This HTML5 document contains 35 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

Prefix	IRI
dcterms	http://purl.org/dc/terms/
dbo	http://dbpedia.org/ontology/
foaf	http://xmlns.com/foaf/0.1/
n14	https://global.dbpedia.org/id/
dbt	http://dbpedia.org/resource/Template:
rdfs	http://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
dbpedia-sv	http://sv.dbpedia.org/resource/
freebase	http://rdf.freebase.com/ns/
n18	https://web.archive.org/web/20040304052346/http:/home.earthlink.net/~wodensharrow/
dbpedia-cs	http://cs.dbpedia.org/resource/
rdf	http://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
owl	http://www.w3.org/2002/07/owl#
wikipedia-en	http://en.wikipedia.org/wiki/
dbp	http://dbpedia.org/property/
dbc	http://dbpedia.org/resource/Category:
prov	http://www.w3.org/ns/prov#
xsdh	http://www.w3.org/2001/XMLSchema#
gold	http://purl.org/linguistics/gold/
wikidata	http://www.wikidata.org/entity/
dbr	http://dbpedia.org/resource/

Statements

Subject Item

dbr:Senna_(poetic)

rdf:type

owl:Thing

rdfs:label

Senna (smädedikt) Senna (poetic) Senna (poezie)

rdfs:comment

Senna is a form of Eddic poetry consisting of an exchange of insults between participants, ranging from the use of expletives to accusing an opponent of moral or sexual impropriety. It traditionally existed in an oral form, with the skald Þórarinn Stuttfeldr once describing the poetry of his opponent as being like leirr ens gamla ara, 'the mud of the old eagle', literally claiming that his poetry was like dung. Moreover, Þórarinn Stuttfeldr makes a reference to the myth of the Mead of Poetry, in which Odin, in shape of an eagle, defecates a part of the stolen mead which becomes the mead of the rhymesters, and thus stands for bad poetry in general. Senna är i fornvästnordisk litteratur en smädedikt. Ordet betyder “hån, träta, munhuggeri”, men kan också användas som verb. Etymologiskt hänger ordet samman med adjektivet sannr (”sann”), som har släktingar i flera germanska språk och vars grundbetydelse är ”bevisa, övertyga, påstå”. En annan typ av senna med uppfostrande syfte dyker upp i högmedeltidens lärda, från latinet översatta, fingerade dialoger mellan personifierade begrepp eller abstraktioner, till exempel Julens och fastans träta, Kroppens och själens träta, med flera.

rdfs:seeAlso

dbr:Flyting

dcterms:subject

dbc:Eddic_poetry

dbo:wikiPageID

16904168

dbo:wikiPageRevisionID

830786568

dbo:wikiPageWikiLink

dbr:Ölkofra_þáttr dbr:Loki dbr:Odin dbr:Lokasenna dbc:Eddic_poetry dbr:Skald dbr:Eddic_poetry dbr:Norse_gods dbr:Mead_of_poetry dbr:Old_Norse

dbo:wikiPageExternalLink

n18:lokasenna.html

owl:sameAs

dbpedia-sv:Senna_(smädedikt) wikidata:Q7450827 n14:4uLEh dbpedia-cs:Senna_(poezie) freebase:m.0411q31

dbp:wikiPageUsesTemplate

dbt:Cite_journal dbt:Poetry-stub dbt:See_also

dbo:abstract

Senna is a form of Eddic poetry consisting of an exchange of insults between participants, ranging from the use of expletives to accusing an opponent of moral or sexual impropriety. It traditionally existed in an oral form, with the skald Þórarinn Stuttfeldr once describing the poetry of his opponent as being like leirr ens gamla ara, 'the mud of the old eagle', literally claiming that his poetry was like dung. Moreover, Þórarinn Stuttfeldr makes a reference to the myth of the Mead of Poetry, in which Odin, in shape of an eagle, defecates a part of the stolen mead which becomes the mead of the rhymesters, and thus stands for bad poetry in general. There are also numerous written examples of senna in Old Norse-Icelandic literature, including Ölkofra þáttr (The Tale of the Ale-Hood) in which a carpenter is accused of setting fire to the wood of six powerful chieftains while burning charcoal, and the eddic poem Lokasenna, which consists of a duel of words between Loki and several other Norse gods, and in which Loki accuses the other gods of sexual misdeeds. Senna är i fornvästnordisk litteratur en smädedikt. Ordet betyder “hån, träta, munhuggeri”, men kan också användas som verb. Etymologiskt hänger ordet samman med adjektivet sannr (”sann”), som har släktingar i flera germanska språk och vars grundbetydelse är ”bevisa, övertyga, påstå”. Den mest kända sennan i den poetiska Eddan är Lokasenna, där Loke på gästabud i Ägirs hall i tur och ordning smädar de församlade gudarna. Asarna beskyller han för feghet och omanlighet (ergi), asynjorna anklagas för sexuell lössläppthet. Bakgrunden till flera av Lokes beskyllningar är okänd för oss, men kan bygga på nu förlorade myter. Alla anklagelser behöver dock inte vara sanna. Sennor förekommer i den poetiska Eddans alla tre Helge-dikter. Den mest genomarbetade finns i Hrímgerðarmál, som ingår i Helgakviða Hjǫrvardssonar (”Kvädet om Helge Hjörvardsson”). Här har jarlen Atli Iðmundarson en nattlig träta med hrimtursan Hrímgerðr. Syftet är att reta upp henne så att hon glömmer tiden och dröjer sig kvar tills hon träffas av det första gryningsljuset. Då förvandlas hon till sten. Som utmaning eller eggelse fungerar ordfäktningen mellan Sinfjǫtli och Guðmundr Granmarsson i Helgakviða Hundingsbana in fyrri (”Första kvädet om Helge Hundingsbane”). Här hetsar de båda stridstupparna varandra till kamp genom ömsesidiga beskyllningar för omanlighet. Senna före ett slag används också som litterärt motiv i flera sagor. I Heimskringla låter exempelvis Snorre Sturlasson kung Óláfr Haraldsson ha en verbal träffning med Kálfr Árnason före slaget vid Stiklestad, och även de bönder som står fylkade på motsatta sidor, sägs på motsvarande sätt ha sennat varandra. Motivet i eddadikten Guðrúnarhvǫt (″Gudruns eggelse″) framgår redan i första strofens första rad, vari omtalas den senna slíðrfengligsta (”mest ödesbringande senna”), varmed Guðrún Gjúkadóttir skäller ut sina söner och kallar dem lata, odugliga och fega. Avsikten är att tvinga dem att motbevisa anklagelserna genom att gripa till vapen och hämnas mordet på deras halvsyster Svanhildr. Hon lyckas i sitt uppsåt – vilket blir sönernas död. Även två sagor, Ǫlkofra þáttr och Bandamanna saga, har en senna som huvudmotiv. Här sker sennandet på tinget – men det var nog inte riktigt där som sennor hörde hemma, invänder Anne Holtsmark. Som litterärt motiv är senna besläktad med manjämning. Syftet med en senna är att svärta ner sin motståndare, medan manjämningen har som mål att framhäva den egna förträffligheten. Båda dessa motiv samsas i en dikt som Hárbarðsljóð, där gudarna Tor och Oden ömsom prisar sig själva och ömsom klankar ner på varandra. En annan typ av senna med uppfostrande syfte dyker upp i högmedeltidens lärda, från latinet översatta, fingerade dialoger mellan personifierade begrepp eller abstraktioner, till exempel Julens och fastans träta, Kroppens och själens träta, med flera. Juridiskt hör fenomenet senna till lagböckernas Mannhelgarbǫlk, som fastställer böter för skällsord och liknande fullréttisorð (”kränkande beskyllningar”).

gold:hypernym

dbr:Form

prov:wasDerivedFrom

wikipedia-en:Senna_(poetic)?oldid=830786568&ns=0

dbo:wikiPageLength

2041

foaf:isPrimaryTopicOf

wikipedia-en:Senna_(poetic)