This HTML5 document contains 111 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
yago-reshttp://yago-knowledge.org/resource/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
n5https://global.dbpedia.org/id/
dbpedia-hehttp://he.dbpedia.org/resource/
n14http://sv.dbpedia.org/resource/Charles_Talbot,_1:
yagohttp://dbpedia.org/class/yago/
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
schemahttp://schema.org/
n20http://arz.dbpedia.org/resource/
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
freebasehttp://rdf.freebase.com/ns/
dbpedia-plhttp://pl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-cshttp://cs.dbpedia.org/resource/
n10http://viaf.org/viaf/
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-zhhttp://zh.dbpedia.org/resource/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
dbphttp://dbpedia.org/property/
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
dbpedia-jahttp://ja.dbpedia.org/resource/
n28http://d-nb.info/gnd/
n19http://data.bibliotheken.nl/id/thes/

Statements

Subject Item
dbr:Charles_Talbot,_1st_Duke_of_Shrewsbury
rdf:type
yago:YagoLegalActor yago:YagoLegalActorGeo yago:WikicatSecretariesOfStateForTheSouthernDepartment yago:Serviceman110582746 yago:WikicatSecretariesOfStateForTheNorthernDepartment yago:WikicatDiplomaticPeers yago:WikicatLordHighTreasurers yago:Ambassador109787534 yago:WikicatKnightsOfTheGarter yago:WikicatExtinctDukedomsInThePeerageOfEngland yago:Earl110041373 yago:WikicatAmbassadorsOfGreatBritainToFrance yago:Head110162991 yago:Status113945919 yago:Secretary110570019 yago:Attribute100024264 yago:Worker109632518 yago:SkilledWorker110605985 yago:PhysicalEntity100001930 yago:Politician110450303 yago:Noble110271677 yago:CausalAgent100007347 yago:WikicatBritishSecretariesOfState yago:WikicatEnglishPeople yago:WikicatEarlsInThePeerageOfIreland yago:Aristocrat109807754 yago:Treasurer110727256 yago:Organism100004475 yago:Leader109623038 yago:Wikicat5thDragoonGuardsOfficers yago:MaleAristocrat110285135 yago:Whole100003553 yago:Official110372373 yago:Diplomat110013927 yago:Knight110238375 yago:Person100007846 yago:WikicatDukedomsOfEngland yago:Peer109626238 yago:Peer110412910 yago:LivingThing100004258 yago:Holder110180178 yago:MoneyHandler109624980 yago:Owner110389398 yago:WikicatDukesInThePeerageOfEngland yago:WikicatBritishPeople yago:Abstraction100002137 yago:MilitaryOfficer110317007 yago:State100024720 yago:Officeholder110371450 yago:Rank114429985 yago:Dukedom114432744 yago:Duke110038620 yago:Object100002684 dbo:OfficeHolder yago:WikicatEnglishPoliticians
rdfs:label
Толбот, Чарльз, 1-й герцог Шрусбери Charles Talbot, 1:e hertig av Shrewsbury Charles Talbot (1. książę Shrewsbury) Charles Talbot, 1. vévoda ze Shrewsbury Charles Talbot, 1st Duke of Shrewsbury 第一代什魯斯伯里公爵查爾斯·塔爾博特 Charles Talbot, I duca di Shrewsbury Charles Talbot (1er duc de Shrewsbury) チャールズ・タルボット (初代シュルーズベリー公爵) Charles Talbot, 1. Duke of Shrewsbury
rdfs:comment
Charles Talbot, 1. książę Shrewsbury (12. hrabia Shrewsbury) (24 VII 1660–1 II 1718) brytyjski arystokrata. Jego ojcem był . Był katolikiem. Jego ojcem chrzestnym był król Karol II Stuart. W roku 1679 nawrócił go na anglikanizm. W roku 1688 poparł Wilhelma III Orańskiego (chwalebna rewolucja), do którego dołączył w Holandii i z którym wrócił do Anglii wraz z armią angielsko-holenderską. W latach 1689–1690 sekretarz stanu departamentu południowego, następnie północnego (1694–1695) i znów południowego (1695–1698). W latach 1712-1713 ambasador w Paryżu. Charles Talbot, primo duca di Shrewsbury (24 luglio 1660 – Charing Cross, 1º febbraio 1718), è stato un politico e diplomatico inglese, uno dei maggiori protagonisti della scena politica dei regni di Guglielmo III e Anna. 初代シュルーズベリー公チャールズ・タルボット（英: Charles Talbot, 1st Duke of Shrewsbury, KG, PC, 1660年7月24日 - 1718年2月1日）は、イギリスの貴族・政治家。父は第11代シュルーズベリー伯、母はカーディガン伯の娘アン。始めシュルーズベリー伯で、後にシュルーズベリー公に叙爵された。 Charles Talbot, 1. Duke of Shrewsbury, KG, PC (* 24. Juli 1660; † 1. Februar 1718 in London) war ein englischer/britischer Politiker. Talbot war der einzige Sohn von . Sein Vater wurde 1668 von dem Liebhaber seiner Ehefrau, George Villiers, 2. Duke of Buckingham, bei einem Duell getötet. Der englische König Karl II. war sein Pate. Er wurde , damals das höchste Ministeramt in der Regierung. Im folgenden Jahrzehnt bekleidete Talbot mit Unterbrechungen diverse Ministerämter. König Wilhelm III. erhob ihn 1694 zum "Marquess of Alton" und "Duke of Shrewsbury". Charles Talbot (24 juillet 1660 – 1er février 1718), comte puis 1er duc de Shrewsbury, descendant de John Talbot, est chambellan de Jacques II d'Angleterre. Désapprouvant la politique de ce prince, il quitte son service, et favorise l'entreprise du prince d'Orange (Guillaume III d'Angleterre), qui, appelé au trône, le nomme dès 1689 son principal ministre, puis le crée duc (1694). Il est sous la reine Anne membre du conseil privé, ambassadeur en France, puis il devient le dernier lord trésorier en 1714. Charles Talbot, 1. vévoda ze Shrewsbury (Charles Talbot, 1st Duke of Shrewsbury, 1st Marques of Alton, 12th Earl of Shrewsbury) (24. července 1660, Londýn, Anglie – 1. února 1718, Londýn, Anglie) byl anglický státník a dvořan ze starobylého šlechtického rodu Talbotů. V politice patřil k umírněným toryům, svými současníky byl vyzdvihován jako prototyp uhlazeného dvořana. V krizových letech 1688 a 1714 nekompromisně podpořil nástupnictví protestantského panovníka (Vilém III., Jiří I.). Zastával vysoké funkce ve vládě a u dvora, v roce 1714 byl krátce prvním ministrem. V roce 1694 byl povýšen na vévodu, byl též rytířem Podvazkového řádu. Чарльз Толбот, 1-й герцог Шрусбери (англ. Charles Talbot, 1st Duke of Shrewsbury; 24 июля 1660 — 1 февраля 1718) — английский государственный и политический деятель. В 1688 году Чарльз Шрусбери был одним из семи заговорщиков, пригласивших Вильгельма Оранского на английский трон. 查爾斯·塔爾博特（英語：Charles Talbot1660年7月24日－1718年2月1日），第一代什魯斯伯里公爵，1688年邀請威廉三世接下英國王位並促成光榮革命的「不朽七人」（the Immortal Seven）之一。 查爾斯·塔爾博特於1668年繼承父親成為第十二代什魯斯伯里伯爵。光榮革命後，查爾斯·塔爾博特於1694年獲得晉升為什魯斯伯里公爵，1710年至1715年擔任宮務大臣、1713年至1714年擔任愛爾蘭總督。 Charles Talbot, 12:e earl och 1:e hertig av Shrewsbury, född 24 juli 1660, död 1 februari 1718, var en engelsk ämbetsman och hovfunktionär. Shrewsbury, som ärvde earlvärdigheten 1668, då föll i duell med hertigen av Buckingham, övergick 1679 till engelska kyrkan och var hovman först hos Karl II, sedan hos Jakob II, men inlät sig redan 1687 i korrespondens med Vilhelm av Oranien, flydde augusti 1688 till Holland och återvände i november samma år med Vilhelm, som mars 1689 gjorde honom till statssekreterare.
dbo:wikiPageID
71741295
dbo:wikiPageRevisionID
1109987812
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Charles_Talbot,_Duke_of_Shrewsbury
dbo:wikiPageRedirects
dbr:Charles_Talbot,_Duke_of_Shrewsbury
owl:sameAs
n5:36YUW wikidata:Q335817 dbpedia-he:צ'ארלס_טלבוט,_הדוכס_הראשון_משרוסברי n10:47113097 n14:e_hertig_av_Shrewsbury dbpedia-cs:Charles_Talbot,_1._vévoda_ze_Shrewsbury dbpedia-de:Charles_Talbot,_1._Duke_of_Shrewsbury dbpedia-fr:Charles_Talbot_(1er_duc_de_Shrewsbury) freebase:m.02380p n19:p071516875 n20:تشارلز_تالبوت dbpedia-ja:チャールズ・タルボット_(初代シュルーズベリー公爵) dbpedia-ru:Толбот,_Чарльз,_1-й_герцог_Шрусбери dbpedia-pl:Charles_Talbot_(1._książę_Shrewsbury) dbpedia-it:Charles_Talbot,_I_duca_di_Shrewsbury n28:1013686918 yago-res:Charles_Talbot,_1st_Duke_of_Shrewsbury dbpedia-zh:第一代什魯斯伯里公爵查爾斯·塔爾博特
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:R_from_move dbt:Redirect_category_shell
dbo:abstract
Charles Talbot (24 juillet 1660 – 1er février 1718), comte puis 1er duc de Shrewsbury, descendant de John Talbot, est chambellan de Jacques II d'Angleterre. Désapprouvant la politique de ce prince, il quitte son service, et favorise l'entreprise du prince d'Orange (Guillaume III d'Angleterre), qui, appelé au trône, le nomme dès 1689 son principal ministre, puis le crée duc (1694). Il est sous la reine Anne membre du conseil privé, ambassadeur en France, puis il devient le dernier lord trésorier en 1714. Charles Talbot, 1. vévoda ze Shrewsbury (Charles Talbot, 1st Duke of Shrewsbury, 1st Marques of Alton, 12th Earl of Shrewsbury) (24. července 1660, Londýn, Anglie – 1. února 1718, Londýn, Anglie) byl anglický státník a dvořan ze starobylého šlechtického rodu Talbotů. V politice patřil k umírněným toryům, svými současníky byl vyzdvihován jako prototyp uhlazeného dvořana. V krizových letech 1688 a 1714 nekompromisně podpořil nástupnictví protestantského panovníka (Vilém III., Jiří I.). Zastával vysoké funkce ve vládě a u dvora, v roce 1714 byl krátce prvním ministrem. V roce 1694 byl povýšen na vévodu, byl též rytířem Podvazkového řádu. 查爾斯·塔爾博特（英語：Charles Talbot1660年7月24日－1718年2月1日），第一代什魯斯伯里公爵，1688年邀請威廉三世接下英國王位並促成光榮革命的「不朽七人」（the Immortal Seven）之一。 查爾斯·塔爾博特於1668年繼承父親成為第十二代什魯斯伯里伯爵。光榮革命後，查爾斯·塔爾博特於1694年獲得晉升為什魯斯伯里公爵，1710年至1715年擔任宮務大臣、1713年至1714年擔任愛爾蘭總督。 Чарльз Толбот, 1-й герцог Шрусбери (англ. Charles Talbot, 1st Duke of Shrewsbury; 24 июля 1660 — 1 февраля 1718) — английский государственный и политический деятель. В 1688 году Чарльз Шрусбери был одним из семи заговорщиков, пригласивших Вильгельма Оранского на английский трон. Charles Talbot, 1. książę Shrewsbury (12. hrabia Shrewsbury) (24 VII 1660–1 II 1718) brytyjski arystokrata. Jego ojcem był . Był katolikiem. Jego ojcem chrzestnym był król Karol II Stuart. W roku 1679 nawrócił go na anglikanizm. W roku 1688 poparł Wilhelma III Orańskiego (chwalebna rewolucja), do którego dołączył w Holandii i z którym wrócił do Anglii wraz z armią angielsko-holenderską. W latach 1689–1690 sekretarz stanu departamentu południowego, następnie północnego (1694–1695) i znów południowego (1695–1698). W latach 1712-1713 ambasador w Paryżu. 初代シュルーズベリー公チャールズ・タルボット（英: Charles Talbot, 1st Duke of Shrewsbury, KG, PC, 1660年7月24日 - 1718年2月1日）は、イギリスの貴族・政治家。父は第11代シュルーズベリー伯、母はカーディガン伯の娘アン。始めシュルーズベリー伯で、後にシュルーズベリー公に叙爵された。 Charles Talbot, 12:e earl och 1:e hertig av Shrewsbury, född 24 juli 1660, död 1 februari 1718, var en engelsk ämbetsman och hovfunktionär. Shrewsbury, som ärvde earlvärdigheten 1668, då föll i duell med hertigen av Buckingham, övergick 1679 till engelska kyrkan och var hovman först hos Karl II, sedan hos Jakob II, men inlät sig redan 1687 i korrespondens med Vilhelm av Oranien, flydde augusti 1688 till Holland och återvände i november samma år med Vilhelm, som mars 1689 gjorde honom till statssekreterare. När tories följande år fick överhand i rådet, avgick Shrewsbury, som för övrigt uppgavs ha närmat sig jakobiterna. Han var åter statssekreterare 1694–1699, upphöjdes 1694 till av Alton och hertig av Shrewsbury, därefter överkammarherre till 1700, då han av hälsoskäl begav sig på utrikes resor och bland annat bodde flera år i Rom. Här umgicks han med stadens ledande filosofer och aristokrater och då inte mist med den kulturellt högtstående påven Clemens XI, vilken uppskattade Shrewsbury mycket. I Rom utvecklade Shrewsbury sin pessimistiska levnadsfilosofi som gick ut på att alla mänskliga strävanden – främst då politiskt arbete – i slutänden är meningslösa. Senare tiders spekulationer om att Shrewsbury i Rom återvände till romersk-katolska kyrkan har inte kunnat beläggas. Hemkommen 1707, avlägsnade sig Shrewsbury alltmer från whigpartiet, och han spelade 1710 en mycket framträdande roll vid det systemskifte, som bragte tories till makten i drottning Annas råd. Samma år blev han åter överkammarherre, var 1712–1713 ambassadör i Paris och därpå lordlöjtnant på Irland samt utsågs 30 juli 1714 av den döende drottningen till riksskattmästare, på vilken post han efter drottningens två dagar senare timade död genomförde den hannoverska tronföljdens definitiva erkännande. Shrewsbury blev i oktober 1714 Georg I:s överkammarherre, men avgick av hälsoskäl redan i juli 1715. Han var en man med sällsport vinnande personlighet, kallades av Vilhelm III "hjärtanas konung" och av Swift "nationens gunstling", men sjuklighet och ett grubblande lynne gjorde honom vankelmodig i politiken. Dock utövade han vid kriserna 1688, 1710 och 1714 avgörande inflytande, varvid han emellertid av brist på uthållighet avstod för egen del från den politiska maktställning, som syntes stå öppen för honom. Hans Correspondence utgavs 1821 av William Coxe. Charles Talbot, primo duca di Shrewsbury (24 luglio 1660 – Charing Cross, 1º febbraio 1718), è stato un politico e diplomatico inglese, uno dei maggiori protagonisti della scena politica dei regni di Guglielmo III e Anna. Charles Talbot, 1. Duke of Shrewsbury, KG, PC (* 24. Juli 1660; † 1. Februar 1718 in London) war ein englischer/britischer Politiker. Talbot war der einzige Sohn von . Sein Vater wurde 1668 von dem Liebhaber seiner Ehefrau, George Villiers, 2. Duke of Buckingham, bei einem Duell getötet. Der englische König Karl II. war sein Pate. Talbot trat unter der Regentschaft von König Karl II. 1681 zur Church of England über und musste deshalb sofort nach der Thronbesteigung Jakobs II. seinen Dienst als Oberst der Kavallerie aufgeben. Talbot gehörte zu den maßgeblichen Führern der Whig-Partei, welche 1688 Wilhelm von Oranien aufforderten, nach England zu kommen. Nachdem er zuvor nach Holland gegangen war, landete Talbot im November 1688 mit ihm in England (Glorious Revolution). Er wurde , damals das höchste Ministeramt in der Regierung. Im folgenden Jahrzehnt bekleidete Talbot mit Unterbrechungen diverse Ministerämter. König Wilhelm III. erhob ihn 1694 zum "Marquess of Alton" und "Duke of Shrewsbury". 1697 quittierte Talbot, nicht ohne Grund beschuldigt, mit dem geflohenen König Jakob II. Verbindungen angeknüpft zu haben, seinen Dienst. 1699 aber wurde er zum Lord Chamberlain of the Household Wilhelms ernannt. Das gleiche Amt bekleidete Talbot von 1710 bis 1715, nachdem er sich der etwas gemäßigteren Tory-Partei angenähert hatte. Königin Anne berief Talbot 1710 zum Lord Lieutenant of Ireland und 1714 wurde er von Anne kurz vor ihrem Tod als Lord High Treasurer an die Spitze des Ministeriums gestellt. Diese Ernennung trug wesentlich dazu bei, die friedliche Thronbesteigung Georgs I. zu sichern, die er unterstützte. Talbot galt zwar zu seiner Zeit als besonders gut aussehend, litt aber zeit seines Lebens unter einer schlechten Gesundheit. Auch hatte er nur ein Auge. Im Alter von 57 Jahren starb Charles Talbot am 1. Februar 1718 kinderlos. Mit ihm erlosch der Herzogstitel im Mannesstamme. Die Earlswürde erbte eine Seitenlinie. Seine Frau, eine Hofdame der Princess of Wales, überlebte ihn um acht Jahre.
schema:sameAs
n10:47113097
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Charles_Talbot,_1st_Duke_of_Shrewsbury?oldid=1109987812&ns=0
dbo:wikiPageLength
95
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Charles_Talbot,_1st_Duke_of_Shrewsbury