This HTML5 document contains 63 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
dcthttp://purl.org/dc/terms/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
n9http://dbpedia.org/resource/File:
n21https://global.dbpedia.org/id/
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
freebasehttp://rdf.freebase.com/ns/
dbpedia-plhttp://pl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-cshttp://cs.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fihttp://fi.dbpedia.org/resource/
n19http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
dbphttp://dbpedia.org/property/
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
goldhttp://purl.org/linguistics/gold/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
dbpedia-rohttp://ro.dbpedia.org/resource/

Statements

Subject Item
dbr:Piaffe
rdf:type
dbo:Organisation
rdfs:label
Piaff Piaffe Piaff Piaffer Piaffa Piaffe
rdfs:comment
Piaff (efter franska piaffement, av piaffer, 'trava på stället', 'stampa') är en rörelse inom klassisk dressyr. Rörelsen kännetecknas av att ryttaren får hästen att utföra en taktfast hög, mycket samlad trav med under knappt skönjbar förflyttning framåt, med sänkt kruppa och vikten förflyttad mot bakbenen, som befinner sig långt under hästen. Bogarna ska vara lätta och rörliga, och ryggen elastisk och mjuk. Piaff kallas ofta för trav på stället, vilket i så fall är helt korrekt då det handlar om mycket samlad trav. När hästen utför piaff kallas det att den piafferar. Piaffa je jednou z nejtěžších disciplín drezury. Během piaffy kůň kluše na místě nebo se jen minimálně pohybuje. Těžiště koně by v tu chvíli mělo být spíše na zadních nohách, které by měly být mírně pokrčené. Hřbet by měl být ohebný a pružný. Je dbáno na to, aby kůň cvik prováděl volně a klidným způsobem. Jako vážná chyba je posuzováno i jen nepatrné couvání nebo nepravidelné kroky zadních nohou, stejně tak křížení předních a zadních nohou. Die Piaffe (von frz. piaffer = tänzeln, stampfen) ist eine Übung der klassischen Reitkunst, bei der das Pferd eine trabartige Bewegung an der Stelle ausführt. Die Piaffe ist prüfungsrelevanter Teil der höheren Dressurprüfungen der FEI und wird in vielen Reitweisen als Folklore gepflegt (z. B. auf der Iberischen Halbinsel, in Pakistan und Indien und in vielen südamerikanischen Staaten). Als Fehler werden beschrieben: The piaffe (French pronunciation: ​[pjaf]) is a dressage movement where the horse is in a highly collected and cadenced trot, in place or nearly in place. The center of gravity of the horse should be more towards the hind end, with the hindquarters slightly lowered and great bending of the joints in the hind legs. The front end of the horse is highly mobile, free, and light, with great flexion in the joints of the front legs, and the horse remains light in the hand. The horse should retain a clear and even rhythm, show great impulsion, and ideally should have a moment of suspension between the foot falls. As in all dressage, the horse should perform in a calm manner and remain on the bit with a round back. Piaff – chód konia stosowany w wyższych konkursach ujeżdżeniowych klasy Grand Prix, a także w jeździectwie klasycznym. Koń wykonujący piaff kłusuje w miejscu w dużym zebraniu, wysoko unosząc przednie kończyny. W piaffie, inaczej niż w pozostałych odmianach kłusa, nie ma momentu "zawieszenia". Pierwsza para nóg (po skosie) dotyka ziemi, zanim druga para zacznie się unosić. Le piaffer est une allure artificielle issue des allures naturelles du cheval, qui consiste en un trot sur place, relevé, rond, suspendu et majestueux dans lequel le cheval se projette d'un diagonal sur l'autre. L'élévation du diagonal en suspension est accentuée dans un temps lent et régulier, la pince du membre de soutien s'élèvant plus qu'au passage et la flexion des hanches étant plus prononcée. Certains décrivent le piaffer comme un passage sur place, mais si on observe le rythme adopté, il s'agit plus d'un pas qui se raccourcit dans une surimpulsion qui amène la diagonalisation.
foaf:depiction
n19:Oberbereiter_Johann_Meixner.jpg n19:Piaffe_animated.gif
dct:subject
dbc:Dressage_terminology dbc:Horse_gaits dbc:Riding_techniques_and_movements
dbo:wikiPageID
945356
dbo:wikiPageRevisionID
1088800661
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Collection_(horse) dbr:Impulsion dbr:Trot_(horse_gait) dbr:Grand_Prix_Dressage n9:Piaffe_animated.gif dbr:Rump_(animal) dbc:Dressage_terminology dbr:Dressage dbc:Horse_gaits dbr:On_the_bit dbc:Riding_techniques_and_movements dbr:Horse n9:Oberbereiter_Johann_Meixner.jpg dbr:Levade dbr:Hock_(zoology) dbr:Classical_dressage dbr:Center_of_gravity dbr:Poll_(horse) dbr:Airs_above_the_ground
owl:sameAs
wikidata:Q1751413 dbpedia-fr:Piaffer dbpedia-de:Piaffe freebase:m.03s6td dbpedia-cs:Piaffa dbpedia-ro:Piaf_(dresaj) n21:idh4 dbpedia-sv:Piaff dbpedia-fi:Piaffe dbpedia-pl:Piaff
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:Reflist dbt:Short_description dbt:IPA-fr
dbo:thumbnail
n19:Oberbereiter_Johann_Meixner.jpg?width=300
dbo:abstract
Le piaffer est une allure artificielle issue des allures naturelles du cheval, qui consiste en un trot sur place, relevé, rond, suspendu et majestueux dans lequel le cheval se projette d'un diagonal sur l'autre. L'élévation du diagonal en suspension est accentuée dans un temps lent et régulier, la pince du membre de soutien s'élèvant plus qu'au passage et la flexion des hanches étant plus prononcée. Certains décrivent le piaffer comme un passage sur place, mais si on observe le rythme adopté, il s'agit plus d'un pas qui se raccourcit dans une surimpulsion qui amène la diagonalisation. Le piaffer est considéré comme l'expression parfaite de l'équilibre équestre. Il exige une grande impulsion et beaucoup de flexibilité de la part du cheval. Tous ne sont pas capables de l'exécuter . Les allures du cheval qui piaffe sont naturellement suspendues et énergiques, son tempérament est nécessairement vif et tonique. Nuno Oliveira pense que le piaffer est la clef de voûte de la Haute Ecole: "Quand le cheval est au piaffer, il peut entamer n'importe quelle allure, sans hésitation et sans effort". Dans la nature, le cheval qui piaffe manifeste ainsi une excitation aiguë d'ordre ludique, agressive ou bien encore sexuelle. C'est aussi l'attitude de l'étalon triomphant. Die Piaffe (von frz. piaffer = tänzeln, stampfen) ist eine Übung der klassischen Reitkunst, bei der das Pferd eine trabartige Bewegung an der Stelle ausführt. Die Piaffe ist prüfungsrelevanter Teil der höheren Dressurprüfungen der FEI und wird in vielen Reitweisen als Folklore gepflegt (z. B. auf der Iberischen Halbinsel, in Pakistan und Indien und in vielen südamerikanischen Staaten). Die Piaffe gehört zu den Kunstgangarten (kunstvollen Verzierungen der natürlichen Gangarten). Sie stellt die Verzierung der Gangart Trab dar. Die anderen Kunstgangarten sind Spanischer Schritt, als Veredelung des Schrittes, Passage, als Veredelung des Trabes und Terre à Terre, Mezair und Courbetten als Veredelung des Galopps. Die günstigen Auswirkungen für das Gleichgewicht und die Durchlässigkeit des Pferdes schildern die Buchautoren aller Jahrhunderte einhellig als bedeutsam. Dabei seien nicht alle Pferde gleich gut für die Piaffe geeignet. Es bedarf der angeborenen erhabenen, edlen Bewegung und eines munteren aber zugleich geduldigen Temperaments. Bei der Ausführung wird darauf Wert gelegt, dass der Reiter den Zügel nicht nötig hat, weil das Pferd die Übung von sich heraus macht. Die Piaffe wird meist an der Hand geschult und erst später unter dem Reiter ausgeführt. Hinrichs teilt die Hilfen in vier Bausteine ein: mäßiges Treiben, volles Treiben, Effekt abwarten, Reprise ausklingen lassen. Er empfiehlt, ein faules Pferd in kurzen Reprisen zu wecken und ein übereifriges Pferd in langen Reprisen zu beruhigen. Francois Baucher gibt die strikte Anweisung, insbesondere in der Piaffe peinlichst genau die Regel „Hände ohne Beine, Beine ohne Hände“ zu befolgen. Er meint damit, dass Zügel und Schenkelhilfen nie gleichzeitig eingesetzt werden dürfen. Steinbrecht sieht die ideale Piaffe, wenn das Vorderbein sich beinahe in die Waagerechte hebt, der Hals wohlaufgerichtet ist und das Pferd bei jedem Schritt auf dem Gebiss kaut. Das veranschaulicht Philippe Karl in einem Feldversuch, der beweist, dass nur die Piaffe mit dem Genick am höchsten Punkt, dem Vorderbein in der Senkrechten und gesenkter Kruppe das Körpergewicht des Pferdes vermehrt auf die Hinterbeine zu verlagern vermag. Als Fehler werden beschrieben: * Nach hinten heraus hüpfende Hinterhand * Klebende (mangelnde Aktivität der) Hinterhand * Wedeln oder „leinewebern“ (seitliche Ausfallschritte der Hinterbeine) * Nachtreten (kurzes Zwischenauffußen des Hinterhufes) * Kruppe höher als der Widerrist * Übertriebenes Unterkriechen der Hinterhand * Flache Vorhand * Mangelnde Aufrichtung des Widerrists * Rückständige Vorhand * Gesenktes Genick, Überzäumung Als Bahnfiguren in der Piaffe nennt Bernhard Hugo von Holleuffer das „Kreuz in der Piaff“, eine kreuzförmige vorwärts, seitwärts und rückwärts ausgeführte Piaffe (siehe auch Sarabande), die „Piaffpirouette“, eine langsame Drehung um die Hinterhand in der Piaffe und die „Piaffe in der Bewegung“, bei der zum Abschluss der Piaffe eine Pesade angefügt wird (siehe auch ). Piaff (efter franska piaffement, av piaffer, 'trava på stället', 'stampa') är en rörelse inom klassisk dressyr. Rörelsen kännetecknas av att ryttaren får hästen att utföra en taktfast hög, mycket samlad trav med under knappt skönjbar förflyttning framåt, med sänkt kruppa och vikten förflyttad mot bakbenen, som befinner sig långt under hästen. Bogarna ska vara lätta och rörliga, och ryggen elastisk och mjuk. Piaff kallas ofta för trav på stället, vilket i så fall är helt korrekt då det handlar om mycket samlad trav. Piaff är en rörelse i den högre skolan inom ridkonsten och ingår i Olympiska spelens dressyrridningsprogram. I bedömningen av dessa premieras vanligen bibehållen rytm och bakbensaktivitet över samlingsgraden, d.v.s. hur pass "på stället" piaffen är (upp till rimliga gränser av framåtrörelse). Att hästen rör sig eller ens tenderar bakåt i piaffen, är ojämn i rytmen, eller "vaggar" från sida till sida med bak- eller framdelen är enligt FEI att betrakta som allvarliga fel. Piaff är nära besläktat med passage, och övergångarna rörelserna emellan är ett hårt test av hästens samling, framåtbjudning och lydnad. Vanligtvis börjar man med piaffen, och först när den är någorlunda befäst utnyttjas piaffen för att lära hästen passage. När hästen utför piaff kallas det att den piafferar. Piaff är ett utgångsläge för många andra rörelser, som till exempel kapriol. The piaffe (French pronunciation: ​[pjaf]) is a dressage movement where the horse is in a highly collected and cadenced trot, in place or nearly in place. The center of gravity of the horse should be more towards the hind end, with the hindquarters slightly lowered and great bending of the joints in the hind legs. The front end of the horse is highly mobile, free, and light, with great flexion in the joints of the front legs, and the horse remains light in the hand. The horse should retain a clear and even rhythm, show great impulsion, and ideally should have a moment of suspension between the foot falls. As in all dressage, the horse should perform in a calm manner and remain on the bit with a round back. The piaffe was originally used in battle to keep the horse focused, warm, and moving, ready to move forward into battle. In modern times, the piaffe is mostly taught as an upper level movement in Classical dressage and as a Grand Prix level movement. Additionally, it is needed to develop the levade and from that, the airs above the ground. Piaff – chód konia stosowany w wyższych konkursach ujeżdżeniowych klasy Grand Prix, a także w jeździectwie klasycznym. Koń wykonujący piaff kłusuje w miejscu w dużym zebraniu, wysoko unosząc przednie kończyny. W piaffie, inaczej niż w pozostałych odmianach kłusa, nie ma momentu "zawieszenia". Pierwsza para nóg (po skosie) dotyka ziemi, zanim druga para zacznie się unosić. Chód tego typu był pierwotnie wykorzystywany podczas bitwy, aby utrzymać konia w ruchu, skupionego i w pogotowiu przed natarciem bitewnym.Podczas konkursów ujeżdżeniowych, piaff zwykle wykorzystywany jest po pasażu (sam piaff można określić jako pasaż w miejscu). Aby tak wytrenować konia, potrzeba wiele lat pracy. Piaffa je jednou z nejtěžších disciplín drezury. Během piaffy kůň kluše na místě nebo se jen minimálně pohybuje. Těžiště koně by v tu chvíli mělo být spíše na zadních nohách, které by měly být mírně pokrčené. Hřbet by měl být ohebný a pružný. Je dbáno na to, aby kůň cvik prováděl volně a klidným způsobem. Jako vážná chyba je posuzováno i jen nepatrné couvání nebo nepravidelné kroky zadních nohou, stejně tak křížení předních a zadních nohou.
gold:hypernym
dbr:Movement
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Piaffe?oldid=1088800661&ns=0
dbo:wikiPageLength
3529
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Piaffe