rdfs:comment
| - الفيقار رتبة عسكرية كانت معتمدة في الإمبراطورية البيزنطية. (ar)
- Sous l’Empire romain, le vicaire était, à partir des réformes de Dioclétien, le haut fonctionnaire à la tête d’un diocèse sous les ordres d'un préfet du prétoire. (fr)
- Vicarius is a Latin word, meaning substitute or deputy. It is the root of the English word "vicar". (en)
- Nell'Impero romano il vicarius era, a partire dalla riforma di Diocleziano (III secolo), l'alto funzionario al quale era affidata l'amministrazione civile (non militare, separata da quella civile con la riforma dioclezianea) di una diocesi (il titolo completo era praetor vicarius). Aveva la funzione anche di sostituto del prefetto del pretorio. Tale carica non ebbe grande successo, perché già nel V e VI secolo esiste solo come titolo nominale, ma privo di potere effettivo. (it)
- Governante da diocese romana, tendo que prestar contas ao duque e sendo superior aos governadores e edis de sua área. (pt)
- Vicarius (latin: ställföreträdare) är ett begrepp med bakgrund i Romerska riket som förekommer i olika titlar. Vicarius var bland annat benämning på ståthållarna i de tolv dieceser som kejsar Konstantin indelade Romerska riket i. Begreppet har senare använts i många andra sammanhang. Påven kallar sig vicarius Christi, Kristi ställföreträdare, och hans egen ställförträdare i icke-katolska länder som t.ex. Sverige kallas vicarius apostolicus. Ordet är även roten och ursprunget till det engelska ordet vicar. (sv)
- Originalment, a l'antiga Roma, el càrrec de Vicarius era un equivalent al de virrei. Era una part del títol de diversos oficials. Cada vicarius era assignat a un oficial superior específic, després del mot el títol era generalment completat per un genitiu (p. ex. vicarius praetoris ). En un nivell baix de la societat, l', possiblement contractat per recollir diners per comprar manumissió, era un servus vicarius . (ca)
- Als Vicarius (Plural: Vicarii) wurde im Römischen Reich ein Stellvertreter insbesondere eines Offiziers oder Beamten bezeichnet. Der deutsche Begriff Vikar leitet sich davon ab. Das Wort erscheint schon bei Cicero oder Livius. Die Funktion eines Vicarius fand vor allem ab dem 3. Jahrhundert, in der Spätantike, Verbreitung. Verbreitet waren Vicarii aus dem Ritterstand als Stellvertreter für senatorische Statthalter. Die bekanntesten Vicarii waren die Stellvertreter der spätantiken Prätorianerpräfekten, denen jeweils eine Dioecesis unterstand, in der sie insbesondere die Gerichtsbarkeit ausübten. (de)
- El vicario fue a partir de Diocleciano el alto cargo de la administración imperial encargado de supervisar el funcionamiento de una diócesis o agrupamiento de provincias del Imperio romano en el siglo IV y el siglo V. Era el lugarteniente que el emperador enviaba a las provincias que no eran regidas por un gobernador. El vicario era nombrado directamente por el emperador de entre los senadores que habían alcanzado el rango de cónsul y, por tanto, recibía el tratamiento de eminentissimus vir. (es)
- Vicarius (yang menjadi Vikarius dalam bahasa Indonesia) adalah kata bahasa Latin, yang berarti pengganti atau deputi. Ini adalah akar dari kata bahasa Inggris "vicar" atau "pendeta" dalam bahasa Indonesia. Di bagian timur Kekaisaran, yang didominasi oleh bahasa Yunani dan umumnya menggunakan terminologi Yunani, vikarius disebut eksarkat. Menurut (dokumen kekaisaran pada awal abad ke-5), vikarius memiliki pangkat . Staf seorang vicarius, -nya, mirip dengan officium gubernur. Misalnya, di keuskupan Hispania, stafnya termasuk: (in)
- Vicarius heette de slaaf van een andere slaaf van hogere rang, meermaals vermeld bij Horatius en Cicero. Wanneer toch aan een slaaf door zijn meester het genot van enig vermogen was toegestaan, bijvoorbeeld een deel van zijn verdiensten (zie peculium), hetgeen meermaals het geval was met slaven, die een ambacht beoefenden en op zichzelf woonden, dan kon zulk een slaaf op zijn beurt ook soms weer een slaaf kopen en in zijn dienst gebruiken. (nl)
|