. . . . . "41996265"^^ . . . . . . . . . "Erland Carlsson Broman, f\u00F6dd 1704 i Bergby i Vendels socken i Uppland, d\u00F6d 19 januari 1757, var en svensk \u00E4mbetsman och Fredrik I:s gunstling. Broman, tillh\u00F6rande adliga \u00E4tten Broman, kom sedan han 1722 utn\u00E4mnts till hovjunkare i ber\u00F6ring med kung Fredrik, som i honom s\u00E5g en glad umg\u00E4ngesbror och en tj\u00E4nstvillig medhj\u00E4lpare i hans k\u00E4rleksaff\u00E4rer. Hans karri\u00E4r inom hovet b\u00F6rjade med att han 1731 som mellanhand lyckades f\u00E5 17-\u00E5riga Hedvig Taube att bli den 55-\u00E5rige kungens \u00E4lskarinna. Som tack f\u00F6r den och liknande tj\u00E4nster \u00F6versk\u00F6ljdes han av titlar och pengar: kammarherre 1731, assessor i kommerskollegiet 1734, kommerser\u00E5d 1739, hovmarskalk 1741 och president i kommerskollegiet 1747. N\u00E4r serafimerorden instiftades prydde kungen sin gunstling 1748 med riddarv\u00E4rdigheten av denna order d\u00E5 han antog valspr\u00E5ket \"Alteri vivas, si tibi vis\". Broman utnyttjade f\u00F6rdomsfritt sin st\u00E4llning som kungens f\u00F6rtrogne och tog g\u00E4rna emot mutor f\u00F6r att \u201Dhj\u00E4lpa till\u201D vid utn\u00E4mningar etc. I politiken h\u00F6ll han sig i regel till hattpartiet. Carl Gustaf Tessin observerade att nyckelframg\u00E5ngen i Bromans karri\u00E4r var att han tidigt l\u00E4rt sig att improvisera sig ut ur sv\u00E5ra situationer. Tessin sade att Broman \"alltid k\u00F6pte och s\u00E5lde, och kunde f\u00E5 ut mer pengar ur en kyckling \u00E4n vad de flesta m\u00E4nniskor skulle f\u00E5 f\u00F6r en spansk m\u00E4rr\". (k\u00E4lla: Nemesis Divina av Carl von Linn\u00E9.) Bland de fastigheter som Broman \u00E4gde kan n\u00E4mnas Rosersbergs slott som efter hans d\u00F6d k\u00F6ptes av staten och blev ett av de kungliga slotten, Segersj\u00F6 herrg\u00E5rd, Ekholmens slott, Vallstan\u00E4s herrg\u00E5rd och Petersenska huset p\u00E5 Munkbron i Gamla stan. Vid sin d\u00F6d, sex \u00E5r efter kung Fredrik, var han fattig sina stora inkomster till trots, p\u00E5 grund av spel, sl\u00F6seri och vidlyftiga fastighetsaff\u00E4rer."@sv . . . . . "Erland Carlsson Broman (1 November 1704 \u2013 19 January 1757) was a Swedish official and noble, and a favorite of King Frederick I of Sweden. Broman was from a lesser noble family and son of lagman Karl Broman and Eva H\u00F6k. He married Eva Johanna Drakenhielm (1704-1747) in 1726, and in 1747, the maid of honor Vilhelmina Magdalena Taube (1720-1757), sister of the royal mistress Hedvig Taube."@en . . . . . . . . "987340619"^^ . "Erland Broman"@en . . . . "Erland Carlsson Broman (1 November 1704 \u2013 19 January 1757) was a Swedish official and noble, and a favorite of King Frederick I of Sweden. Broman was from a lesser noble family and son of lagman Karl Broman and Eva H\u00F6k. He became a courtier of King Frederick in 1722, and soon became a personal friend and trusted confidant of the monarch, who entrusted him with the task to organize his infidelities and love affairs. In 1731, he introduced Hedvig Taube to Frederick and managed to install her as an official royal mistress. The same year, he was made kammarherre, courtier. After the death of Hedvig Taube in 1744, he introduced her successor, Catharina Ebba Horn. In return for this and similar favors, he was awarded with titles, money and offices: he became the chamberlain of the royal court in 1741 and president of commerce in 1747. Broman frequently used his favored position to accept bribes. Politically he was an ally of the Hats. Despite his great income, he became poor after the death of Frederick due to his gambling and business speculations. He married Eva Johanna Drakenhielm (1704-1747) in 1726, and in 1747, the maid of honor Vilhelmina Magdalena Taube (1720-1757), sister of the royal mistress Hedvig Taube."@en . . . . . . . . . . . . . "Erland Carlsson Broman"@sv . . . "1797"^^ . . . . . . . "Erland Carlsson Broman, f\u00F6dd 1704 i Bergby i Vendels socken i Uppland, d\u00F6d 19 januari 1757, var en svensk \u00E4mbetsman och Fredrik I:s gunstling. Broman, tillh\u00F6rande adliga \u00E4tten Broman, kom sedan han 1722 utn\u00E4mnts till hovjunkare i ber\u00F6ring med kung Fredrik, som i honom s\u00E5g en glad umg\u00E4ngesbror och en tj\u00E4nstvillig medhj\u00E4lpare i hans k\u00E4rleksaff\u00E4rer. Hans karri\u00E4r inom hovet b\u00F6rjade med att han 1731 som mellanhand lyckades f\u00E5 17-\u00E5riga Hedvig Taube att bli den 55-\u00E5rige kungens \u00E4lskarinna. Som tack f\u00F6r den och liknande tj\u00E4nster \u00F6versk\u00F6ljdes han av titlar och pengar: kammarherre 1731, assessor i kommerskollegiet 1734, kommerser\u00E5d 1739, hovmarskalk 1741 och president i kommerskollegiet 1747. N\u00E4r serafimerorden instiftades prydde kungen sin gunstling 1748 med riddarv\u00E4rdigheten av denna order d\u00E5 han "@sv . . .