"Barumkvinnan, f\u00F6rr av Statens Historiska Museum kallad B\u00E4ckaskogsskvinnan, \u00E4r ett av de b\u00E4st bevarade skelettfynden i Sverige fr\u00E5n maglemosekulturen j\u00E4garsten\u00E5ldern. Hon hittades av dr\u00E4ngen Sven Eriksson den 27 maj 1939 vid Barumsviken n\u00E4ra Oppmannasj\u00F6ns strand Barum i Kiaby socken nordost om Kristianstad i Sk\u00E5ne. Arkeologen Folke Hansen gr\u00E4vde ut graven den 2 juni 1939. Kvinnan var gravsatt i en 40-60 cm vid grop ca 1,20 m djup i hockerst\u00E4llning halvsittande. Fram till 1970-talet bed\u00F6mdes skelettet tillh\u00F6ra en man, men \u00E4r numera efter l\u00E5ng diskussion betraktat som kvinnligt och som gravg\u00E5vor fanns en flinteggad benspets (tidigare kallad f\u00E5gelpil) och ett mejselliknande benredskap av kluvet r\u00F6rben av \u00E4lg, med en \u00E4nde med ben\u00E4nden bevarad och den andra rundad och slipad. B\u00E5da artefakterna \u00E4r numera att betrakta som tidsm\u00E4ssigt daterande fyndet till maglemosetid. Under 1940 och 50-talets b\u00F6rjan f\u00F6rdes en hetsig diskussion om gravens datering mellan fr a \u00E5 ena sidan Otto Rydbeck, professor emeritus i Lund och fil dr Oskar Liden och fil dr Carl-Axel Althin ocks\u00E5 i Lund. Graven finns sedan 1939 p\u00E5 Statens Historiska Museum i Stockholm p\u00E5 efter att Riksantikvarien 1939 avslagit professor Forsanders beg\u00E4ran om att fyndet skulle f\u00F6rdelas till Lunds Universitets Historiska Museum (LUHM). 1983 blossade en strid upp om Barumfyndets placering p\u00E5 Statens Historiska Museum. En skrivelse fr\u00E5n privatpersoner i Kristianstad senare underst\u00F6dda av Kristianstad kulturn\u00E4mnd och L\u00E4nsmuseet i Kristianstad, beg\u00E4rde att hon skulle deponeras till l\u00E4nsmuseet i Kristianstad. Denna beg\u00E4ran avslogs av riksantikvarien och regeringen beslutade enligt RA:s f\u00F6rslag. Kvinnograven \u00E4r sedan 1943 utst\u00E4lld p\u00E5 Historiska museet i Stockholm. F\u00F6rst i utst\u00E4llningen \"10 000 \u00E5r i Sverige\" och nu senast i utst\u00E4llningen \"Forntider\". Under nya utst\u00E4llningar har kvinnans st\u00E4llning i graven skiftat och p\u00E5 senare \u00E5r har det f\u00F6rts en diskussion om kvinnans st\u00E4llning i graven vid gravs\u00E4ttningen. 2007 publicerade Stig Welinder och Sabine Sten en artikel \" The eternal traveller from Barum\"d\u00E4r man t.o.m. ifr\u00E5gas\u00E4tter om hon har begravts hel eller styckats f\u00F6re gravs\u00E4ttningen. Deras resonemang \u00E4r f\u00F6ga \u00F6vertygande och f\u00E5r betraktas som ytterst spekulativa och osannolika. Eftersom man fann jakt- och fiskeredskap i graven, och skelettet var sv\u00E5rt att k\u00F6nsbest\u00E4mma, trodde man l\u00E4nge att fyndet var skelettet av en man som dog n\u00E4r han var 40\u201350 \u00E5r gammal. \"Han\" beskrevs av utgr\u00E4varen Folke Hansen som Fiskaren fr\u00E5n Barum i en uppsats i Handlingar ang\u00E5ende Villands h\u00E4rad 1941. 1970 efter ett mordfall som ledde till nya resultat om sp\u00E5r p\u00E5 skelettet efter barnaf\u00F6dslar, kunde osteologen Nils-Gustaf Gejvall konstatera att skelettets b\u00E4ckenben och blygdben avsl\u00F6jade att det r\u00F6rde sig om en kvinna; d\u00E4rtill en kvinna som Gejvall antog hade f\u00F6tt mellan 10 och 12 barn. Nu var det pl\u00F6tsligt en mor, som var b\u00E5de j\u00E4gare och fiskare. Gejvall skrev en artikel med rubriken \"Fiskaren fr\u00E5n Barum - flerbarnsmamma fr\u00E5n Ancylustid\". Under sent 70-tal startade en diskussion av danska arkeologer om att den flinteggade benspetsen inte var gravg\u00E5va utan det vapen som d\u00F6dade henne. Den slutsatsen har visat sig grundad p\u00E5 l\u00F6sa antaganden och inte minst att spetsen var hel och oskadad talar starkt f\u00F6r att den bilagts som gravg\u00E5va. B\u00E4ckaskogskvinnan var en ben\u00E4mning som Historiska Museet kallade henne f\u00F6r men detta namn ledde till en strid med den lokala opinionen och Villands Hembygdsf\u00F6rening, \u00C5r 2000 publicerades i Fornv\u00E4nnen tv\u00E4rvetenskapliga studier. D\u00E4r h\u00E5ller man fast vid Gejvalls k\u00F6nsbest\u00E4mning men ifr\u00E5gas\u00E4tter att hon var m\u00E5ngbarnsmamma. Studier av t\u00E4nderna har tolkats som att kvinnan var omkring 35\u201345 \u00E5r gammal n\u00E4r hon dog, sammanv\u00E4xningar i suturer i hj\u00E4ssan och andra \u00E5lderstecken i skelettet har tolkats som en \u00E5lder p\u00E5 ca 40. En f\u00F6rsta C14 datering 1977 (till ca 7000 \u00E5rs \u00E5lder dvs. 5000 f Kr) med \u00E4ldre teknik som troligen gav ett f\u00F6r l\u00E5gt resultat har korrigerats av en ny m\u00E4tning med b\u00E4ttre teknik har gjort troligare att hon dog mellan 7 010 och 6 540 f.Kr., under den sena maglemosekulturens tid, vilket g\u00F6r henne till ett av Sveriges \u00E4ldsta bevarade kvinnoskelett. Hon r\u00E4knas som en av Historiska museets verkliga klenoder och har blivit lite av svensk arkeologis \"Omslagsflicka\" Villands h\u00E4rads hembygdsf\u00F6rening och Historiska museet anv\u00E4nde l\u00E4nge olika namn p\u00E5 fyndet. Sk\u00E5ningarna f\u00F6rordade Barumskvinnan och Historiska museet B\u00E4ckaskogskvinnan. Den 11 maj 2016 blev det officiella namnet Barumskvinnan \u00E4ven p\u00E5 Historiska museet. P\u00E5 fyndplatsen i Sk\u00E5ne finns en minnessten uppsatt med texten: H\u00E4r gravsattes den forntida fiskarkvinnan fr\u00E5n Barum."@sv . . . "Barum woman"@en . . . "May 2022"@en . . "A Mulher de Barum (em sueco: Barumskvinnan; anteriormente conhecida como B\u00E4ckaskogsskvinnan) \u00E9 o esqueleto de uma mulher, datado para cerca de 6 000 a.C., e encontrado numa sepultura da Idade da Pedra, na proximidade da aldeia de Barum, a poucos quil\u00F3metros da cidade sueca de Kristianstad. Esta mulher tinha cerca de 40 anos, e foi sepultada na posi\u00E7\u00E3o sentada. Tinha uma ponta de seta junto ao peito e um cinzel feito de osso a seus p\u00E9s.O esqueleto est\u00E1 muito bem conservado e encontra-se exposto no Museu Hist\u00F3rico de Estocolmo"@pt . . "Die Frau von B\u00E4ckaskog (auch Frau von Barum genannt; schwedisch B\u00E4ckaskogsvinnan oder Barumskvinnan) ist ein 1939 gemachter Skelettfund einer mesolithischen Sammlerin, die vor etwa 9000 Jahren, zur Zeit der Maglemose-Kultur starb. Barum ist eine Ortschaft (sm\u00E5ort) in der schwedischen Gemeinde Kristianstad in Schonen. Der Fund ist der \u00E4lteste und einer der am besten erhaltenen Skelettfunde der Steinzeit in Schweden. Als die in sitzender Position in einer 1,2 m tiefen ovalen Grube deponierte Frau 1939 von Folke Hansen ausgegraben wurde, fand man Werkzeuge f\u00FCr die Jagd und Fischerei. Die Arch\u00E4ologen nahmen deshalb an, dass sie das Grab eines Mannes gefunden hatten. Die 1971 erfolgte Analyse der Knochen zeigte jedoch, dass es sich um eine Frau handelt. Das deutet darauf hin, dass Frauen in der Steinzeit zur Jagd gingen, wie es offenbar durch einen gotl\u00E4ndischen Grabfund best\u00E4tigt wird. Die Frau war 151 cm gro\u00DF, schlank gebaut und etwa 40 bis 45 Jahre alt. Ihr Skelett weist auf die Geburt einer gro\u00DFen Kinderzahl (10\u201312) hin. Durch eine Kohlenstoff-14-Datierung wurde festgestellt, dass sie zwischen 7010 und 6540 v. Chr. starb. In Europa sind mehr als 74 von etwa 2100 Personen in einer sitzenden oder halb sitzenden Position bestattet worden. Weitere 31 Gr\u00E4ber k\u00F6nnen Sitzbestattungen enthalten haben. Die Bestattungen in Sitzposition hat dazu gef\u00FChrt, dass die in Megalithanlagen gefundenen Knochenhaufen als zusammengesunkene, sitzend bestattete Skelette angesehen wurden, da man davon ausging, dass bei der Neolithisierung des Nordens kein Bev\u00F6lkerungsaustausch stattfand und sich die Bestattungsbr\u00E4uche der J\u00E4ger und Sammler fortsetzten. Das Grab befindet sich heute im Historischen Museum in Stockholm. Am Fundort steht ein Denkmal."@de . "Mujer de Barum"@es . . "70678649"^^ . . . . . . "1121989249"^^ . . . "Barumkvinnan, f\u00F6rr av Statens Historiska Museum kallad B\u00E4ckaskogsskvinnan, \u00E4r ett av de b\u00E4st bevarade skelettfynden i Sverige fr\u00E5n maglemosekulturen j\u00E4garsten\u00E5ldern. Hon hittades av dr\u00E4ngen Sven Eriksson den 27 maj 1939 vid Barumsviken n\u00E4ra Oppmannasj\u00F6ns strand Barum i Kiaby socken nordost om Kristianstad i Sk\u00E5ne. Arkeologen Folke Hansen gr\u00E4vde ut graven den 2 juni 1939. Under 1940 och 50-talets b\u00F6rjan f\u00F6rdes en hetsig diskussion om gravens datering mellan fr a \u00E5 ena sidan Otto Rydbeck, professor emeritus i Lund och fil dr Oskar Liden och fil dr Carl-Axel Althin ocks\u00E5 i Lund."@sv . . . "Frau von B\u00E4ckaskog"@de . "Barumskvinnan"@en . . . . . . . . . . "Barum woman (died 7010\u20136540 BCE, also known as B\u00E4ckaskogskvinna) was a Mesolithic woman whose skeleton was found in 1939 in , Sweden and is now in the Swedish History Museum in Stockholm. Her skeleton was found in 1939 on the shore of lake at village, near B\u00E4ckaskog in the province of Scania, and on the property of B\u00E4ckaskog Castle. She was believed to be male, and was called The Fisher from Barum because flint arrows believed to be used for fishing were found in the grave. When it was established in the 1970s that she was female, she was renamed B\u00E4ckaskogskvinna (B\u00E4ckaskog woman), and in 2016 the museum renamed her as Kvinnan fr\u00E5n Barum (The woman from Barum) to reflect local wishes in Scania province, and in line with a 2015 book published with the title Kvinnan fr\u00E5n Barum - fr\u00E5n \u00E4ldre sten\u00E5ldern (\"The woman from Barum - from the older Stone Age\") by Bj\u00F6rn Wallebom, an archaeologist at the museum. In English-language sources the terms \"Barum woman\" and \"Woman from Barum\" are both used. She was found in 1939 by farmers digging for gravel, who removed her skull and some other bones. A professional archaeologist Folke Hansen then excavated the rest of the skeleton, made a drawing and took three photographs, and wrote up his findings. She has been exhibited in the Swedish History Museum since 1943 and is regarded as one of the highlights of its prehistory collection. In 1970, Gjevall re-examined the skeleton and declared it to be female, with the pelvis showing signs of childbirth. In 1996, the skeleton underwent more investigation with a view to its conservation, and this was described in a paper in Fornv\u00E4nnen in 2000. Sten et al wrote that an analysis of her bones had given a height 151 centimetres (59 in) and age at death of 40-45 years, while an assessment of her teeth had indicated an age at death of 32\u201340 years; her diet had been mainly terrestrial, and her burial took place in the spring (from pollen analysis) in the period 7010\u20136540 BCE."@en . . . . "Barum woman (died 7010\u20136540 BCE, also known as B\u00E4ckaskogskvinna) was a Mesolithic woman whose skeleton was found in 1939 in , Sweden and is now in the Swedish History Museum in Stockholm. Her skeleton was found in 1939 on the shore of lake at village, near B\u00E4ckaskog in the province of Scania, and on the property of B\u00E4ckaskog Castle. She was believed to be male, and was called The Fisher from Barum because flint arrows believed to be used for fishing were found in the grave. When it was established in the 1970s that she was female, she was renamed B\u00E4ckaskogskvinna (B\u00E4ckaskog woman), and in 2016 the museum renamed her as Kvinnan fr\u00E5n Barum (The woman from Barum) to reflect local wishes in Scania province, and in line with a 2015 book published with the title Kvinnan fr\u00E5n Barum - fr\u00E5n \u00E4ldre"@en . . . "Mulher de Barum"@pt . . . . . "La mujer de Barum (tambi\u00E9n llamada mujer de B\u00E4ckaskog; en sueco, B\u00E4ckaskogs- o Barumskvinnan) es el esqueleto descubierto en 1939 de una recolectora y pescadora mesol\u00EDtica que muri\u00F3 hacia 7000 a. C. a finales de la \u00E9poca maglemosiana. Barum es un pueblo (en sueco, sm\u00E5ort) en el municipio sueco de Kristianstad en Escania. El hallazgo es el segundo m\u00E1s antiguo y uno de los hallazgos esquel\u00E9ticos mejor conservados de la Edad de Piedra en Suecia. La tumba se encuentra ahora en el Museo de Historia de Estocolmo. Hay un monumento en el sitio."@es . "A Mulher de Barum (em sueco: Barumskvinnan; anteriormente conhecida como B\u00E4ckaskogsskvinnan) \u00E9 o esqueleto de uma mulher, datado para cerca de 6 000 a.C., e encontrado numa sepultura da Idade da Pedra, na proximidade da aldeia de Barum, a poucos quil\u00F3metros da cidade sueca de Kristianstad. Esta mulher tinha cerca de 40 anos, e foi sepultada na posi\u00E7\u00E3o sentada. Tinha uma ponta de seta junto ao peito e um cinzel feito de osso a seus p\u00E9s.O esqueleto est\u00E1 muito bem conservado e encontra-se exposto no Museu Hist\u00F3rico de Estocolmo"@pt . . "5085"^^ . "La mujer de Barum (tambi\u00E9n llamada mujer de B\u00E4ckaskog; en sueco, B\u00E4ckaskogs- o Barumskvinnan) es el esqueleto descubierto en 1939 de una recolectora y pescadora mesol\u00EDtica que muri\u00F3 hacia 7000 a. C. a finales de la \u00E9poca maglemosiana. Barum es un pueblo (en sueco, sm\u00E5ort) en el municipio sueco de Kristianstad en Escania. El hallazgo es el segundo m\u00E1s antiguo y uno de los hallazgos esquel\u00E9ticos mejor conservados de la Edad de Piedra en Suecia. Cuando Folke Hansen desenterr\u00F3 a la mujer sentada en un pozo ovalado de 1,2 m de profundidad en 1939, se encontraron con ella herramientas para la caza y la pesca. Por tanto, los arque\u00F3logos asumieron que hab\u00EDan encontrado la tumba de un hombre, que pronto fue apodado El pescador de Barum. Sin embargo, el an\u00E1lisis de los huesos realizado en 1971 descubri\u00F3 que se trataba en realidad de una mujer. Esto sugiere que las mujeres tambi\u00E9n cazaban y pescaban en la Edad de Piedra, como lo confirma evidentemente un hallazgo en una tumba de Gotland. La mujer med\u00EDa 1,51 m de altura, era delgada y ten\u00EDa entre 40 y 45 a\u00F1os al momento del deceso. El an\u00E1lisis de la pelvis y el esqueleto descalcificado indican que dio a luz gran n\u00FAmero de hijos (10-12). La dataci\u00F3n por carbono-14 determin\u00F3 que muri\u00F3 entre 7010 y 6540 a. C. En la Europa n\u00F3rdica y central, m\u00E1s de 74 de alrededor de 2.100 enterramientos mesol\u00EDticos fueron en posici\u00F3n sentada o semisentada. Otras 31 tumbas pueden haber contenido entierros sentados. Los entierros en posici\u00F3n sentada llevaron al hecho de que los montones de huesos encontrados en complejos megal\u00EDticos posteriores fueran interpretados como esqueletos hundidos, sentados y enterrados, ya que que no hubo intercambio de poblaci\u00F3n durante el Neol\u00EDtico y las costumbres funerarias de los cazadores y recolectores mesol\u00EDticos prosiguieron con sus descendientes. La tumba se encuentra ahora en el Museo de Historia de Estocolmo. Hay un monumento en el sitio."@es . "sv"@en . . . "Barumskvinnan"@sv . "Die Frau von B\u00E4ckaskog (auch Frau von Barum genannt; schwedisch B\u00E4ckaskogsvinnan oder Barumskvinnan) ist ein 1939 gemachter Skelettfund einer mesolithischen Sammlerin, die vor etwa 9000 Jahren, zur Zeit der Maglemose-Kultur starb. Barum ist eine Ortschaft (sm\u00E5ort) in der schwedischen Gemeinde Kristianstad in Schonen. Der Fund ist der \u00E4lteste und einer der am besten erhaltenen Skelettfunde der Steinzeit in Schweden. Das Grab befindet sich heute im Historischen Museum in Stockholm. Am Fundort steht ein Denkmal."@de . .