This HTML5 document contains 241 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
dbpedia-bghttp://bg.dbpedia.org/resource/
n32http://hy.dbpedia.org/resource/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
dbpedia-hrhttp://hr.dbpedia.org/resource/
n13https://books.google.co.uk/
dbpedia-arhttp://ar.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ethttp://et.dbpedia.org/resource/
dbpedia-hehttp://he.dbpedia.org/resource/
n27http://viaf.org/viaf/
schemahttp://schema.org/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
n15http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
dbpedia-cshttp://cs.dbpedia.org/resource/
dbpedia-azhttp://az.dbpedia.org/resource/
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
n56http://d-nb.info/gnd/
n9http://dbpedia.org/resource/File:
dbphttp://dbpedia.org/property/
dbpedia-eohttp://eo.dbpedia.org/resource/
dbpedia-euhttp://eu.dbpedia.org/resource/
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
dbpedia-ukhttp://uk.dbpedia.org/resource/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
dbpedia-srhttp://sr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-vihttp://vi.dbpedia.org/resource/
dbpedia-pthttp://pt.dbpedia.org/resource/
dbpedia-skhttp://sk.dbpedia.org/resource/
dbpedia-jahttp://ja.dbpedia.org/resource/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
dbpedia-anhttp://an.dbpedia.org/resource/
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
dbpedia-plhttp://pl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-thhttp://th.dbpedia.org/resource/
dbpedia-brhttp://br.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
yagohttp://dbpedia.org/class/yago/
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
n42http://cv.dbpedia.org/resource/
dbpedia-nlhttp://nl.dbpedia.org/resource/
goldhttp://purl.org/linguistics/gold/
yago-reshttp://yago-knowledge.org/resource/
n29https://global.dbpedia.org/id/
dbpedia-slhttp://sl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
dbpedia-zhhttp://zh.dbpedia.org/resource/
n18http://lt.dbpedia.org/resource/
dbpedia-trhttp://tr.dbpedia.org/resource/
n58http://arz.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fahttp://fa.dbpedia.org/resource/
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
freebasehttp://rdf.freebase.com/ns/
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#

Statements

Subject Item
dbr:Sleeping_Venus_(Giorgione)
rdf:type
yago:Object100002684 yago:Painting103876519 schema:CreativeWork yago:WikicatPaintingsByGiorgione yago:Wikicat1500sPaintings yago:GraphicArt103453809 yago:PhysicalEntity100001930 yago:Art102743547 yago:Wikicat1510Paintings dbo:Work owl:Thing yago:Creation103129123 yago:Artifact100021939 wikidata:Q386724 yago:WikicatPaintingsByTitian dbo:Artwork yago:WikicatPaintingsOfVenus yago:Whole100003553
rdfs:label
Spící Venuše فينوس النائمة (جورجوني) Schlummernde Venus Спящая Венера Vénus endormie (Giorgione) Venus dormida (Giorgione) Venus lotan Венера, що спить Venere dormiente La dormanta Venuso Vénus adormecida (Giorgione) 沉睡的维纳斯 Śpiąca Wenus (obraz Giorgionego) Sleeping Venus (Giorgione) Slapende Venus (Giorgione) Slumrande Venus 眠れるヴィーナス
rdfs:comment
La Vénus endormie (Venere dormiente), également connue sous le nom de Vénus de Dresde (Venere di Dresda), réalisée vers 1510, est traditionnellement attribuée au peintre de la Renaissance italienne Giorgione. Le tableau a été achevé et en partie repeint par Le Titien après la mort de Giorgione, vers 1511-1512. Il est conservé à la Gemäldegalerie Alte Meister de Dresde. Spící Venuše (italsky Venere dormiente) je obraz italského renesančního malíře Giorgioneho. Obraz, patřící k nejznámějším výtvarným dílům vůbec, je jednou z nemnohých prací, jejichž Giorgioneho autorství je bezpečně doloženo. Vznikl kolem roku 1510, krátce před umělcovou smrtí. Giorgioneho Spící Venuše inspirovala dvě další světoznámá díla – Tizianovu Urbinskou Venuši a Olympii francouzského impresionistického umělce Édouarda Maneta. 『眠れるヴィーナス』(伊: Venere dormiente, 英: Sleeping Venus)はイタリア、ルネサンス期の巨匠ジョルジョーネが描いた絵画。ドレスデンのアルテ・マイスター絵画館の所蔵。『ドレスデンのヴィーナス』(Dresden Venus)とも呼ばれる。後世の絵画に多大な影響を与えた絵画で、ヴァザーリが最初に指摘したように、風景や空の表現は1510年の彼の死後にティツィアーノによって加筆され完成を見た。 この作品はジョルジョーネの最晩年の作品の一つで、背景に描かれている丘に溶け込むような輪郭を持つ裸の女性の肖像画であり、背景の細部と陰影の表現も非常に注意深く描写されている。ただ一人の裸の女性を主題に選んだことは絵画史上の大変革となり、この作品は何人もの権威を持つ学者によって近代美術の出発点であると考えられている。『眠れるヴィーナス』はジョルジョーネの存命中には完成せず、風景と空は、後に『ウルビーノのヴィーナス(Venus of Urbino, 1538年 ウフィツィ美術館蔵)を描いたことで知られるティツィアーノが完成させた。 Das berühmte Bild Schlummernde Venus befindet sich in der Gemäldegalerie Alte Meister in Dresden. Kurfürst August der Starke erwarb es 1699. Es gilt als Hauptwerk des italienischen Renaissance-Malers Giorgione und ist ohne Vorbild. Zum ersten Male wurde eine nackte Venus in dieser Bildgröße dargestellt und damit ein Vorbild für viele spätere Darstellungen liegender nackter Frauen geschaffen. La dormanta Venuso, ankaŭ konata kiel la Dresdena Venuso, estas pentraĵo tradicie atribuita al la itala renesanca pentristo Giorgione, kvankam estas kutime pensite, ke Ticiano ĝin kompletigis post la morto de Giorgione en 1510. La pejzaĝo kaj ĉielo estas ĝenerale akceptitaj ĉefe de li. En la 21-a jarcento, multe da sciencaj opinioj plu moviĝis, por vidi la nudan figuron de Venuso kiel ankaŭ pentritan de Ticiano, lasante la kontribuon de Giorgione necerta. Ĝi estas en la Gemäldegalerie, Dresdeno. Vénus adormecida (em italiano: Venere dormiente) é uma pintura a óleo sobre tela pintada cerca de 1507-1510 por Giorgione, mestre italiano do Renascimento, e que se encontra actualmente na Pinacoteca dos Mestres Antigos, de Dresden. A obra foi concluída e em parte repintada por Ticiano, em 1511-1512, após a morte de Giorgione. «Спящая Венера» (итал. Venere dormiente) — условное название картины выдающегося художника Джорджоне да Кастельфранко, представителя венецианской школы живописи. Написана им незадолго до смерти в период 1508—1510 годов. Другое название — «Дрезденская Венера». Картина хранится в Дрездене, в Картинной галерее старых мастеров. La Venus durmiente, también llamada Venus de Dresde, es una obra pintada con la técnica del óleo sobre lienzo, sumamente importante por la influencia que ejerció en la representación de la diosa Venus tendida, tema recurrente en el Renacimiento y Barroco (Tiziano, Rubens...). Se trata de una de las últimas creaciones de Giorgione, realizada hacia 1510. Posee las siguientes dimensiones: 108,5 cm de altura por 175 cm de longitud. Era considerada una copia de Sassoferrato de un original de Tiziano hasta que el crítico del arte italiano Giovanni Morelli la atribuyó correctamente a Giorgione. 《沉睡的维纳斯》(Sleeping Venus 或 Dresden Madonna)是意大利文艺复兴艺术大师乔尔乔内创作于1510年的一副油画。画作描繪了罗马神话爱神维纳斯赤裸沉睡的情景。乔尔乔内未完成该画,后由提香完成景观和天空。现藏于德国德累斯顿的历代大师美术馆。 La Venere dormiente, nota anche come Venere di Dresda, è un dipinto a olio su tela (108,5 × 175 cm) di Giorgione, databile al 1507-1510 circa e conservato nella Gemäldegalerie di Dresda. Esso venne poi completato e in parte ridipinto da Tiziano dopo la morte di Giorgione, nel 1511-1512 circa. Slapende Venus (Venere dormiente) is een beroemd schilderij van de Italiaanse Renaissance-meester Giorgione (ca. 1477/8-1510). Het hangt in de Gemäldegalerie Alte Meister in Dresden. The Sleeping Venus (Italian: Venere dormiente), also known as the Dresden Venus (Venere di Dresda), is a painting traditionally attributed to the Italian Renaissance painter Giorgione, although it has long been usually thought that Titian completed it after Giorgione's death in 1510. The landscape and sky are generally accepted to be mainly by Titian. In the 21st century, much scholarly opinion has shifted further, to see the nude figure of Venus as also painted by Titian, leaving Giorgione's contribution uncertain. It is in the Gemäldegalerie, Dresden. After World War II, the painting was briefly in possession of the Soviet Union. Śpiąca Wenus – obraz namalowany ok. 1508–1510 przez włoskiego malarza renesansowego, Giorgione. Dzieło obecnie znajduje się w zbiorach Galerii Dawnych Mistrzów (Drezno). Slumrande Venus (även Sovande Venus, italienska: Venere dormiente) är en oljemålning av den italienske renässanskonstnären Giorgione. Den målades omkring 1508–1510 och färdigställdes troligen av Giorgiones elev Tizian som senare målade den liknande Venus från Urbino. Slumrande Venus är ett av viktigaste verken inom renässansmåleriet, liksom på Gemäldegalerie Alte Meister i Dresden där den är utställd idag. «Венера, що спить» (італ. Venere dormiente) — картина венеціанського художника Джорджоне, написана ним незадовго до смерті. Джорджоне не закінчив картину. Він встиг написати саму Венеру і, можливо, скелю за нею, перш ніж помер від чуми у 1510 році. Картину закінчив уже Тіціан, який написав краєвид, небо, одяг, на якому лежить Венера, і помістив Купідона біля її ніг. Також у деяких місцях полотна можна виділити пензель ще одного невідомого майстра. فينوس النائمة هي لوحة تُنسب تقليدياً إلى رسام عصر النهضة الإيطالي جورجوني، على الرغم من أنه كان يُعتقد منذ فترة طويلة أن تيتيان أكملها بعد وفاة جورجوني في عام 1510. Venus lotan edo Dresdengo Venusa Giorgione italiar margolariak 1510 inguruan egin zuen mitologiako margolan ospetsua da. Oihal gaineko olio-margolaritza teknikan egina Pizkunde eta Barrokoko garaietan gai ohikoa jasotzen du, Venus jainkosa etzanda lo egiten (Tiziano, Rubens). Dena dela, margolariaren teknika esker, lan honek eragin handia izan zuen. Giorgioneren azkenetariko margolana izan zen.
foaf:name
Sleeping Venus
foaf:depiction
n15:Annibale_Carracci_-_Sleeping_Venus_-_WGA4449.jpg n15:Artemisia_Gentileschi_-_Sleeping_Venus.jpg n15:Paris_Bordone_-_Sleeping_Venus_with_Cupid_-_WGA02462.jpg n15:Giorgione_-_Sleeping_Venus_-_Google_Art_Project_2.jpg n15:Tiziano_e_bottega,_giove_e_antiope,_detto_la_venere_del_pardo,_1551,_03.jpg n15:Goya_Maja_naga2.jpg n15:RokebyVenus.jpg n15:Venus_de_Urbino,_por_Tiziano.jpg n15:Manet,_Edouard_-_Olympia,_1863.jpg n15:Girolamo_da_Treviso_-_Sleeping_Venus_-_WGA09520.jpg n15:Guido_Reni_-_Reclining_Venus_with_Cupid_-_WGA19312.jpg n15:Alexandre_Cabanel_-_The_Birth_of_Venus_-_Google_Art_Project_2.jpg
dcterms:subject
dbc:Mythological_paintings_by_Titian dbc:1510_paintings dbc:Nude_art dbc:Erotic_art dbc:Este_collection dbc:Paintings_by_Giorgione dbc:Paintings_of_Venus dbc:Collections_of_the_Gemäldegalerie_Alte_Meister
dbo:wikiPageID
3411391
dbo:wikiPageRevisionID
1122881841
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Sydney_Joseph_Freedberg dbc:Mythological_paintings_by_Titian n9:Venus_de_Urbino,_por_Tiziano.jpg dbr:Jean_Auguste_Dominique_Ingres dbr:Marcantonio_Michiel n9:Alexandre_Cabanel_-_The_Birth_of_Venus_-_Google_Art_Project_2.jpg dbr:Gemäldegalerie,_Dresden dbr:Underdrawing dbr:Old_master_print n9:Annibale_Carracci_-_Sleeping_Venus_-_WGA4449.jpg dbc:1510_paintings dbr:Kingdom_of_Cyprus dbr:100_Great_Paintings n9:RokebyVenus.jpg dbr:Giovanni_Morelli dbr:Sydney_Freedberg dbr:Paris_Bordone n9:Girolamo_da_Treviso_-_Sleeping_Venus_-_WGA09520.jpg dbr:Engraving dbr:Hypnerotomachia_Poliphili dbr:Dresden dbr:Pastoral_Concert dbr:Michael_Paraskos n9:Guido_Reni_-_Reclining_Venus_with_Cupid_-_WGA19312.jpg dbr:The_Birth_of_Venus_(Botticelli) dbr:Annibale_Carracci dbr:Western_painting dbr:Peter_Paul_Rubens dbr:Danaë_(Titian_series) dbr:Gemäldegalerie_Alte_Meister dbr:World_War_II dbr:Diego_Velázquez dbc:Nude_art dbr:Primavera_(painting) dbr:Cyprus dbr:Vienna dbc:Erotic_art dbr:Venus_of_Urbino dbr:The_Gypsy_Madonna dbc:Este_collection dbr:Renaissance dbr:Asolo dbr:Rokeby_Venus dbr:National_Gallery n9:Tiziano_e_bottega,_giove_e_antiope,_detto_la_venere_del_pardo,_1551,_03.jpg dbr:Pardo_Venus dbr:Botticelli dbr:Goya dbr:Olympia_(painting) dbr:Noli_me_tangere_(Titian) dbr:Girolamo_da_Treviso dbr:Giovanni_Battista_Palumba dbr:Velázquez dbr:Carlo_Ridolfi dbc:Paintings_by_Giorgione dbr:Venus_and_Musician dbr:Artemisia_Gentileschi dbr:Guido_Reni dbr:Woodcut dbr:Caterina_Cornaro dbr:Cupid dbr:Augustus_the_Strong n9:Goya_Maja_naga2.jpg dbr:Titian dbc:Paintings_of_Venus dbr:Alexandre_Cabanel dbr:Édouard_Manet dbr:La_maja_desnuda n9:Paris_Bordone_-_Sleeping_Venus_with_Cupid_-_WGA02462.jpg n9:Manet,_Edouard_-_Olympia,_1863.jpg dbr:Francisco_Goya n9:Artemisia_Gentileschi_-_Sleeping_Venus.JPG dbc:Collections_of_the_Gemäldegalerie_Alte_Meister dbr:Giorgione
dbo:wikiPageExternalLink
n13:books%3Fid=iz4iTAt16t4C&printsec=frontcover n13:books%3Fid=o7EUu0Qp2VkC&pg=PA18
owl:sameAs
dbpedia-an:Venus_adormita dbpedia-bg:Спящата_Венера n18:Mieganti_Venera dbpedia-pl:Śpiąca_Wenus_(obraz_Giorgionego) freebase:m.09b2xg dbpedia-sr:Уснула_Венера dbpedia-ja:眠れるヴィーナス dbpedia-es:Venus_dormida_(Giorgione) dbpedia-uk:Венера,_що_спить dbpedia-et:Magav_Venus n27:211742513 dbpedia-he:ונוס_הישנה n29:4eGdM dbpedia-cs:Spící_Venuše dbpedia-fa:ونوس_خفته_(جورجونه) n32:Քնած_Վեներան_(կտավ) wikidata:Q500812 dbpedia-ar:فينوس_النائمة_(جورجوني) dbpedia-sv:Slumrande_Venus dbpedia-az:Yatan_Venera dbpedia-br:Gwener_o_kousket dbpedia-fr:Vénus_endormie_(Giorgione) dbpedia-eu:Venus_lotan dbpedia-th:วีนัสหลับ_(จอร์โจเน) n42:Çывăракан_Венера dbpedia-ru:Спящая_Венера dbpedia-it:Venere_dormiente dbpedia-pt:Vénus_adormecida_(Giorgione) dbpedia-vi:Sleeping_Venus dbpedia-de:Schlummernde_Venus dbpedia-sl:Speča_Venera_(Giorgione) dbpedia-hr:Usnula_Venera dbpedia-zh:沉睡的维纳斯 yago-res:Sleeping_Venus_(Giorgione) dbpedia-eo:La_dormanta_Venuso dbpedia-sk:Spiaca_Venuša_(Giorgione) dbpedia-nl:Slapende_Venus_(Giorgione) n56:4554535-2 dbpedia-tr:Uyuyan_Venüs n58:فينوس_النايمه
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:Quote dbt:Short_description dbt:Center dbt:Authority_control dbt:Giorgione dbt:Infobox_artwork dbt:Circa dbt:ISBN dbt:Commons_category dbt:Titian dbt:Reflist
dbo:thumbnail
n15:Giorgione_-_Sleeping_Venus_-_Google_Art_Project_2.jpg?width=300
dbp:heightMetric
108.5
dbp:otherLanguage
Italian
dbp:otherTitle
Venere dormiente
dbp:widthMetric
175
dbp:artist
Giorgione, Titian
dbp:city
dbr:Dresden
dbp:imageFile
Giorgione_-_Sleeping_Venus_-_Google_Art_Project_2.jpg
dbp:imageSize
400
dbp:imperialUnit
in
dbp:medium
Oil on canvas
dbp:metricUnit
cm
dbp:museum
dbr:Gemäldegalerie_Alte_Meister
dbp:title
Sleeping Venus
dbp:year
1510
dbo:abstract
『眠れるヴィーナス』(伊: Venere dormiente, 英: Sleeping Venus)はイタリア、ルネサンス期の巨匠ジョルジョーネが描いた絵画。ドレスデンのアルテ・マイスター絵画館の所蔵。『ドレスデンのヴィーナス』(Dresden Venus)とも呼ばれる。後世の絵画に多大な影響を与えた絵画で、ヴァザーリが最初に指摘したように、風景や空の表現は1510年の彼の死後にティツィアーノによって加筆され完成を見た。 この作品はジョルジョーネの最晩年の作品の一つで、背景に描かれている丘に溶け込むような輪郭を持つ裸の女性の肖像画であり、背景の細部と陰影の表現も非常に注意深く描写されている。ただ一人の裸の女性を主題に選んだことは絵画史上の大変革となり、この作品は何人もの権威を持つ学者によって近代美術の出発点であると考えられている。『眠れるヴィーナス』はジョルジョーネの存命中には完成せず、風景と空は、後に『ウルビーノのヴィーナス(Venus of Urbino, 1538年 ウフィツィ美術館蔵)を描いたことで知られるティツィアーノが完成させた。 官能性を感じさせる要素は、ヴィーナスがかかげている右腕と下腹部に置かれている左手である。シーツは寒色のシルバーで、それまでの絵画でリンネルを表現するときに使われていた暖色系の彩色とは異なっている。このシーツの表現は、後のティツィアーノやベラスケスの絵画にその影響を見ることができる。背景の風景はヴィーナスの肢体のラインをなぞるように描かれ、それは同時に、人の身体が本来自然と一体のものであるということをも表現している。 ヴィーナスのポーズは1499年に出版されたの小説『ポリフィロの夢』の木版画との関連が指摘されているが、単独の人物を描いた絵画で、かつこれだけの大きさの裸婦画は西洋でも前例がなく、当時のイタリア人版画家ジョヴァンニ・バッティスタ・パルンバの官能性表現とともに、その後数世紀にわたって西洋裸婦画の方向性を決定づけた。 それまでにも裸婦を題材にした版画は存在したが、絵画としては『ヴィーナス誕生』(The Birth of Venus, 1482年 - 1486年 ウフィツィ美術館蔵)、『プリマヴェーラ』(Primavera, 1482年 ウフィツィ美術館蔵)というボッティチェリの有名な両作品が年代的に最も近い。自然と女性美を静謐に描き出した、ジョルジョーネの典型的とも言える作品である。この絵画の構成はアングルやルーベンスなどの後世の画家たちにも影響を与えた。このヴィーナスはティツィアーノの『ウルビーノのヴィーナス』と直接結びついており、さらにティツィアーノのヴィーナスはマネの『オランピア』(Olympia, 1863年 オルセー美術館蔵)へとつながっている。 «Спящая Венера» (итал. Venere dormiente) — условное название картины выдающегося художника Джорджоне да Кастельфранко, представителя венецианской школы живописи. Написана им незадолго до смерти в период 1508—1510 годов. Другое название — «Дрезденская Венера». Картина хранится в Дрездене, в Картинной галерее старых мастеров. La Vénus endormie (Venere dormiente), également connue sous le nom de Vénus de Dresde (Venere di Dresda), réalisée vers 1510, est traditionnellement attribuée au peintre de la Renaissance italienne Giorgione. Le tableau a été achevé et en partie repeint par Le Titien après la mort de Giorgione, vers 1511-1512. Il est conservé à la Gemäldegalerie Alte Meister de Dresde. فينوس النائمة هي لوحة تُنسب تقليدياً إلى رسام عصر النهضة الإيطالي جورجوني، على الرغم من أنه كان يُعتقد منذ فترة طويلة أن تيتيان أكملها بعد وفاة جورجوني في عام 1510. The Sleeping Venus (Italian: Venere dormiente), also known as the Dresden Venus (Venere di Dresda), is a painting traditionally attributed to the Italian Renaissance painter Giorgione, although it has long been usually thought that Titian completed it after Giorgione's death in 1510. The landscape and sky are generally accepted to be mainly by Titian. In the 21st century, much scholarly opinion has shifted further, to see the nude figure of Venus as also painted by Titian, leaving Giorgione's contribution uncertain. It is in the Gemäldegalerie, Dresden. After World War II, the painting was briefly in possession of the Soviet Union. The painting, one of the last works by Giorgione (if it is), portrays a nude woman whose profile seems to echo the rolling contours of the hills in the background. It is the first known reclining nude in Western painting, and together with the Pastoral Concert (Louvre), another painting disputed between Titian and Giorgione, it established "the genre of erotic mythological pastoral", with female nudes in a landscape, accompanied in that case by clothed males. A single nude woman in any position was an unusual subject for a large painting at this date, although it was to become popular for centuries afterwards, as "the reclining female nude became a distinctive feature of Venetian painting". There was originally a sitting figure of Cupid beside Venus's feet, which was over-painted in the 19th century. In the course of painting, the landscape has also been changed at both sides, as has the colouring of the drapery, and the head of Venus was originally seen in profile, making it very similar to Titian's later Pardo Venus. Through a series of x-rays that were completed in the 20th century, researchers were able to conclusively tell that this painting had contained different elements that were painted over. The reasoning behind these later changes are still unknown, although it could have been suggested by the commissioner of the work. La Venus durmiente, también llamada Venus de Dresde, es una obra pintada con la técnica del óleo sobre lienzo, sumamente importante por la influencia que ejerció en la representación de la diosa Venus tendida, tema recurrente en el Renacimiento y Barroco (Tiziano, Rubens...). Se trata de una de las últimas creaciones de Giorgione, realizada hacia 1510. Posee las siguientes dimensiones: 108,5 cm de altura por 175 cm de longitud. Su primera locación según Rinaldi fue la Casa Marcello de Venecia. Posteriormente pasó a la Casa de Este, linaje que gobernaba los ducados de Ferrara y Módena. En 1746 fue vendida, en un lote de obras maestras de los Este, a la alemana Casa de Sajonia, y actualmente se encuentra en la Gemäldegalerie Alte Meister de Dresde (Alemania). Era considerada una copia de Sassoferrato de un original de Tiziano hasta que el crítico del arte italiano Giovanni Morelli la atribuyó correctamente a Giorgione. La pintura retrata a una joven mujer desnuda, cuyo perfil parece acompañar al paisaje que le sirve de trasfondo. Giorgione ha puesto mucha atención al pintar ese paisaje, lo cual se hace notar en los detalles y los sombreados; de este modo la obra posee una exquisitez y un puro ritmo de línea y contorno. La textura de las figuradas telas en donde yace tranquilamente la diosa y el armonioso, bucólico paisaje, dotan a este cuadro de un justo equilibrio entre la placidez y la sensualidad. La obra quedó inconclusa debido al fallecimiento de Giorgione, y el cielo fue posteriormente acabado por Tiziano. La elección de una mujer desnuda al aire libre efectuada por Giorgione señala una revolución en la historia del arte y es considerada por algunos como el punto de inicio para el arte moderno. Las connotaciones eróticas son sutilmente planteadas (recientemente durante una restauración fue borrado un Cupido añadido al paisaje con posterioridad a los aportes de Tiziano): la Venus tiene levantado su brazo derecho mostrando así el hueco de la axila; esto es una metáfora del sexo femenino. Al mismo tiempo su mano izquierda reposa dulcemente sobre la región pubiana. El paisaje con sus formas curvas refuerza las de la mujer. Sin embargo, como en otras obras del mismo maestro, existe una mirada distanciada, una actitud contemplativa hacia la naturaleza y la belleza: la mujer aparece en un sueño recatado, las hojas tienen tonalidades plateadas (color más bien frío, en lugar de los más usados en este tipo de tema, colores cálidos), teniendo la joven una actitud ligeramente rígida en comparación con las Venus pintadas por Tiziano o Velázquez. Esta obra maestra del desnudo ha influido en muchos pintores posteriores a Giorgione, entre los cuales destacan Tiziano (por ejemplo en la Venus de Urbino), Velázquez (Venus del espejo), Rubens, Ingres y Manet. «Венера, що спить» (італ. Venere dormiente) — картина венеціанського художника Джорджоне, написана ним незадовго до смерті. Джорджоне не закінчив картину. Він встиг написати саму Венеру і, можливо, скелю за нею, перш ніж помер від чуми у 1510 році. Картину закінчив уже Тіціан, який написав краєвид, небо, одяг, на якому лежить Венера, і помістив Купідона біля її ніг. Також у деяких місцях полотна можна виділити пензель ще одного невідомого майстра. Купідон, написаний Тіціаном, не дійшов до наших днів. Його присутність можна визначити тільки за допомогою інфрачервоної зйомки. Саме це дозволяє ідентифікувати сплячу жінку як Венеру, проте не можна з усією точністю стверджувати, що саме таким був первинний задум Джорджоне. Інфрачервоне дослідження показало, що у Купідона в руках були стріла і птах, що додавали картині явний еротичний символізм. Мотив Венери, що спить в саду, де вічна весна, присутній ще в римських весільних поемах. Богиня кохання зазвичай спала в оточенні путті, а Купідон будив її. Після цього Венера відправлялася на весільне торжество до пари, якій була присвячена поема. Схожий сюжет зустрічається і в латинській поезії XVI століття. Якщо картина Джорджоне була візуальним втіленням саме цього мотиву, тоді, можливо, замовником роботи був Джероламо Марчелло (Gerolamo Marcello), що одружився з Морозіною Пізані (Morosina Pisani) в 1507 році. Джорджоне у виборі пози Венери, можливо, керувався однією з гравюр Гіпнеротомахії Поліфіла, виданої у 1499 році. Цю ж позу використав Тіціан у «Венері Урбінській» і Мане — в «Олімпії». La dormanta Venuso, ankaŭ konata kiel la Dresdena Venuso, estas pentraĵo tradicie atribuita al la itala renesanca pentristo Giorgione, kvankam estas kutime pensite, ke Ticiano ĝin kompletigis post la morto de Giorgione en 1510. La pejzaĝo kaj ĉielo estas ĝenerale akceptitaj ĉefe de li. En la 21-a jarcento, multe da sciencaj opinioj plu moviĝis, por vidi la nudan figuron de Venuso kiel ankaŭ pentritan de Ticiano, lasante la kontribuon de Giorgione necerta. Ĝi estas en la Gemäldegalerie, Dresdeno. La pentraĵo, unu el la lastaj verkoj de Giorgione (se ĝi estus tiel), portretas nudan virinon kies profilo ŝajnas eĥigi la ondajn konturojn de la montetoj en la fono. Ĝi estas la unua konata kuŝanta nudaĵo en okcidenta pentraĵo, kaj kune kun la (Luvro), alia pentraĵo pridisputata inter Ticiano kaj Giorgione, ĝi establis "la ĝenron de erotika mitologia paŝtisto", kun inaj nuduloj en pejzaĝo, en tiu kazo akompanata de vestitaj maskloj. Ununura nuda virino en iu ajn pozicio estis nekutima temo por granda pentraĵo ĉe tiu dato, kvankam ĝi iĝus populara dum jarcentoj poste, kiam "la kuŝanta ina nudulo iĝis karakteriza trajto de Venecia pentrarto". Origine sidis figuro de Kupido apud la piedoj de Venuso, kiu estis tro-pentrita en la 19-a jarcento. Dum la pentrado, la pejzaĝo ankaŭ ŝanĝiĝis ĉe ambaŭ flankoj, same kiel la koloro de la tolaĵo, kaj la kapo de Venuso estis origine vidata profile, kio faris ĝin tre simila al la pli posta de Ticiano. Venus lotan edo Dresdengo Venusa Giorgione italiar margolariak 1510 inguruan egin zuen mitologiako margolan ospetsua da. Oihal gaineko olio-margolaritza teknikan egina Pizkunde eta Barrokoko garaietan gai ohikoa jasotzen du, Venus jainkosa etzanda lo egiten (Tiziano, Rubens). Dena dela, margolariaren teknika esker, lan honek eragin handia izan zuen. Giorgioneren azkenetariko margolana izan zen. Vénus adormecida (em italiano: Venere dormiente) é uma pintura a óleo sobre tela pintada cerca de 1507-1510 por Giorgione, mestre italiano do Renascimento, e que se encontra actualmente na Pinacoteca dos Mestres Antigos, de Dresden. A obra foi concluída e em parte repintada por Ticiano, em 1511-1512, após a morte de Giorgione. Inspirado em preciosidades antigas, ou em representações de Ariadne ou de Hermafrodito, ou nalguma figura presente numa das ilustrações de Hypnerotomachia Poliphili de 1499, a Vénus adormecida de Giorgione deu origem, por sua vez, a um verdadeiro género, pois foi retomada por muitos outros artistas, venezianos e não só. A composição desta obra teve uma ampla ressonância desde logo em Veneza, onde foi retomada por Ticiano (com a também célebre Vénus de Urbino), Lorenzo Lotto (Vénus e Cupido), Dosso Dossi (Pan e a ninfa), Domenico Campagnola e Palma il Vecchio (Ninfa numa paisagem). Inspirou depois as gerações posteriores de artistas, como Rubens, Ingres, ou Édouard Manet (Olympia). Slumrande Venus (även Sovande Venus, italienska: Venere dormiente) är en oljemålning av den italienske renässanskonstnären Giorgione. Den målades omkring 1508–1510 och färdigställdes troligen av Giorgiones elev Tizian som senare målade den liknande Venus från Urbino. Slumrande Venus är ett av viktigaste verken inom renässansmåleriet, liksom på Gemäldegalerie Alte Meister i Dresden där den är utställd idag. Målningen föreställer den romerska kärleksgudinnan Venus som är ett vanligt motiv i konsthistorien. Det är förmodligen antika skulpturer som inspirerat Giorgione till sin Venusmålning; den första kända målningen i västerländsk konsthistoria som avbildar gudinnan liggande och naken. Den har i sin tur inspirerat en lång rad konstnärer att måla liknande bilder, till exempel Diego Velázquez Venus med spegel (omkring 1650), Francisco de Goyas Den nakna maja (omkring 1800) och Édouard Manets Olympia. Målningen beställdes av Girolamo Marcello i samband med hans bröllop 1507. Kunden önskade förmodligen att kärleksgudinnan skulle välsigna hans äktenskap. Giorgione gav den sovande gudinnan ett unikt, harmoniskt utseende. Konturlinjerna på hennes kropp fortsätter i landskapets mjuka vågiga linjer, så att ett arkadiskt lugn är inneboende i hela bilden. Målningen var sannolikt inte avslutad vid Giorgiones död i pesten 1510. Det har antagits att hans elev Tizian fullbordade verket genom att fylla i landskapet i bakgrunden. Samma byggnader som syns till höger återfinns i Tizians målningar Den himmelska och den jordiska kärleken och Noli me tangere. Tavlan har dock under årens lopp blivit så hårdhänt restaurerad att det inte är möjligt att med bildanalys och röntgen fullt ut kartlägga verkets tillkomst. Dokumenterat är att Venus ständiga följeslagare, Amor, från början suttit vid gudinnans fötter och lekt med pil och båge. Amor målades dock bort 1837, troligen under en restaurering. Śpiąca Wenus – obraz namalowany ok. 1508–1510 przez włoskiego malarza renesansowego, Giorgione. Dzieło obecnie znajduje się w zbiorach Galerii Dawnych Mistrzów (Drezno). Spící Venuše (italsky Venere dormiente) je obraz italského renesančního malíře Giorgioneho. Obraz, patřící k nejznámějším výtvarným dílům vůbec, je jednou z nemnohých prací, jejichž Giorgioneho autorství je bezpečně doloženo. Vznikl kolem roku 1510, krátce před umělcovou smrtí. Kompozice obrazu je poměrně jednoduchá. Antická bohyně lásky spí v otevřené krajině. Její mladé bělostné tělo je krásné jako sama příroda za ní. Erotickou smyslnost obrazu vyvolává nejen Venušina póza ale i její červené rty, rudé závěsy a bílá saténová pokrývka, na které leží. Příroda v pozadí je klidná stejně jako klidný je Venušin spánek. Její tělo, svými křivkami kopírující nerovnosti okolní krajiny, je jakoby součástí přírody. Po Giorgioneho smrti zůstalo dílo nedokončené. Na jeho dotváření se podílel Tizian, Giorgioneho současník. Nedá se s určitostí říci, zda podle původního Giorgioneho záměru měla dívka na obraze představovat Venuši nebo šlo o portrétní malbu konkrétní osoby. O to, že jde skutečně o antickou bohyni se "postaral" Tizian, který k jejím nohám domaloval postavu Kupida, tradičního Venušina společníka a pomocníka. Kupid však byl v pozdějším období při přemalbě odstraněn. Giorgioneho Spící Venuše inspirovala dvě další světoznámá díla – Tizianovu Urbinskou Venuši a Olympii francouzského impresionistického umělce Édouarda Maneta. Obraz se v roce 1699 stal majetkem saského kurfiřta Augusta II., který ho vystavil ve svém kabinetu umění a kuriozit na zámku Zwinger. Po vzniku drážďanské Gemäldegalerie se stal jedním z jejích největších klenotů. Slapende Venus (Venere dormiente) is een beroemd schilderij van de Italiaanse Renaissance-meester Giorgione (ca. 1477/8-1510). Het hangt in de Gemäldegalerie Alte Meister in Dresden. La Venere dormiente, nota anche come Venere di Dresda, è un dipinto a olio su tela (108,5 × 175 cm) di Giorgione, databile al 1507-1510 circa e conservato nella Gemäldegalerie di Dresda. Esso venne poi completato e in parte ridipinto da Tiziano dopo la morte di Giorgione, nel 1511-1512 circa. 《沉睡的维纳斯》(Sleeping Venus 或 Dresden Madonna)是意大利文艺复兴艺术大师乔尔乔内创作于1510年的一副油画。画作描繪了罗马神话爱神维纳斯赤裸沉睡的情景。乔尔乔内未完成该画,后由提香完成景观和天空。现藏于德国德累斯顿的历代大师美术馆。 Das berühmte Bild Schlummernde Venus befindet sich in der Gemäldegalerie Alte Meister in Dresden. Kurfürst August der Starke erwarb es 1699. Es gilt als Hauptwerk des italienischen Renaissance-Malers Giorgione und ist ohne Vorbild. Zum ersten Male wurde eine nackte Venus in dieser Bildgröße dargestellt und damit ein Vorbild für viele spätere Darstellungen liegender nackter Frauen geschaffen.
gold:hypernym
dbr:Painting
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Sleeping_Venus_(Giorgione)?oldid=1122881841&ns=0
dbo:wikiPageLength
13273
dbo:author
dbr:Giorgione dbr:Titian
dbo:museum
dbr:Gemäldegalerie_Alte_Meister
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Sleeping_Venus_(Giorgione)