This HTML5 document contains 291 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbpedia-dahttp://da.dbpedia.org/resource/
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
dbpedia-nohttp://no.dbpedia.org/resource/
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
dbpedia-fihttp://fi.dbpedia.org/resource/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
dbpedia-hrhttp://hr.dbpedia.org/resource/
n5http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
n32https://web.archive.org/web/20060928212530/http:/www.history.ac.uk/reviews/paper/
n38http://www.vanityfair.com/politics/features/2006/07/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
n50https://www.worldcat.org/search%3Fq=au:
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
n9http://dbpedia.org/resource/File:
dbphttp://dbpedia.org/property/
dbpedia-eohttp://eo.dbpedia.org/resource/
n17http://vec.dbpedia.org/resource/
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
dbpedia-ukhttp://uk.dbpedia.org/resource/
n51https://web.archive.org/web/20060828164625/http:/indianafreemasons.com/imoanti/isittrue/
dbpedia-idhttp://id.dbpedia.org/resource/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
n21https://books.google.com/
n19https://web.archive.org/web/20190423214536/http:/www.philipwillan.com/
dbpedia-pthttp://pt.dbpedia.org/resource/
dbpedia-huhttp://hu.dbpedia.org/resource/
dbpedia-skhttp://sk.dbpedia.org/resource/
dbpedia-jahttp://ja.dbpedia.org/resource/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
dbpedia-plhttp://pl.dbpedia.org/resource/
yagohttp://dbpedia.org/class/yago/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
dbpedia-rohttp://ro.dbpedia.org/resource/
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
dbpedia-nlhttp://nl.dbpedia.org/resource/
goldhttp://purl.org/linguistics/gold/
n44https://global.dbpedia.org/id/
yago-reshttp://yago-knowledge.org/resource/
n45https://archive.today/20190627191214/https:/www.worldcat.org/search%3Fq=au:
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
dbpedia-kohttp://ko.dbpedia.org/resource/
dbpedia-trhttp://tr.dbpedia.org/resource/
n11https://web.archive.org/web/20051104025557/http:/www.societacivile.it/focus/articoli_focus/massoni/
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
freebasehttp://rdf.freebase.com/ns/
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#

Statements

Subject Item
dbr:Propaganda_Due
rdf:type
yago:Year115203791 yago:Operation114008806 yago:Gossip107223170 yago:WikicatYearsOfLead(Italy) yago:Report107217924 dbo:OfficeHolder yago:Explanation105793000 yago:TimePeriod115113229 yago:Event100029378 yago:WikicatConspiracyTheories yago:Group100031264 yago:Process105701363 yago:WikicatCentralIntelligenceAgencyOperations yago:State100024720 yago:SpeechAct107160883 yago:Theory105989479 yago:WikicatPoliticalScandals yago:Abstraction100002137 yago:WikicatPoliticalScandalsInItaly yago:Measure100033615 yago:WikicatOrganizedCrimeGroups yago:YagoPermanentlyLocatedEntity yago:PsychologicalFeature100023100 yago:Informing107212190 yago:Attribute100024264 yago:Action114006945 yago:FundamentalQuantity113575869 yago:Cognition100023271 yago:Thinking105770926 yago:Act100030358 yago:Scandal107223811 yago:HigherCognitiveProcess105770664
rdfs:label
Propaganda Due ロッジP2 Propaganda Due Propaganda Due Propaganda Due Propaganda Due 프로파간다 두에 Propaganda Due Propaganda Due Loja P2, Propaganda Dois P2 Propaganda Due Propaganda Due Propaganda Due Propaganda Due
rdfs:comment
«Propaganda Due» (P2, «Пропаганда» № 2, П2) — итальянская масонская ложа, действовавшая c 1945 по 1976 год под юрисдикцией Великого востока Италии; с 1976 по 1981 год, как дикая ложа. «П2» активно участвовала в политической жизни Италии, Аргентины, Уругвая, Бразилии. После приостановления масонской деятельности ложи (аннулирование патента ложи) её члены обвинялись в терроризме и связях с мафией. «П2» иногда называли «государством в государстве» или «теневым правительством». Propaganda Due, Propaganda Dois ou P2, era uma loja maçônica operando sob a jurisdição do Grande Oriente da Itália entre 1945 a 1976 (quando a constituição foi reformada), e uma loja maçônica secreta funcionando ilegalmente (em violação do artigo 18 da Constituição da Itália que proíbe associações secretas) de 1976 a 1981. A Loja P2 também esteve envolvida na Operação Gladio (Gladio era o nome das organizações paramilitares que operavam nos bastidores da OTAN). ロッジP2(Loggia P2、正式名称:Propaganda Due)は、イタリアに拠点を置くフリーメイソンのグランド・ロッジ「」傘下で活動していたロッジである。メンバーの違法行為を問われ1976年にフリーメイソンのロッジとしての承認を取り消された後も、1981年10月に解散されるまで元メンバーにより秘密結社的な存在として運営されていた。 Propaganda Due (prononciation italienne : [pro.pa.ˈɡan.da ˈduː.e]) ou P2 est une loge maçonnique dépendant du Grand Orient d'Italie de 1945 à 1976, puis une loge pseudo-maçonnique (également qualifiée de loge « noire » ou loge « clandestine ») dont l’existence était illégale (au regard de la constitution italienne interdisant les loges secrètes et l’appartenance de représentants de l’État à des organisations secrètes) de 1976 à 1981. En dehors de l’Italie, la P2 a également été active en Amérique latine pendant la période de la guerre sale. Propaganda Due (Italian pronunciation: [propaˈɡanda ˈduːe]; P2) was a Masonic lodge under the Grand Orient of Italy, founded in 1877. Its Masonic charter was withdrawn in 1976, and it transformed into a criminal, clandestine, anti-communist, anti-Soviet, anti-leftist, pseudo-Masonic, and radical right organization operating in contravention of Article 18 of the Constitution of Italy that banned secret associations. In its latter period, during which the lodge was headed by Licio Gelli, P2 was implicated in numerous Italian crimes and mysteries, including the collapse of the Holy See-affiliated Banco Ambrosiano, the murders of journalist Mino Pecorelli and banker Roberto Calvi, and corruption cases within the nationwide bribe scandal Tangentopoli. P2 came to light through the investigations Propaganda Due, äv. Propaganda 2, P2, var en italiensk frimurarloge grundad 1877 för att möjliggöra logebesök och samvaro för medlemmar som inte kunde besöka sin egen loge. I mitten av 1960-talet hade den bara 14 medlemmar, men sedan Licio Gelli tagit över ordförandeskapet ökade medlemsantalet snabbt till över 1000 st. P2 uppmärksammades först då en av Milanos största banker, , gick bankrutt och då bankens tidigare VD Roberto Calvi hittades död i London. Först antog man att Calvi begått självmord, men man har sedan konstaterat att han bragts om livet. Propaganda Due («Propaganda Dos» en italiano), más conocida por la sigla P2, fue una logia masónica italiana que operó desde 1877 hasta 1976 y que perdió su reconocimiento ese año por parte del Grande Oriente d'Italia. Licio Gelli comenzaría a presidir la logia a partir de 1970, cuando fue elevado al grado de gran maestro.​ P2 (acronimo di Propaganda due, fondata nel 1877 con il nome di Propaganda massonica), fu un’associazione per delinquere e loggia della massoneria italiana aderente al Grande Oriente d'Italia (GOI). Fondata nella seconda metà del XIX secolo, venne sciolta durante il ventennio fascista e poi ricostituita alla fine della seconda guerra mondiale; nel periodo della sua conduzione da parte di Licio Gelli assunse forme deviate rispetto agli statuti della massoneria ed eversive nei confronti dell'ordinamento giuridico italiano. Fu sospesa dal GOI il 26 luglio 1976; successivamente, la Commissione parlamentare di inchiesta sulla loggia massonica P2 sotto la presidenza dell'onorevole Tina Anselmi concluse il caso P2 denunciando la loggia come una vera e propria «organizzazione criminale» ed «eversi Propaganda Due – nielegalna loża paramasońska, zwana w skrócie P-2. Organizacja razem z należała do powojennego podziemia faszystowskiego we Włoszech. Na jej czele stał Licio Gelli, organizator „władzy równoległej”, która miała uniemożliwić, by do władzy doszli we Włoszech w drodze wyborów komuniści. Do loży należeli m.in. wysokiej rangi oficer armii , szefowie tajnych służb i , szef policji skarbowej , ministrowie, 30 generałów, 8 admirałów, przemysłowcy, wydawcy gazet, potentaci telewizyjni, bankierzy – wśród nich rozsławieni aferą Banku Watykańskiego i Michele Sindona. Oskarżana była o stosowanie tzw. strategii napięcia (m.in. inspirowanie zamachu w Bolonii w 1980 roku). 프로파간다 두에(Propaganda Due 약칭: P2)는 1945년부터 1976년까지 이탈리아의 오리엔트 조직 관할 아래 운영된 프리메이슨 본부이다. 운영되는 동안 (Licio Gelli)가 수장을 맡았는데, P2는 여러 이탈리아의 범죄와 미제사건에 연루됐다. P2는 의 에 대한 투자를 통해 드러나기 시작했다. P2는 때때로, "국가 안의 국가" 또는 "그림자 정부"로 언급됐다. 이는 유명한 기자, 군부지도자, 기업가, 정치인(이탈리아 총리 실비오 베를루스코니 포함), 지식인을 망라하고 있다. 1981년 경찰이 리치오 젤리의 빌라를 수색할 때, "민주 부활을 위한 계획"이라고 불리는 문건을 찾았다. 이 문건에서는 미디어를 장악하고, 노동조합을 억누르고, 이탈리아 의회를 재편한다는 내용이 담겼다. P2는 우루과이, 브라질, 아르헨티나에서도 활동했다. 아르헨티나의 임시 대통령 라울 라스티리, 1976년 쿠데타를 주도한 아르헨티나의 해군사령관 에밀리오 에두아르도 마세라, 페론 정부의 사회복지부 장관이자 아르헨티나 반공주의자 동맹을 설립한 호세 로페스 레가, 그리고 기예르모 수아레스 장군도 P2의 회원이다. Propaganda Due (pengucapan bahasa Italia: [propaˈɡanda ˈduːe]; P2) adalah loji Masonik yang didirikan pada tahun 1945. Setelah piagam Masoniknya dicabut pada tahun 1976, organisasi ini berubah menjadi organisasi rahasia bawah tanah, semi-Masonik, dan ultrakanan yang berlawanan dengan Pasal 18 yang melarang asosiasi-asosiasi rahasia. Padam asa ketika loji ini dikepalai oleh , P2 diduga terlibat dalam berbagai kejahatan dan misteri di Italia, seperti kegagalan yang terkait dengan Vatikan, pembunuhan jurnalis dan bankir , serta skandal suap . P2 mulai diketahui keberadaannya dari penyelidikan kegagalan bisnis . Die Organisation Propaganda Due (P2) war ursprünglich eine italienische Freimaurerloge, die in den 1970er Jahren zur Tarnung einer politischen Geheimorganisation zweckentfremdet wurde. 1887 in Rom als freimaurerisches Gegenstück zur Kurienkongregation „Propaganda Fide“ (auf Deutsch „Verbreitung des Glaubens“) unter dem Namen „Propaganda Massonica“ („Verbreitung der Freimaurerei“) gegründet, wurde sie, wie die Freimaurerei überhaupt, während der Herrschaft des Faschismus verboten. 1944 wurde sie als zweite Loge des Grande Oriente d’Italia als Propaganda Due neu gegründet. 1972 beschloss der Großlogentag des Grande Oriente d’Italia den Ausschluss, der jedoch erst 1982 wirklich wirksam wurde. Bei der Untersuchung der Aktivitäten der P2 wurde 1981 bekannt, dass unter maßgeblicher Beteiligung v P2 was een Italiaanse vrijmetselaarsloge die werkte onder het . P2 is de afkorting van Propaganda Due ofwel Propaganda Twee in het Nederlands. La Propaganda Due (itale: "Propagando Du", mallongige: P2) estis sekreta itala framasona loĝio, kiu inkluzivis multe da gravaj kaj influaj homoj kaj kaŭzis nacian skandalon kiam ĝi estis malkovrita de la aŭtoritatoj en 1981. En 1976, la P2 estis elĵetita el la framasona organizaĵo, eble ĉar ĝi estis konsiderata tro embarasa aŭ ĉar ene de la organizaĵo estis homoj kiuj ne ŝatis la aktivaĵojn de Gelli pro principo. Tamen, en la praktiko la loĝio de Gelli daŭrigis sian ekziston sendepende de la framasonoj. «Propaganda Due» (P2, «Пропаганда» 2, П2) — італійська Масонська Ложа, що діяла від 1945 до 1976 року під юрисдикцією ; від 1976 до 1981 року як . «П2» брала активну участь у політичному житті Італії, Аргентини, Уругваю та Бразилії. Після призупинення масонської діяльності ложі її членів звинувачували в тероризмі та зв'язках з мафією. «П2» іноді називали «державою в державі» або «тіньовим урядом».
foaf:depiction
n5:Ricevuta_di_pagamento_per_l'iscrizione_del_dott._Silvio_Berlusconi_alla_loggia_massonica_P2.gif
dcterms:subject
dbc:Cold_War dbc:Propaganda_Due dbc:Secret_societies_related_to_organized_crime dbc:Masonic_Lodges dbc:19th_century_in_Italy dbc:Brazil–Italy_relations dbc:Argentina–Italy_relations dbc:Terrorism_in_Italy dbc:Far-right_politics_in_Italy dbc:20th_century_in_Italy dbc:Years_of_Lead_(Italy) dbc:Freemasonry_in_Italy dbc:1877_establishments_in_Italy dbc:Modern_history_of_Italy dbc:Freemasonry-related_controversies dbc:Organizations_established_in_1877 dbc:Political_history_of_Italy
dbo:wikiPageID
57144
dbo:wikiPageRevisionID
1122156019
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Maurizio_Costanzo dbr:Sicilian_Mafia dbc:Political_history_of_Italy dbr:Fabrizio_Cicchitto dbr:Pietro_Musumeci n9:Piano_di_rinascita_democratica_della_Loggia_P2.djvu dbr:Paul_Marcinkus dbr:Criminal_organization dbr:Risorgimento dbr:Banco_di_Roma dbr:Prime_Minister_of_Italy dbr:Gaullism dbr:Jorge_Rafael_Videla dbr:Leftist dbr:Argentine_Revolution dbr:Banco_Ambrosiano dbr:Kidnapping_of_Aldo_Moro dbr:Arezzo dbr:SIOS dbr:Venezuela dbr:Juan_Perón dbr:Operation_Gladio dbr:Forza_Italia dbr:Mediaset dbc:Secret_societies_related_to_organized_crime dbr:Brazil dbr:Vito_Miceli dbr:Operation_Condor dbc:Propaganda_Due dbr:Central_Intelligence_Agency dbc:Cold_War dbr:Bettino_Craxi dbr:Arturo_Labriola dbc:Masonic_Lodges dbr:Argentine_Anticommunist_Alliance dbc:19th_century_in_Italy dbr:Authoritarian dbr:Masonic_rituals dbr:Federico_Umberto_D'Amato dbr:Freemason dbr:Bibliographic_index dbr:Masonic dbr:Mani_pulite dbr:Piedmont dbr:House_of_Savoy dbr:Alexander_Stille dbr:Secret_lodge dbr:Military_officer dbr:Arnaldo_Forlani dbc:Argentina–Italy_relations dbr:Historic_Compromise dbr:Umberto_II dbc:Brazil–Italy_relations dbr:Italian_Socialist_Party dbr:Italian_Social_Movement dbr:Vittorio_Emanuele,_Prince_of_Naples dbc:Terrorism_in_Italy dbr:Cold_War dbr:Vatican_Bank dbr:SISDE dbr:Milan dbr:Eni dbr:Anti-Soviet dbr:Shadow_government_(conspiracy) dbc:Far-right_politics_in_Italy dbr:Consolidation_of_the_media dbr:SISMI dbr:Turin dbr:Massimo_Teodori dbr:Italian_Democratic_Socialist_Party_(historical) dbr:Aldo_Moro dbr:Uruguay dbr:Anti-communism dbr:Banca_Nazionale_del_Lavoro dbr:José_López_Rega dbr:Union_Bank_of_Switzerland dbr:Anti-communist dbc:20th_century_in_Italy dbc:Years_of_Lead_(Italy) n9:Ricevuta_di_pagamento_per_l'iscrizione_del_dott._Silvio_Berlusconi_alla_loggia_massonica_P2.gif dbr:Pretender dbr:Tangentopoli dbr:Rolodex dbr:Luis_García_Meza_Tejada dbr:Guardia_di_Finanza dbr:Tina_Anselmi dbr:August_1980_Bologna_bombing dbc:Freemasonry_in_Italy dbr:Grand_Orient_of_Italy dbr:Fascist_Italy_(1922–1943) dbr:Pietro_Longo dbr:Umberto_Ortolani dbr:Guillermo_Suárez_Mason dbr:State_within_a_state dbr:Political_left dbr:Lugano dbr:Roberto_Calvi dbr:Silvio_Berlusconi dbr:Benito_Mussolini dbr:Charter dbr:National_Reorganization_Process dbr:Italian_General_Confederation_of_Labour dbc:1877_establishments_in_Italy dbc:Modern_history_of_Italy dbr:Dirty_War dbr:Corriere_della_Sera dbr:Giulio_Andreotti dbr:Radical_right_(Europe) dbr:Michele_Sindona dbr:Carabinieri dbr:Italian_Freemasonry dbr:Carmine_Pecorelli dbr:Holy_See dbr:Constitution_of_Italy dbc:Freemasonry-related_controversies dbr:Masonic_lodge dbr:Pentapartito dbr:Raúl_Alberto_Lastiri dbr:Political_debate dbr:Stefano_Delle_Chiaie dbr:Italian_Communist_Party dbr:Trade_unions_in_Italy dbc:Organizations_established_in_1877 dbr:Emilio_Massera dbr:Trade_union dbr:Secret_society dbr:Claudio_Martelli dbr:Licio_Gelli dbr:Christian_Democracy_(Italy) dbr:Néstor_Kirchner dbr:Giosuè_Carducci dbr:Alliance_for_Shared_Values dbr:CESIS dbr:Francesco_Crispi dbr:Argentina dbr:Nobility dbr:Strategy_of_tension dbr:European_Court_of_Human_Rights
dbo:wikiPageExternalLink
n11:p2.html n19: n21:books%3Fid=fi6I0dxdheoC n32:donovanM.html n21:books%3Fid=9g-UIMo1SaYC n38:yellowcake200607%3FcurrentPage=1 n45:Simoni,+Enrico.&qt=hot_author n50:Simoni,+Enrico.&qt=hot_author n51:chap1.htm
owl:sameAs
dbpedia-sk:Propaganda_Due dbpedia-tr:Propaganda_Due yago-res:Propaganda_Due n17:P2 dbpedia-fr:Propaganda_Due dbpedia-es:Propaganda_Due dbpedia-it:P2 freebase:m.0fqsx dbpedia-ro:Propaganda_Due dbpedia-hu:P2 wikidata:Q954078 dbpedia-hr:Propaganda_Due dbpedia-de:Propaganda_Due dbpedia-da:Propaganda_Due dbpedia-pt:Loja_P2,_Propaganda_Dois dbpedia-ko:프로파간다_두에 dbpedia-id:Propaganda_Due dbpedia-pl:Propaganda_Due dbpedia-sv:Propaganda_Due dbpedia-uk:Propaganda_Due dbpedia-nl:Propaganda_Due dbpedia-eo:Propaganda_Due n44:55Xq1 dbpedia-fi:P2 dbpedia-no:Propaganda_Due dbpedia-ru:Propaganda_Due dbpedia-ja:ロッジP2
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:IPA-it dbt:Cite_book dbt:Reflist dbt:Use_mdy_dates dbt:Expand_Italian dbt:Short_description dbt:More_citations_needed dbt:Ill dbt:According_to dbt:History_of_Italy dbt:Freemasonry dbt:By_whom dbt:Citation_needed dbt:Main dbt:ISBN
dbo:thumbnail
n5:Ricevuta_di_pagamento_per_l'iscrizione_del_dott._Silvio_Berlusconi_alla_loggia_massonica_P2.gif?width=300
dbo:abstract
Propaganda Due (prononciation italienne : [pro.pa.ˈɡan.da ˈduː.e]) ou P2 est une loge maçonnique dépendant du Grand Orient d'Italie de 1945 à 1976, puis une loge pseudo-maçonnique (également qualifiée de loge « noire » ou loge « clandestine ») dont l’existence était illégale (au regard de la constitution italienne interdisant les loges secrètes et l’appartenance de représentants de l’État à des organisations secrètes) de 1976 à 1981. Durant les années pendant lesquelles la loge était dirigée par Licio Gelli, P2 a été impliquée dans plusieurs affaires criminelles italiennes, dont la faillite de la banque Ambrosiano étroitement liée au Vatican, les assassinats du journaliste Mino Pecorelli et du banquier Roberto Calvi et des affaires de corruption reliées au scandale des pots-de-vin de Tangentopoli. Les agissements troubles dans le cadre de la P2 ont commencé à être révélés au début des années 1980, avec les enquêtes sur la faillite de l’empire financier de Michele Sindona, un banquier lié à la mafia et au Vatican. La P2 a parfois été qualifiée d’« État dans l’État », ou de « gouvernement de l’ombre ». La loge comprenait parmi ses membres des journalistes influents, des élus parlementaires, des industriels et des officiers militaires de haut rang. Les noms de Silvio Berlusconi, de l'héritier du trône d’Italie et des chefs des trois branches des services secrets italiens sont notamment apparus dans les listes de membres de la loge. En perquisitionnant la villa de Licio Gelli, la police a trouvé un document baptisé « Plan de la renaissance démocratique », qui appelait à la concentration des médias, à la suppression des syndicats et à la réécriture de la Constitution de la République italienne. En dehors de l’Italie, la P2 a également été active en Amérique latine pendant la période de la guerre sale. Propaganda Due («Propaganda Dos» en italiano), más conocida por la sigla P2, fue una logia masónica italiana que operó desde 1877 hasta 1976 y que perdió su reconocimiento ese año por parte del Grande Oriente d'Italia. Se hizo célebre por subsistir como la organización clandestina que provocó el mayor escándalo de la historia de la República Italiana: la P2 salió a la luz pública con las declaraciones del mafioso Michele Sindona durante el escándalo del banco Ambrosiano, donde el Instituto para las Obras de Religión y la ciudad de Milán tenían intereses económicos. Entre 1965 y 1981, condicionó el proceso político italiano mediante la inclusión de personas de confianza de la P2 dentro de la Magistratura, el Parlamento, las Fuerzas Armadas y la Prensa. Licio Gelli comenzaría a presidir la logia a partir de 1970, cuando fue elevado al grado de gran maestro.​ Fuera de Italia, la P2 tuvo actividades en Uruguay, Brasil y principalmente Argentina. Algunos de sus miembros de Argentina fueron el peronista Raúl Alberto Lastiri, secretario privado del director general de radiodifusión durante el gobierno de facto del general Edelmiro Farrell; luego secretario del administrador nacional de Correos y Telégrafos; luego, del ministro de Comunicaciones durante el primer y el segundo gobierno de Perón y luego presidente interino en 1973 entre Cámpora y Perón; Emilio Massera, nombrado comandante general de la Armada por el presidente Perón en 1973​ y posteriormente parte de la junta militar de Jorge Rafael Videla de 1976 a 1978; José López Rega, ministro de Bienestar Social desde 1973 a 1976 durante la tercera presidencia de Perón y cofundador junto a este de la Alianza Anticomunista Argentina (Triple A);​ y el represor Guillermo Suárez Mason.​ P2 (acronimo di Propaganda due, fondata nel 1877 con il nome di Propaganda massonica), fu un’associazione per delinquere e loggia della massoneria italiana aderente al Grande Oriente d'Italia (GOI). Fondata nella seconda metà del XIX secolo, venne sciolta durante il ventennio fascista e poi ricostituita alla fine della seconda guerra mondiale; nel periodo della sua conduzione da parte di Licio Gelli assunse forme deviate rispetto agli statuti della massoneria ed eversive nei confronti dell'ordinamento giuridico italiano. Fu sospesa dal GOI il 26 luglio 1976; successivamente, la Commissione parlamentare di inchiesta sulla loggia massonica P2 sotto la presidenza dell'onorevole Tina Anselmi concluse il caso P2 denunciando la loggia come una vera e propria «organizzazione criminale» ed «eversiva», venendo sciolta definitivamente nel 1982. «Propaganda Due» (P2, «Пропаганда» 2, П2) — італійська Масонська Ложа, що діяла від 1945 до 1976 року під юрисдикцією ; від 1976 до 1981 року як . «П2» брала активну участь у політичному житті Італії, Аргентини, Уругваю та Бразилії. Після призупинення масонської діяльності ложі її членів звинувачували в тероризмі та зв'язках з мафією. «П2» іноді називали «державою в державі» або «тіньовим урядом». Propaganda Due – nielegalna loża paramasońska, zwana w skrócie P-2. Organizacja razem z należała do powojennego podziemia faszystowskiego we Włoszech. Na jej czele stał Licio Gelli, organizator „władzy równoległej”, która miała uniemożliwić, by do władzy doszli we Włoszech w drodze wyborów komuniści. Do loży należeli m.in. wysokiej rangi oficer armii , szefowie tajnych służb i , szef policji skarbowej , ministrowie, 30 generałów, 8 admirałów, przemysłowcy, wydawcy gazet, potentaci telewizyjni, bankierzy – wśród nich rozsławieni aferą Banku Watykańskiego i Michele Sindona. Oskarżana była o stosowanie tzw. strategii napięcia (m.in. inspirowanie zamachu w Bolonii w 1980 roku). Początkowo była częścią Wielkiego Wschodu Włoch, ale w 1974 roku została wyrzucona z organizacji. Poza Włochami P-2 aktywna była również w: Urugwaju, Brazylii i Argentynie. Propaganda Due, Propaganda Dois ou P2, era uma loja maçônica operando sob a jurisdição do Grande Oriente da Itália entre 1945 a 1976 (quando a constituição foi reformada), e uma loja maçônica secreta funcionando ilegalmente (em violação do artigo 18 da Constituição da Itália que proíbe associações secretas) de 1976 a 1981. Durante os anos em que foi liderada por Licio Gelli, além de conspirar politicamente para assumir o controle dos aparelhos do Estado italiano, a P2 esteve implicada em inúmeros crimes na Itália, incluindo o colapso do Banco do Vaticano — afiliado do Banco Ambrosiano, os assassinatos do jornalista Mino Pecorelli e do banqueiro Roberto Calvi, a manipulação do inquérito relativo ao sequestro de Aldo Moro, o , o massacre de Bolonha, o hipotético assassinato de Albino Luciani (o Papa João Paulo I), além de casos de corrupção nacional no escândalo Tangentopoli. As atividades ilícitas da P2 vieram à tona através das investigações sobre o colapso do império financeiro de Michele Sindona. Entre 1965 e 1981, a loja influiu sobre o processo político italiano através da penetração de indivíduos da sua confiança no Poder Judiciário, no Parlamento, no exército e na imprensa. No período da gestão de Gelli, a P2 conseguiu congregar em segredo pelo menos mil personalidades de primeiro plano, principalmente do mundo político e da administração do Estado italiano, suscitando um dos mais graves escândalos políticos da história da Itália. A Loja P2 também esteve envolvida na Operação Gladio (Gladio era o nome das organizações paramilitares que operavam nos bastidores da OTAN). A P2 foi por vezes referida como um "Estado dentro do Estado" ou um "governo sombra". A loja tinha entre os seus membros proeminentes jornalistas, membros do parlamento, empresários e líderes militares, incluindo Silvio Berlusconi, que mais tarde se tornou primeiro-ministro da Itália, o pretendente da Casa de Savoia ao trono italiano, Victor Emmanuel, e os chefes dos três serviços secretos italianos. Ao investigar Licio Gelli, a polícia encontrou um documento chamado "Plano para o Renascimento Democrático", que apelava para a consolidação dos meios de comunicação, a supressão dos sindicatos, e a reescrição da Constituição Italiana. Fora da Itália, a P2 também foi muito ativa na Suécia, no Uruguai, no Brasil e na Argentina, tendo Raúl Alberto Lastiri, presidente interino da Argentina (entre 13 de julho de 1973 a 12 de outubro de 1973) durante o auge da "guerra suja", entre os seus membros. Emilio Massera, que fazia parte da junta militar liderada por Jorge Rafael Videla entre 1976 a 1978, José López Rega, ministro da Previdência Social no governo de Juan Perón e fundador da Aliança Anticomunista Argentina ("Triple A"), e o general também eram membros da loja maçônica. A complexidade e a amplitude das implicações do "caso P2" foram tais que provocaram a promulgação de leis especiais com a finalidade de impedir a formação de associações secretas, com a aplicação do artigo 18 da Constituição da República Italiana. Uma lei especial de 17 de 25 de janeiro de 1982 dissolveu definitivamente a P2 e tornou ilegal o funcionamento de associações secretas com objetivos semelhantes, implementando o segundo parágrafo do artigo 18 da Constituição italiana. P2 was een Italiaanse vrijmetselaarsloge die werkte onder het . P2 is de afkorting van Propaganda Due ofwel Propaganda Twee in het Nederlands. ロッジP2(Loggia P2、正式名称:Propaganda Due)は、イタリアに拠点を置くフリーメイソンのグランド・ロッジ「」傘下で活動していたロッジである。メンバーの違法行為を問われ1976年にフリーメイソンのロッジとしての承認を取り消された後も、1981年10月に解散されるまで元メンバーにより秘密結社的な存在として運営されていた。 Propaganda Due (Italian pronunciation: [propaˈɡanda ˈduːe]; P2) was a Masonic lodge under the Grand Orient of Italy, founded in 1877. Its Masonic charter was withdrawn in 1976, and it transformed into a criminal, clandestine, anti-communist, anti-Soviet, anti-leftist, pseudo-Masonic, and radical right organization operating in contravention of Article 18 of the Constitution of Italy that banned secret associations. In its latter period, during which the lodge was headed by Licio Gelli, P2 was implicated in numerous Italian crimes and mysteries, including the collapse of the Holy See-affiliated Banco Ambrosiano, the murders of journalist Mino Pecorelli and banker Roberto Calvi, and corruption cases within the nationwide bribe scandal Tangentopoli. P2 came to light through the investigations into the collapse of Michele Sindona's financial empire. P2 was sometimes referred to as a "state within a state" or a "shadow government". The lodge had among its members prominent journalists, members of parliament, industrialists, and military leaders—including Silvio Berlusconi, who later became Prime Minister of Italy; the Savoy pretender to the Italian throne Victor Emmanuel; and the heads of all three Italian intelligence services (at the time SISDE, SISMI, and CESIS). When searching Gelli's villa in 1982, police found a document entitled "Plan for Democratic Rebirth", which called for a consolidation of the media, suppression of trade unions, and the rewriting of the Italian constitution. Outside Italy, P2 was also active in Venezuela, Uruguay, Brazil, and Argentina. Among its Argentine members were Raúl Alberto Lastiri, who was briefly interim president of the country after the end of the self-styled "Argentine Revolution" dictatorship (1966–1973); Emilio Massera, who was part of the military junta led by Jorge Rafael Videla during Argentina's last-civil military dictatorship (1976–1983); José López Rega, who was Minister of Social Welfare (1973–1975) and founder of the paramilitary organisation Argentine Anticommunist Alliance (AAA); and General and convicted murderer Guillermo Suárez Mason. Die Organisation Propaganda Due (P2) war ursprünglich eine italienische Freimaurerloge, die in den 1970er Jahren zur Tarnung einer politischen Geheimorganisation zweckentfremdet wurde. 1887 in Rom als freimaurerisches Gegenstück zur Kurienkongregation „Propaganda Fide“ (auf Deutsch „Verbreitung des Glaubens“) unter dem Namen „Propaganda Massonica“ („Verbreitung der Freimaurerei“) gegründet, wurde sie, wie die Freimaurerei überhaupt, während der Herrschaft des Faschismus verboten. 1944 wurde sie als zweite Loge des Grande Oriente d’Italia als Propaganda Due neu gegründet. 1972 beschloss der Großlogentag des Grande Oriente d’Italia den Ausschluss, der jedoch erst 1982 wirklich wirksam wurde. Bei der Untersuchung der Aktivitäten der P2 wurde 1981 bekannt, dass unter maßgeblicher Beteiligung von Licio Gelli ein konspiratives Netzwerk aus Führungspersonen der Polizei, des Militärs, der Wirtschaft, der Politik, der Mafia und von Geheimdiensten geschaffen worden war. Es bestand ein ernster Verdacht, dass der Geheimbund Pläne für einen Staatsstreich entwickelt hatte und mit unter „falscher Flagge“ inszenierten Terroranschlägen der 1970er Jahre in Zusammenhang stand, was später in gerichtlichen Untersuchungen bestätigt wurde. Die P2 wurde 1982 aufgelöst und verboten. 프로파간다 두에(Propaganda Due 약칭: P2)는 1945년부터 1976년까지 이탈리아의 오리엔트 조직 관할 아래 운영된 프리메이슨 본부이다. 운영되는 동안 (Licio Gelli)가 수장을 맡았는데, P2는 여러 이탈리아의 범죄와 미제사건에 연루됐다. P2는 의 에 대한 투자를 통해 드러나기 시작했다. P2는 때때로, "국가 안의 국가" 또는 "그림자 정부"로 언급됐다. 이는 유명한 기자, 군부지도자, 기업가, 정치인(이탈리아 총리 실비오 베를루스코니 포함), 지식인을 망라하고 있다. 1981년 경찰이 리치오 젤리의 빌라를 수색할 때, "민주 부활을 위한 계획"이라고 불리는 문건을 찾았다. 이 문건에서는 미디어를 장악하고, 노동조합을 억누르고, 이탈리아 의회를 재편한다는 내용이 담겼다. P2는 우루과이, 브라질, 아르헨티나에서도 활동했다. 아르헨티나의 임시 대통령 라울 라스티리, 1976년 쿠데타를 주도한 아르헨티나의 해군사령관 에밀리오 에두아르도 마세라, 페론 정부의 사회복지부 장관이자 아르헨티나 반공주의자 동맹을 설립한 호세 로페스 레가, 그리고 기예르모 수아레스 장군도 P2의 회원이다. «Propaganda Due» (P2, «Пропаганда» № 2, П2) — итальянская масонская ложа, действовавшая c 1945 по 1976 год под юрисдикцией Великого востока Италии; с 1976 по 1981 год, как дикая ложа. «П2» активно участвовала в политической жизни Италии, Аргентины, Уругвая, Бразилии. После приостановления масонской деятельности ложи (аннулирование патента ложи) её члены обвинялись в терроризме и связях с мафией. «П2» иногда называли «государством в государстве» или «теневым правительством». La Propaganda Due (itale: "Propagando Du", mallongige: P2) estis sekreta itala framasona loĝio, kiu inkluzivis multe da gravaj kaj influaj homoj kaj kaŭzis nacian skandalon kiam ĝi estis malkovrita de la aŭtoritatoj en 1981. La loĝio P2 estis kreita en 1877, sed ĝi restis ordinara framasona loĝio ĝis kiam ĝi estis transprenita de en 1969. Licio Gelli estis ne aparte grava toskana industriisto, konvinkita faŝisto en sia juneco, kiu havis kontaktojn, laŭdire, kun la Usonaj sekretaj servoj. Gelli rapide sukcesis konvinki multegajn gravajn personojn eniri la loĝion, ĉefe industriistojn kaj alt-rangajn ŝtatajn funkciulojn. La celo de la loĝio estis, interalie, puŝi la italan ŝtaton en pli direkton por kontraŭstari komunismon. Ĝi eĉ sukcesis ekspandiĝi eksterlanden, kaj kelkaj gravaj membroj de la faŝisma diktaturo en Argentino fariĝis membroj. En 1976, la P2 estis elĵetita el la framasona organizaĵo, eble ĉar ĝi estis konsiderata tro embarasa aŭ ĉar ene de la organizaĵo estis homoj kiuj ne ŝatis la aktivaĵojn de Gelli pro principo. Tamen, en la praktiko la loĝio de Gelli daŭrigis sian ekziston sendepende de la framasonoj. En 1981, en la kunteksto de polica enketado pri la supozata forrabado de la financisto , la ekzisto de P2 iĝis publike diskonata. La polico priserĉis la vilaon de Gelli en Arezzo kaj trovis liston de pli ol 900 homoj, kiuj estis membroj de la loĝio. La listo inkluzivis 4 ministrojn aŭ eksministrojn, 44 membrojn de la parlamento, ĉiujn estrojn de la sekretaj servoj kaj gravajn ŝtatajn oficistojn. Ankaŭ Silvio Berlusconi, kiu ankoraŭ ne eniris politikon, estis membro, same kiel , la tiam ekzilita posteulo de la lasta itala reĝo, el la dinastio , kiu regis Italion ĝis 1946. La polico ankaŭ malkovris dokumenton de P2 nomitan "Piano di rinascita democratica" (plano de demokratia renaskiĝo), kie estis klare dirite ke la celo de P2 estis influi la Italan ŝtaton por ke ĝi iĝu pli autoritatisma, kontaktante homojn en ĉiu nivelo de la ŝtata administracio. La kristan-demokratia ĉefministro Arnaldo Forlani devis demisiĝi en 1981, ĉar evidentiĝis ke li provis protekti P2'on. Estis granda publika skandalo pri la tuta afero, sed tamen la membroj de P2 ĝenerale ne suferis gravajn konsekvencojn pro ilia membreco. Silvio Berlusconi eĉ fariĝis ĉefministro de Italio jarojn poste, sen ke preskaŭ iu ajn memorigu publike ke li estis membro de la P2. En 1982, la itala registaro aprobis leĝon kiu malpermesis la ekziston de sekretaj organizaĵoj. Propaganda Due, äv. Propaganda 2, P2, var en italiensk frimurarloge grundad 1877 för att möjliggöra logebesök och samvaro för medlemmar som inte kunde besöka sin egen loge. I mitten av 1960-talet hade den bara 14 medlemmar, men sedan Licio Gelli tagit över ordförandeskapet ökade medlemsantalet snabbt till över 1000 st. Även om Mussolini förbjöd frimurarloger 1925 tilläts de att verka, men en särskild lag såg till att "hemliga" sammanslutningar inte fick förekomma. Huvudlogen i italienska frimurarorden, , tog avstånd från Gellis loge, återtog 1976 dess patent vilket uteslöt logen och dess medlemmar från det erkända, reguljära frimureriet, vidtog disciplinära åtgärder mot medlemmar med anknytning till P2 och förklarade sig endast acceptera lagliga och erkända loger. Andra lagar förbjöd vissa kategorier av statstjänstemän att vara medlemmar i sådana organisationer. Dessa lagar har ifrågasatts av den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter, ECHR. P2 uppmärksammades först då en av Milanos största banker, , gick bankrutt och då bankens tidigare VD Roberto Calvi hittades död i London. Först antog man att Calvi begått självmord, men man har sedan konstaterat att han bragts om livet. Roberto Calvis anknytning till Licio Gelli hamnade under polisens och medias granskning och kom att avslöja den dittills hemliga logen. Polisen hittade i mars 1981 en medlemsförteckning i Gellis hus, en förteckning med över 900 namn, varibland återfanns mycket högt uppsatta statstjänstemän, några politiker (bland annat senare premiärminister Silvio Berlusconi) och ett antal officerare av vilka flera tjänstgjorde i den italienska militära underrättelsetjänsten SISMI. Ytterligare en berömd medlem var Victor Emanuel, prins av Neapel och familjeöverhuvud i Huset Savojen. Ett annat dokument som återfanns bland Gellis tillhörigheter, kallat Piano di Rinascita Democratica (ung. "Plan för demokratiskt pånyttfödande"), beskrev logens mål och syfte, i huvudsak skapandet av en ny politisk och ekonomisk elit med syftet att leda Italien mot en mer auktoritär och antikommunistisk form av demokrati. Den dåvarande premiärministern tvingades avgå och till ersättare utsågs Giovanni Spadolini från Partito Repubblicano Italiano, det italienska republikanska partiet, att leda den center-vänsterorienterade regeringen. Spadolini blev den förste statsministern som inte tillhörde kristdemokraterna i partiet Democrazia Cristiana. Logen granskades sedan av en parlamentär kommitté under ledning av Tina Anselmi från Democrazia Cristiana. Slutsatsen blev att P2 var en hemlig organisation med brottsligt syfte, även om man aldrig hittade några bevis för att något formellt brott begåtts. Beskyllningarna gällande hemliga internationella kontakter, huvudsakligen med Argentina (Gelli hävdade ofta att han var nära vän till Juan Perón) och CIA bekräftades delvis. Dock kom snart den politiska debatten att överskugga de legala aspekterna i fallet. Det har flera gånger framförts misstankar om att P2 var inblandat i mordet på Aldo Moro som kidnappades och sköts av Röda Brigaderna efter att italienska säkerhetstjänsten misslyckats med att förhandla fram en lösning, men dessa misstankar har aldrig bekräftats. Man försökte också koppla samman P2 med bombattentatet på centralstationen i Bologna i augusti 1980, som en del av sin taktik att skapa politisk oro. Man har också försökt påvisa att P2 understödde italienska högerextremistgrupper, men inte heller detta kunde bevisas. Propaganda Due (pengucapan bahasa Italia: [propaˈɡanda ˈduːe]; P2) adalah loji Masonik yang didirikan pada tahun 1945. Setelah piagam Masoniknya dicabut pada tahun 1976, organisasi ini berubah menjadi organisasi rahasia bawah tanah, semi-Masonik, dan ultrakanan yang berlawanan dengan Pasal 18 yang melarang asosiasi-asosiasi rahasia. Padam asa ketika loji ini dikepalai oleh , P2 diduga terlibat dalam berbagai kejahatan dan misteri di Italia, seperti kegagalan yang terkait dengan Vatikan, pembunuhan jurnalis dan bankir , serta skandal suap . P2 mulai diketahui keberadaannya dari penyelidikan kegagalan bisnis . P2 kadang-kadang disebut sebagai "negara dalam negara" atau "pemerintahan bayangan". Anggota-anggota loji ini terdiri dari jurnalis, anggota parlemen, industrialis, dan pemimpin militer, termasuk Silvio Berlusconi yang kelak menjadi Perdana Menteri Italia, Victor Emmanuel yang mengklaim sebagai penerus tahta Italia, serta kepala tiga badan intelijen Italia . Saat melakukan pencarian di villa Licio Gelli pada tahun 1982, polisi menemukan sebuah dokumen yang berjudul "Rencana Kelahiran Kembali Demokrasi", yang menginginkan , penindasan serikat dagang dan penulisan ulang . Di luar Italia, P2 juga aktif di Uruguay, Brasil dan Argentina. Presiden sementara Argentina Raúl Alberto Lastiri adalah salah satu anggotanya, dan begitu pula (yang merupakan anggota junta militer yang dipimpin oleh Jorge Rafael Videla dari tahun 1976 hingga 1978), (Menteri Kesejahteraan Sosial dalam pemerintahan Perón dan pendiri ), dan Jenderal .
gold:hypernym
dbr:Masonic
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Propaganda_Due?oldid=1122156019&ns=0
dbo:wikiPageLength
37621
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Propaganda_Due