest) dbr:Ministry_of_Education_(Chile) dbr:Workers'_United_Center_of_Chile dbr:Intendant dbr:Biobío_Region dbr:Avenida_Libertador_General_Bernardo_O'Higgins dbr:Freedom_of_education dbr:David_Urrea dbr:Pontifical_Catholic_University_of_Chile dbr:La_Polar dbr:Military_dictatorship dbr:Hunger_strike n17:Free_education_protests_Pichilemu.jpg dbr:HidroAysén dbr:PISA dbr:Mapuche
dbo:wikiPageExternalLink
n11:global_protest_suppression_report_inclo.pdf n19:
owl:sameAs
dbpedia-de:Schüler-_und_Studentenproteste_in_Chile_2011–2012 dbpedia-th:การประท้วงของกลุ่มนักเรียนในชิลี_พ.ศ._2554-2556 dbpedia-eo:Priedukadaj_movadoj_en_Ĉilio_en_2011 dbpedia-tr:2011-2012_Şili_öğrenci_protestoları dbpedia-ru:Студенческие_протесты_в_Чили_(2011—2013) dbpedia-ar:احتجاجات_الطلاب_التشيليين_2011-2013 dbpedia-pt:Mobilização_estudantil_no_Chile_em_2011-2012 dbpedia-sv:Studentprotesterna_i_Chile_2011 dbpedia-nl:Studentenprotesten_in_Chili_in_2011 dbpedia-it:Proteste_degli_studenti_cileni_nel_2011 wikidata:Q1324624 dbpedia-fr:Mouvement_étudiant_chilien_de_2011 dbpedia-es:Movilización_estudiantil_en_Chile_de_2011 n30:LkRj
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:Short_description dbt:Infobox_civil_conflict dbt:Use_mdy_dates dbt:Reflist dbt:Expand_section dbt:Impact_of_the_Arab_Spring dbt:See_also
dbo:thumbnail
n12:La_educación_no_se_vende.jpg?width=300
dbp:arrests
~1800 students
dbp:caption
Sign reading 'Education is not for sale'
dbp:date
May 2011–2013
dbp:fatalities
One student protester
dbp:goals
The end of the Chilean school voucher system, its replacement by a public education system managed by the state. The end of for-profit education. Changes to tax code to better finance education.
dbp:injuries
Several hundred protesters 500
dbp:methods
*Demonstrations *Occupations *National strikes *Flash mobs *Online activism *Hunger strikes *Barricades
dbp:place
dbr:Chile
dbp:result
Protests quelled
dbp:title
2011
dbo:abstract
De studentenprotesten in 2011 in Chili waren een reeks van studentenprotesten in meerdere plaatsen in Chili. De betogers eisten een hervorming van het onderwijs, meer staatssteun voor het secundair onderwijs en de aanpak van misbruiken in het hoger onderwijs. Slechts 45% van de hogeschoolstudenten in Chili gaan naar publieke scholen, en de meeste universiteiten zijn ook privé. De eerste reactie van de regering was een voorstel voor een nieuw onderwijsfonds en een herschikking waarbij de minister van Onderwijs vervangen werd door Felipe Bulnes. Dit was niet genoeg om het ongenoegen van de studenten te minderen, ook omdat president Sebastián Piñera volhield dat onderwijs een "consumptieartikel" is en dat "winst (in het onderwijs) een compensatie is voor hard werk". Het tweede voorstel van de regering op 1 augustus 2011 kwam meer tegemoet aan de eisen van de studenten, maar werd toch verworpen. De protesten bleven aanhouden. Door de studentenprotesten daalde de populariteit van Piñera sterk in de peilingen, tot slechts 26% en 30% in augustus 2011. Een peiling in augustus gaf aan dat 72% tot 81% van de Chilenen de studentenbeweging steunde. De beweging leidde tot het aftreden van de Minister van Onderwijs Felipe Bulnes in december 2011. Vier studentenleiders werden in 2013 in de Kamer van Afgevaardigden verkozen. De onderwijshervormingen bleven een centraal thema in de Chileense politiek. الاحتجاجات التشيلية 2011-2013 —المعروفة باسم الشتاء التشيلي (إشارةً إلى الاحتجاجات الكبيرة في أغسطس 2011) أو الصراع التعليمي في تشيلي (كما هو موصوف في وسائل الإعلام التشيلية)- سلسلة من الاحتجاجات التي قادها الطلاب في جميع أنحاء تشيلي، مطالبين بوضع إطار جديد للتعليم في البلاد، بما في ذلك مشاركة الدولة المباشرة في التعليم الثانوي ووضع حد لوجود الربح في التعليم العالي. يدرس حاليًا في تشيلي 45% فقط من طلاب المدارس الثانوية في المدارس العامة التقليدية ومعظم الجامعات خاصة أيضًا. لم تُؤسس جامعات عامة جديدة منذ نهاية الانتقال التشيلي إلى الديمقراطية عام 1990، رغم ازدياد عدد طلاب الجامعات. وبعيدًا عن المطالب المحددة المتعلقة بالتعليم هناك شعور بأن الاحتجاجات تعكس استياءً عميقًا بين بعض أجزاء المجتمع مع ارتفاع مستوى عدم المساواة في البلاد. تضمنت الاحتجاجات مسيرات سلمية ضخمة، لكنها شملت أيضًا حجمًا كبيرًا من العنف من جانب المتظاهرين وشرطة مكافحة الشغب كذلك. كان أول رد فعلٍ حكومي واضح على الاحتجاجات هو اقتراح إنشاء صندوق تعليميّ جديد وتعديل وزاري أقالَ وزير التعليم خواكين لافين الذي كان يُنظر إليه على أنه لا يعالج بشكل أساسي مخاوف الحركة الطلابية. كما رُفضت المقترحات الحكومية أخرى. La priedukadaj movadoj en Ĉilio en 2011, lanĉitaj unue de la studentoj en universitato, due de la liceanoj, kaj poste de la studentoj en profesiaj institutoj kaj teĥnikaj lernejoj, ktp, enhavas ekde marto naciskalajn manifestaciojn, fastostrikojn, policajn perfortojn kaj okupadojn de lernejoj. Post aliaj tiaj movadoj en 2006, tiu-ĉi estas taksita je plej granda movado ekde la reveno de demokratio en Ĉilio kaj fino de armea reĝimo, kiu enkondukis, la 7a de marto 1990, la Priedukadan Konstitucian Leĝon (Ley Orgánica Constitucional de Enseñanza) promulgita far Pinoĉeto; tiu ĉefrola leĝo, apenaŭ modifita de la Priedukada Ĝenerala Leĝo de 2009, permesis la disvolviĝon de la profitcela privata sektoro. Tiuj movadoj fondiĝis sur la depostulo je pliigo de edukada partopreno fare de la Ŝtato, kiu aktuale nur regas 25% de la edukada sistemo. La movadoj depostulas demokratiiĝon de la rajto je edukado kaj forigon de profitcelaj lernejoj. A mobilização estudantil de 2011-2012 no Chile correspondeu a uma série de manifestações realizadas a nível nacional por estudantes universitários e do ensino secundário chilenos, a partir do primeiro semestre de 2011. Chegou a ser considerada como das mais importantes dos últimos anos, mesmo comparando com a de 2006. Esta mobilização, ao contrário das anteriores - que apenas reuniram estudantes de escolas municipais e subvencionadas das 25 universidades pertencentes ao Conselho de Reitores das Universidades Chilenas - conseguiu pela primiera vez convocar estudantes de escolas particulares pagas, Centros de Formação Técnica (CFT), Institutos Profissionais (IP) e universidades privadas, ou seja, todo o sistema educacional chileno. As primeiras mobilizações nacionais foram convocadas pela Confederação de Estudantes do Chile (CONFECH), uma organização que reúne as associações de estudantes das universidades que integram o Conselho de Reitores das Universidades Chilenas - conhecidas como "tradicionais" - em meados de maio de 2011. Os principais porta-vozes do movimento universitário foram Camila Vallejo, presidente da Federação de Estudantes da Universidade do Chile (FEUCH) e Giorgio Jackson, presidente da Federação de Estudantes da Universidade Católica do Chile (FEUC). Gradualmente, mas com maior força a partir da primeira quinzena de junho de 2011, os estudantes do ensino secundário começaram a tomar as suas escolas, exigindo medidas que, na sua grande maioria, provêm da manifestação de 2006, conhecida como "Revolução Pinguina". Representando os estudantes do Ensino Secundário está a Assembleia Coordenadora de Estudantes do Ensino Secundário (ACES) e a Federação Metropolitana de Estudantes do Ensino Secundário (FEMES). Studentprotesterna i Chile 2011 (Spanska: Movilización estudiantil en Chile de 2011 eller Invierno Chileno dvs. Chilenska vintern) är en serie sammanhängande protester som pågick mellan april 2011 till 2013 bland studenter och elever i Chiles skolor och högskolor. Lärarnas fackförbund och föräldrarna till studenterna/eleverna deltog också i rörelsen, likaså gruvarbetare som varit i strejk av andra anledningar. Protesterna var bland de största sedan demokratin återinfördes i landet 1990. 2011 års protester skiljer sig från tidigare års genom att nästan samtliga kategorier av studenter och elever deltog, för första gången deltog studenter och elever både från privata och offentliga lärosäten. Chiles Elev och Studentförbund, med talespersonen Gabriel Boric lade fram krav på att få slut på den olagliga vinstverksamheten inom Chiles högskolor och skolor, men president Sebastián Piñera svarade med att kalla utbildning för "konsumtionsvara" och sa att "vinst [inom utbildningsektorn] är kompensation för hårt arbete". Studentprotesterna medförde att opinionssiffrorna för den sittande presidenten, Sebastián Piñera, har sjönk markant och enligt opinionsundersökningar låg på mellan 25% och 30%, medan stödet för studenternas krav låg på 76%. Bei den Schüler- und Studentenprotesten in Chile im Jahr 2011 und im Jahr 2012, an denen sich zeitweise auch Gewerkschaften des produzierenden Gewerbes beteiligten, wurden umfassende Reformen im Bildungssystem des Landes gefordert. Es waren die größten Proteste in Chile seit der Rückkehr zur Demokratie im Jahre 1989. Die Bewegung wurde vor allem von Studentenverbänden organisiert, jedoch nahmen zeitweise auch Lehrer, Hochschulprofessoren und Eltern teil. Die ersten Proteste fanden Ende April und Anfang Mai in einigen Universitäten des Landes statt. Zum ersten nationalweiten Protestmarsch am 12. Mai 2011 rief das Bündnis von Studentenorganisationen mehrerer Universitäten Confech auf. Im Juni und im Juli 2011 begann die Anzahl von protestierenden Schülern und Studenten erheblich anzusteigen. Zum Protestmarsch am 9. August 2011 riefen auch andere Verbände, vor allem die wichtigste Gewerkschaft des Landes (Central Unica de Trabajadores – CUT), auf. Gegen Ende des Jahres 2011 ebbten die Proteste ab. Die letzten fanden im November 2011 statt. Nel corso del 2011, in Cile, è stata messa in atto una serie di proteste studentesche determinate dalla mobilitazione di studenti universitari e di scuola secondaria. Le richieste insistono su un nuovo quadro di riferimento per il sistema educativo del Cile, compresa una più diretta partecipazione dello stato nell'educazione secondaria e uno stop ai grandi profitti nell'educazione superiore. Tra le risposte del governo vi è stata la creazione di un nuovo fondo per l'educazione e un rimpasto di governo che ha visto l'avvicendamento del Ministro dell'educazione del paese. Tuttavia, il governo non ha fondamentalmente affrontato le richieste del movimento studentesco, con il presidente cileno Sebastián Piñera che insiste sul concetto di educazione come "bene di consumo" e del "profitto come compenso per il lavoro duro (nel settore educativo)" La movilización estudiantil de 2011 corresponde a una serie de manifestaciones realizadas a nivel nacional por estudiantes universitarios y de secundaria de Chile durante 2011. Han sido consideradas como las movilizaciones más importantes de los últimos años y una de las mayores desde el retorno a la democracia. Estas movilizaciones surgieron de parte de estudiantes que rechazan el sistema educacional chileno, que provee una amplia participación del sector privado respecto a la del Estado. En el año 2011, solo el 25 % del sistema educativo era financiado por el Estado, mientras que los estudiantes aportaban el otro 75 %.​ Este sistema fue originado durante la dictadura de Augusto Pinochet a lo largo de los años 1980 finalizando con la promulgación de la Ley Orgánica Constitucional de Enseñanza (LOCE) cuatro días antes de entregar el poder. Esta ley dejó al Estado en un rol regulador, delegando gran parte de la enseñanza al sector privado.​​ Tras la movilización de 2006, conocida como la «Revolución pingüina», la LOCE fue reemplazada en 2009 por la Ley General de Educación, que no trajo cambios significativos a la ley anterior.​ La génesis de la movilización comienza con las primeras marchas organizadas por el Centro de Estudiantes de la Universidad Central de Chile, a raíz del anuncio de la venta de parte de la propiedad de la Universidad Central de Chile a un conglomerado económico,​ siendo estas movilizaciones apoyadas por la Confederación de Estudiantes de Chile (Confech), organismo que agrupa a las federaciones de estudiantes de las universidades que integran el Consejo de Rectores de las Universidades Chilenas —conocidas como «tradicionales»— para los días 28 de abril y 12 de mayo de 2011, en reclamo por el financiamiento, retrasos en la entrega de becas y problemas con la Tarjeta Nacional Estudiantil (TNE).​ Durante el mes de junio, los estudiantes convocaron a sucesivas marchas en las principales ciudades de Chile, alcanzando gran convocatoria y demandando reformas al sistema educacional chileno que fortalecieran el rol del Estado en la educación. Luego de un mes de paralizaciones, el gobierno presentó su primera propuesta, estableciendo un nuevo fondo para la educación y facilitando el acceso a créditos universitarios. Las principales organizaciones rechazaron la propuesta demandando medidas más de fondo. Sucesivas propuestas del gobierno abrieron la posibilidad de reformas al sistema, como la desmunicipalización de la educación secundaria o un cambio constitucional que asegure la calidad en la educación, pero no fueron consideradas suficientes por los estudiantes. Los principales voceros del movimiento universitario durante ese año fueron los presidentes de la Federación de Estudiantes de la Universidad de Chile (FECh), Camila Vallejo, y de la Federación de Estudiantes de la Universidad Católica de Chile (FEUC), Giorgio Jackson, entre otros. Paulatinamente, estudiantes secundarios se sumaron a las movilizaciones y comenzaron a realizar tomas en sus colegios, repitiendo las acciones de la «Revolución pingüina», a través de la (CONES) y la Asamblea Coordinadora de Estudiantes Secundarios (ACES). A medida que la movilización fue creciendo, se incorporaron por primera vez estudiantes de colegios particulares pagados, Centros de Formación Técnica (CFT), Institutos Profesionales (IP) y universidades privadas, es decir, los miembros de prácticamente todo el sistema educacional chileno. El movimiento ha sido considerado como uno de los más fuertes desde el retorno a la democracia y, en conjunto con otras manifestaciones ocurridas durante el segundo año del primer gobierno de Sebastián Piñera, fueron interpretadas como parte de un movimiento social mayor que demanda reformas sustanciales al modelo económico y político establecido durante la dictadura militar que gobernó Chile entre 1973 y 1990 y que se mantiene por más de veinte años sin cambios sustanciales, con el fin de reducir la fuerte desigualdad de ingreso existente en el país.​ Tras dos meses de paralizaciones, una reconocida encuesta de opinión pública cuantificó el respaldo que la movilización estudiantil suscitó en la ciudadanía, estableciendo la existencia de un fuerte apoyo de la población (cerca de un 70 %) a las principales demandas del movimiento.​ El gobierno, en tanto, entró en una crisis que derivó en una caída histórica en la aprobación presidencial​ y la realización de sucesivos cambios de gabinete. Les mouvements étudiants chiliens de 2011 forment une série de manifestations réalisées par des étudiants issus de l'université et de l'enseignement secondaire, qui ont eu lieu au cours du premier et deuxième semestre de 2011. Gabriel Boric, élu président de la république en 2021, est une figure importante de ces manifestations. Студенческие протесты в Чили в 2011—2013 годах, также Чилийская студенческая зима (исп. El invierno estudiantil chileno) — серия массовых акций протеста, получившие в местной прессе название «чилийский конфликт в сфере образования». Протесты возглавляются студентами с целью добиться большего участия государства в системе среднего и высшего . В настоящее время в Чили, только 45 % старшеклассников учатся в традиционных государственных школах и большинство университетов также частные. С конца эпохи Пиночета (1990) не было создано новых государственных университетов, хотя число студентов возросло. Помимо конкретных требований относительно образования, протесты отражают «глубокое недовольство» среди некоторой части общества с высоким уровнем неравенства в Чили. The 2011–2013 Chilean protests – known as the Chilean Winter (in particular reference to the massive protests of August 2011) or the Chilean Education Conflict (as labelled in Chilean media) – were a series of student-led protests across Chile, demanding a new framework for education in the country, including more direct state participation in secondary education and an end to the existence of profit in higher education. Currently in Chile, only 45% of high school students study in traditional public schools and most universities are also private. No new public universities have been built since the end of the Chilean transition to democracy in 1990, even though the number of university students has increased. Beyond the specific demands regarding education, there is a feeling that the protests reflect a "deep discontent" among some parts of society with Chile's high level of inequality. Protests have included massive non-violent marches, but also a considerable amount of violence on the part of a side of protestors as well as riot police. The first clear government response to the protests was a proposal for a new education fund and a cabinet shuffle which replaced Minister of Education Joaquín Lavín and was seen as not fundamentally addressing student movement concerns. Other government proposals were also rejected. Student protestors have not achieved all their objectives, but they contributed to a dramatic fall in Piñera's approval rating, which was measured at 26–30% in August 2011 polls by respected Chilean pollsters and had not increased by January 2012.
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:2011–2013_Chilean_student_protests?oldid=1113621469&ns=0
dbo:wikiPageLength
41488
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:2011–2013_Chilean_student_protests