This HTML5 document contains 157 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
yago-reshttp://yago-knowledge.org/resource/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
n7http://dbpedia.org/resource/File:
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
dbpedia-eohttp://eo.dbpedia.org/resource/
n11https://global.dbpedia.org/id/
yagohttp://dbpedia.org/class/yago/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
freebasehttp://rdf.freebase.com/ns/
n13http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
dbphttp://dbpedia.org/property/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
dbpedia-jahttp://ja.dbpedia.org/resource/

Statements

Subject Item
dbr:Roman_numeral_analysis
rdf:type
yago:Shape100027807 yago:WikicatChords yago:Line113863771 yago:Attribute100024264 yago:StraightLine113869991 yago:Chord113874927 owl:Thing yago:Abstraction100002137
rdfs:label
Stufentheorie (Harmonik) ローマ数字による和声分析 Ŝtupoteorio Roman numeral analysis Римская нотация Análisis por números romanos Steganalys
rdfs:comment
Steganalys används i harmoniläran för att beskriva ackordens förhållande i ett musikstycke. Metoden utvecklades under 1800-talet, framför allt av musikteoretikern Gottfried Weber (1779-1839). I steganalysen beskrivs en treklang som en romersk siffra, vilken kan följas av eventuella . Den romerska siffran representerar vilken ton i tonartens skala som ska vara grundton i treklangen. I exempelvis tonarten C-dur skrivs treklangen F-dur som IV, eftersom F är den fjärde tonen i en C-durskala och F-dur ackord (till skillnad från F-moll) bara består av toner i C-dur skala. Treklangen d-moll beskrivs som II, eftersom D är den andra tonen i C-durskalan, och D-mollackordet (men inte D-dur) bara består av toner i C-dur skala. Ofta skrivs mollackord med gemener och durackord med versaler. Для римской нотации в музыке используют римские цифры, чтобы отразить аккорды. Римские цифры (I, II, III, IV, …) обозначают ступени гаммы (первая, вторая, третья, четвёртая, …); а также используются для обозначения основного тона, на котором построен аккорд. Например, III обозначает третью ступень гаммы или аккорд, который построен на ней. В целом, заглавные римские цифры (такие как I, IV, V) отражают мажорные аккорды, в то время как маленькие (такие как i, iv, v) минорные аккорды (см. Мажор и Минор); в то же время заглавные римские цифры используются для всех аккордов. В западной классической музыке в 2000-х римская нотация использовалась студентами музыкальных школ музыкальными теоретиками, чтобы исследовать гармонию песни или отрывка. La ŝtupoteorio, kiun evoluigis Jacob Gottfried Weber (1779–1839) kaj pluevoluigis pli Simon Sechter (1788–1867), estas same kiel la funkcioteorio, kiun Hugo Riemann (1849–1919) fondis fine de la 19-a jarcento, rimedo por priskriba analizo de la harmoniaro de muzikpeco. Ambaŭ sistemoj konserviĝis ĝis nun kun modifoj kaj plilarĝigoj. In music theory, Roman numeral analysis is a type of musical analysis in which chords are represented by Roman numerals (I, II, III, IV, …). In some cases, Roman numerals denote scale degrees themselves. More commonly, however, they represent the chord whose root note is that scale degree. For instance, III denotes either the third scale degree or, more commonly, the chord built on it. Typically, uppercase Roman numerals (such as I, IV, V) are used to represent major chords, while lowercase Roman numerals (such as ii, iii, vi) are used to represent minor chords (see and below for alternative notations). However, some music theorists use upper-case Roman numerals for all chords, regardless of chord quality. En música, el análisis por números romanos se refiere al uso de números romanos para representar acordes. En este contexto, los números romanos (I, II, III, IV,...) se refieren usualmente a los grados de la escala (primero, segundo, tercero, cuarto, etc.). Cuando un número romano se usa para representar un acorde, se refiere al grado de la escala correspondiente a su fundamental sobre la cual se construye el acorde. Por ejemplo, III es el número romano que denota el tercer grado de la escala, o el acorde construido sobre ese grado. Con frecuencia, los números romanos en mayúscula se refieren a los acordes mayores, mientras que los números en minúscula se refieren a los acordes menores, aunque existen notaciones alternativas. En otras ocasiones, las mayúsculas se usan para todos los tipos d ローマ数字による和声分析 (英語: Roman numeral analysis, ドイツ語: Stufentheorie )、はヨハン・フィリップ・キルンベルガーによって創始され、Abbé Georg Joseph Vogler、が完成させた和声分析の方法。現在も広く世界中で西洋音楽の講義に使用されている。 Die Stufentheorie, von Jacob Gottfried Weber (1779–1839) entwickelt und später von Ernst Friedrich Richter (1808–1879) ausgebaut, ist ebenso wie die Ende des 19. Jahrhunderts von Hugo Riemann (1849–1919) begründete Funktionstheorie ein Mittel zur beschreibenden Analyse der Harmonik eines Musikstückes. Beide Systeme haben sich bis in die heutige Zeit mit Modifikationen und Erweiterungen erhalten.
rdfs:seeAlso
dbr:Figured_bass
foaf:depiction
n13:Twelve_bar_blues_in_C.png n13:Roman_Numeral_Analysis_-_Inversion_notation.svg n13:Weber_Roman_numerals.png n13:Schenker_Harmonielehre_ex_151.png
dcterms:subject
dbc:Musical_analysis dbc:Chords
dbo:wikiPageID
18428602
dbo:wikiPageRevisionID
1123143871
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Fake_book dbr:Locrian_mode dbr:First_inversion n7:Weber_Roman_numerals.png dbr:Minor_chord dbr:Heinrich_Schenker dbr:Harmony dbr:Tonic_(music) dbr:Rhythm_section dbr:Transposition_(music) dbr:Major_scale dbr:Root_position dbr:Jean-Philippe_Rameau dbr:Major_chord dbr:Fundamental_bass dbr:Diminished_triad dbr:Augmented_triad dbr:Dorian_mode dbr:Figured_bass dbc:Musical_analysis dbr:Roman_numeral dbr:Aeolian_mode dbr:Arnold_Schoenberg n7:Twelve_bar_blues_in_C.png dbr:Musical_composition dbr:Secondary_dominant dbr:Second_inversion n7:Roman_Numeral_Analysis_-_Inversion_notation.svg dbr:Schenkerian_analysis dbr:Lydian_mode dbr:Musical_analysis dbc:Chords dbr:Dominant_seventh dbr:Natural_minor_scale dbr:Traditional_music dbr:Mode_(music) dbr:Mediant dbr:Degree_(music) dbr:Phrygian_mode dbr:Supertonic dbr:Chord_quality dbr:Mixolydian_mode dbr:Root_(chord) dbr:Dominant_seventh_chord dbr:Leading_tone dbr:Popular_music dbr:Subtonic dbr:Dominant_chord dbr:Dominant_(music) dbr:Caret dbr:Cadence dbr:Jazz_Harmony dbr:Blues dbr:Music_theory dbr:Johann_Kirnberger dbr:Submediant dbr:Ionian_mode dbr:Lead_sheet dbr:Common_practice_period dbr:Accompaniment dbr:Anton_Bruckner dbr:Harmonic_minor_scale dbr:Function_(music) dbr:Gottfried_Weber dbr:Twelve-bar_blues dbr:Subdominant dbr:Bandleader dbr:Rock_music dbr:Chord_progression dbr:Jazz dbr:Subtonic_chord dbr:Classical_music dbr:Chord_(music) n7:Schenker_Harmonielehre_ex_151.png dbr:Abbé_Georg_Joseph_Vogler dbr:Lead_singer dbr:Arabic_numeral
owl:sameAs
n11:2EEVA dbpedia-es:Análisis_por_números_romanos dbpedia-eo:Ŝtupoteorio dbpedia-sv:Steganalys wikidata:Q2358919 freebase:m.04f328g dbpedia-ja:ローマ数字による和声分析 dbpedia-de:Stufentheorie_(Harmonik) dbpedia-ru:Римская_нотация yago-res:Roman_numeral_analysis
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:Main dbt:Musical_analysis dbt:Notelist dbt:Reflist dbt:Short_description dbt:Rp dbt:Efn dbt:Image_frame dbt:Chord_symbols dbt:Citation_needed dbt:Abbr dbt:Su dbt:Music dbt:Chord_progressions dbt:See_also dbt:Failed_verification
dbo:thumbnail
n13:Weber_Roman_numerals.png?width=300
dbp:b
2 3 4 5 #
dbp:date
December 2020
dbp:p
4 5 6 #
dbp:reason
This system is not documented in this source.
dbp:talk
About using Latin letters in inversion notation
dbo:abstract
Die Stufentheorie, von Jacob Gottfried Weber (1779–1839) entwickelt und später von Ernst Friedrich Richter (1808–1879) ausgebaut, ist ebenso wie die Ende des 19. Jahrhunderts von Hugo Riemann (1849–1919) begründete Funktionstheorie ein Mittel zur beschreibenden Analyse der Harmonik eines Musikstückes. Beide Systeme haben sich bis in die heutige Zeit mit Modifikationen und Erweiterungen erhalten. Mit Hilfe der Stufentheorie lässt sich der harmonische Bauplan eines Stückes verallgemeinernd veranschaulichen, so dass Vergleiche zu Stücken in anderen Tonarten einfacher werden, da die Symbole tonartunabhängig gelten. Gleichzeitig stellt die Stufentheorie umgekehrt harmonische Phrasen (Wendungen) bereit, die sich auf sämtliche Tonarten übertragen lassen. En música, el análisis por números romanos se refiere al uso de números romanos para representar acordes. En este contexto, los números romanos (I, II, III, IV,...) se refieren usualmente a los grados de la escala (primero, segundo, tercero, cuarto, etc.). Cuando un número romano se usa para representar un acorde, se refiere al grado de la escala correspondiente a su fundamental sobre la cual se construye el acorde. Por ejemplo, III es el número romano que denota el tercer grado de la escala, o el acorde construido sobre ese grado. Con frecuencia, los números romanos en mayúscula se refieren a los acordes mayores, mientras que los números en minúscula se refieren a los acordes menores, aunque existen notaciones alternativas. En otras ocasiones, las mayúsculas se usan para todos los tipos de acorde.​ En el uso de día a día, los números romanos permiten a los músicos entender la progresión de acordes en una pieza. Por ejemplo, la progresión estándar del blues de doce compases se denota como I7 (primera), IV7 (cuarta) y V7 (quinta). En clave de Do (donde las notas de la escala son do, re, mi, fa, sol, la, si, do), el primer grado de la escala (tónica) es do mayor, la cuarta (subdominante) es fa mayor, y la quinta (dominante) es un sol mayor. Así que los acordes I7, IV7, y V7son C7, F7, y G7. Ahora, que si se toca la misma progresión I7-IV7-V7 en clave de La mayor (A, B, C♯, D, E, F♯, G♯), los acordes correspondientes serían A7, D7, y E7. En esencia, la numeración con romanos proporciona una forma de abstraer progresiones de acordes haciéndolos independientes de la clave en cuestión. Esto permite que la progresión armónica se transponga fácilmente a cualquier clave. ローマ数字による和声分析 (英語: Roman numeral analysis, ドイツ語: Stufentheorie )、はヨハン・フィリップ・キルンベルガーによって創始され、Abbé Georg Joseph Vogler、が完成させた和声分析の方法。現在も広く世界中で西洋音楽の講義に使用されている。 In music theory, Roman numeral analysis is a type of musical analysis in which chords are represented by Roman numerals (I, II, III, IV, …). In some cases, Roman numerals denote scale degrees themselves. More commonly, however, they represent the chord whose root note is that scale degree. For instance, III denotes either the third scale degree or, more commonly, the chord built on it. Typically, uppercase Roman numerals (such as I, IV, V) are used to represent major chords, while lowercase Roman numerals (such as ii, iii, vi) are used to represent minor chords (see and below for alternative notations). However, some music theorists use upper-case Roman numerals for all chords, regardless of chord quality. In Western classical music in the 2000s, some music students and theorists use Roman numeral analysis to analyze the harmony of a composition. In pop, rock, traditional music, and jazz and blues, Roman numerals can be used to notate the chord progression of a song independent of key. For instance, the standard twelve-bar blues progression uses the chords I (first), IV (fourth), V (fifth), sometimes written I7, IV7, V7, since they are often dominant seventh chords. In the key of C major, the first scale degree (tonic) is C, the fourth (subdominant) is F, and the fifth (dominant) is a G. So the I7, IV7, and V7 chords are C7, F7, and G7. On the other hand, in the key of A major, the I7, IV7, and V7 chords would be A7, D7, and E7. Roman numerals thus abstract chord progressions, making them independent of key, so they can easily be transposed. Для римской нотации в музыке используют римские цифры, чтобы отразить аккорды. Римские цифры (I, II, III, IV, …) обозначают ступени гаммы (первая, вторая, третья, четвёртая, …); а также используются для обозначения основного тона, на котором построен аккорд. Например, III обозначает третью ступень гаммы или аккорд, который построен на ней. В целом, заглавные римские цифры (такие как I, IV, V) отражают мажорные аккорды, в то время как маленькие (такие как i, iv, v) минорные аккорды (см. Мажор и Минор); в то же время заглавные римские цифры используются для всех аккордов. В западной классической музыке в 2000-х римская нотация использовалась студентами музыкальных школ музыкальными теоретиками, чтобы исследовать гармонию песни или отрывка. В большинстве случаев римские цифры постоянно используют для обозначения последовательности аккордов в песнях в стиле поп-, рок-музыки, народной музыки, а также джаз и блюз. К примеру, стандартная последовательность 12-тактового блюза — это I (первый), IV (четвёртый), V (пятый), иногда пишется I7, IV7, V7, так как последовательность блюза часто основана на семидоминатных аккордах. В тональности До (где тон гаммы C, D, E, F, G, A, B) первая ступень звукоряда (тоника) — это До, четвёртая (субдоминанта) — это Фа, и пятая (доминанта) — это Соль. Иначе выражаясь, I7, IV7 и V7 аккорды C7, F7 и G7. В том же аккорде в тональности Ля (A, B, C♯, D, E, F♯, G♯) I7, IV7 иV7 аккорды будут выглядеть A7, D7, и E7. Римские цифры, как и абстрактные аккордовые последовательности, делают их независимыми от тона, поэтому они легко могут быть замещены. В произведении Готфрида Вебера Versuch einer geordneten Theorie der Tonsetzkunst (Теория музыкальной композиции; Mainz, B. Schott, 1817–21), известном тем, что оно популяризировало аналитический метод, аккорд отмечается римскими цифрами, обозначая ступень основного тона. Однако изначально практика римской нотации была использована в теоретических работах в начале 1776 года Георгом Йозефом Фоглером. La ŝtupoteorio, kiun evoluigis Jacob Gottfried Weber (1779–1839) kaj pluevoluigis pli Simon Sechter (1788–1867), estas same kiel la funkcioteorio, kiun Hugo Riemann (1849–1919) fondis fine de la 19-a jarcento, rimedo por priskriba analizo de la harmoniaro de muzikpeco. Ambaŭ sistemoj konserviĝis ĝis nun kun modifoj kaj plilarĝigoj. Helpe de la ŝtupoteorio la harmonia strukturo de peco estas ĝeneraligeble klarigebla, tiel ke komparoj kun aliaj pecoj en aliaj tonaloj fariĝas pli facilaj, ĉar la simboloj estas legendaj lige kun la respektiva bazotonalo . Oni do povas meti muzikpecojn rilate la harmonioj „sur komunan denominatoron“. Samtempe la ŝtupoteorio siaflanke disponigas harmoniajn turniĝojn, kiuj estas transigeblaj sur ĉiujn tonalojn. Steganalys används i harmoniläran för att beskriva ackordens förhållande i ett musikstycke. Metoden utvecklades under 1800-talet, framför allt av musikteoretikern Gottfried Weber (1779-1839). I steganalysen beskrivs en treklang som en romersk siffra, vilken kan följas av eventuella . Den romerska siffran representerar vilken ton i tonartens skala som ska vara grundton i treklangen. I exempelvis tonarten C-dur skrivs treklangen F-dur som IV, eftersom F är den fjärde tonen i en C-durskala och F-dur ackord (till skillnad från F-moll) bara består av toner i C-dur skala. Treklangen d-moll beskrivs som II, eftersom D är den andra tonen i C-durskalan, och D-mollackordet (men inte D-dur) bara består av toner i C-dur skala. Ofta skrivs mollackord med gemener och durackord med versaler.
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Roman_numeral_analysis?oldid=1123143871&ns=0
dbo:wikiPageLength
22415
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Roman_numeral_analysis